Krävande
vandringar, trevligt sällskap, mycket god mat och ett fantastiskt alplandskap
var ingredienser på en resa i augusti till Ischgl med Wi-resor. Detta var en av
mycket få gånger jag varit med på en organiserad resa, annars brukar det mest
vara egna improvisationer.
Jag fick
ögonen på en lockande annons i SvD och anmälde mig. Länge trodde jag Ischgl låg
i Schweiz. Det var fel, men ändå ganska nära. Ischgl är en liten ort i
västligaste Österrike, dock bara 15-20 minuter med liften från gränsen till
Schweiz. Orten ligger i en trång dal, på 1400 m ö h, och omgiven av berg på
uppemot 3000 m. De fasta invånarna är bara 1500, men hotellen många och antalet
sängplatser för turister är tio gånger så stort. Särskilt omfattande är
vinterturismen, men många vandrare och även MTB-cyklister söker sig hit på
sommarhalvåret.
Det är
rikligt med vandringsleder i området. Man kan börja vandra runt hörnet eller
först ta bussen eller liften till utgångspunkten. Man kan vandra plant i
dalgången eller kraftigt upp eller ner för bergsidorna. En vanlig vandring vi
och andra gjorde bestod av att gå uppför 7-800 höjdmeter längs en mindre stig
till någon trevlig hytte, inta lunch där och sen avsluta nedför med en
slingrande liten körväg. Totalt en tur på 4-6 timmar vanligtvis.
Hytterna är
ganska gamla skapelser, oftast byggda i sten och trä för drygt 100 år sedan.
Där serveras lättare lunch, öl och fika för 5-10 Euro. Det går också att
övernatta. Vi besökte för lunch under vandringarna flera fina hytter, t ex
Ascherhytte, Niederelbehytte, Friedrichhafener hytte och Wiesbadener hytte. De
var jättepopulära och vanligtvis tog det en stund innan det gick att finna
sittplats. Till detta bidrog delvis att vädret under fyra av sex dagar inte var
det bästa, varför de flesta ville sitta inomhus.
Vandringarna
var rätt krävande när det gick uppför, den höga höjden tog ut sin rätt. Vi
rörde oss oftast på mellan 2 och 3 tusen meters höjd. Vi var ca 30 personer i
gruppen och kunde varje dag välja mellan lätt, medel och tuff vandring. Höga
vandringskängor var ett måste och vandringsstavar till god hjälp både upp- och
nedför. Annan viktig utrustning är solhatt, solskyddsfaktor, regnkläder och
varm extratröja. Underställ i ull är också bra, gärna med ett ombyte. Man är
rejält svettig efter uppförsbackarna till hytten.
Kikare för
fågelskådning och en alpflora är också kul att ha med. Den grupp jag gick i var
dock mer intresserad av själva gåendet än att stanna upp och botanisera. Därför
blev det inte så många botaniska och ornitologiska observationer. Tornfalk var
den rovfågel som jag oftast noterade. En mycket vacker blå gentiana prydde en
bergssluttning och en och annan edelweiss stötte vi också på.
Vi bodde på
hotell Post som var utmärkt. Det låg mitt i byn intill kyrkan. Frukostbuffén
innehöll allt som behövdes för att ge energi inför vandringarna. En
femrättersmiddag satt också bra för att fylla på energin efteråt. Rätterna var
rätt små, så det blev inget frossande utan precis vad som behövdes. Väldigt
gott och fint upplagt var det verkligen.
En toppenvecka i många avseenden!
En toppenvecka i många avseenden!