Skatrevet – fint nu 2,5 år efter talloljeeländet

 

Sista helgen i april, varmt och snöfritt. Så här års brukar det vara en del snö kvar och lite besvärligt att ta sig ut till revet. Men nu, efter den vinter som knappast var, går man enkelt ditut på upptorkade stigar. Lågvatten i havet är det också, så den sista passagen, där man normalt brukar få hoppa fram på stenarna, tar man sig nu torrskodd fram.

Solen flödar och det känns fint att återse revet med dess 180 grader sikt över öppet hav. Speciellt glädjande är att det nu knappast går att se någon tallolja längre. Man får nu riktigt leta för att hitta några smärre rester. Kommunens heroiska saneringsprojekt och havets vågor har nu gett resultat efter två förlorade år. De två gångna somrarna har det inte varit kul att komma ut till revet, fullt av oljeindränkta stenar och saneringslådor som det varit. 

Nu törs man t o m sätta sig ner på ett par stenar för att fika och titta efter fåglar. Skatrevet är ju en av kustens bästa fågellokaler. Vid ett par korta besök lördag-söndag såg och hör vi t ex gluttsnäppa, rödbena, storskrake, småskrake, ejder, ängspiplärka och många sädesärlor. I skogen strax innanför revet sjöng en trädgårdssångare. Över Penninggrundet i norr cirklade en gammal havsörn och satte fart på alla skrattmåsarna.

Givande stopp vid Ålsjön

Idag var det premiärtur från Uppsala upp till Söderhamn och stugan på Skatön. Endast några kilometer söder om Söderhamn ligger Ålsjöns naturreservat alldeles intill E4. Efter ett par trista timmar i bilen är det skönt och livgivande att stanna till där en stund för att se vilka vårfåglar som eventuellt dykt upp.

Ålsjön är an vassrik sjö och känd som en av länets bättre fågellokaler. Ca 200 arter har observerats vid sjön och ca 60 häckar där. Karaktärsfåglar är änder, gäss och vadare. Rovfåglar ses ofta, t ex brun kärrhök och fiskgjuse. Sjön avsattes 1978 som reservat i samband med den nya dragningen av E4 som gick rakt igenom området. Några år senare dämdes sjön nästan en meter för att få mer klarvattenytor. Sjön ligger på vägens östra sida. På andra sidan finns Ålsjöängarna som är stora madmarker. De är också fågelrika. Dit kan man komma genom en tunnel under vägen.

Dagens korta stopp utmynnade bl a i vitkindad gås (knappt 100-tal), grågås, skedand, snatterand, bläsand, gräsand, knipa, vigg, skäggdopping, storspov, rödbena och sävsparv. Mycket givande för en knappt 15 minuters promenad fram och tillbaka längs trätrallen i sjökanten. Men platsen är mer värd en så. Ta dig gärna tid och vandra runt hela sjön. Det är en fin promenad och då får du förutom sjön också kontakt med granskogen på dess sydsida och åkermarken på nordsidan. På sydsidan finns ett torn. Ta dig också gärna tid med Ålsjöängarna på andra sidan vägen.  

Fin utflykt till Fiby urskog

Ett par mil väster om Uppsala ligger naturreservatet Fiby urskog. Det bildades 1966, är ca 90 ha stort och består i huvudsak av gammal granskog på moränmark av varierande blockighet. Inslaget av gamla aspar och död ved är betydande. I mitten i nord-sydlig riktning löper en markerad bergrygg med tallskog (”Getryggen”). I norr ingår en del av Fibysjön i reservatet. Reservatet är känd som en bra lokal för ugglor och hackspettar. Utanför reservatets södra ände ligger gården Kvarnberg och vid det lilla vattendraget intill finns en relativt väl bevarad kvarnbyggnad. Den lär ha drivits fram till slutet av 1800-talet.

Skogen anses ha varit obrukad åtminstone i ett par hundra år. Professorerna Rutger Sernander och Erik Hesselman var för ca hundra år sedan oense om skogshistoriken där den förste menade att skogen alltid varit i stort opåverkad av människan, medan den andre menade att stora delar hade varit föremål för skogsbete. Under 1700-talets andra hälft fanns också en porslinsfabrik (fajans) på platsen, vilken möjligen kan ha utnyttjat ved från skogen. Fajans är porslin tillverkad en ljus lera med glasyr av tenn- och blyoxid.

En vacker solig dag i slutet av april var vi en grupp från Turistföreningen och Friluftsfrämjandet som gjorde en tur till reservatet. Anders Östlin var vår kunnige guide som berättade om områdets natur- och kulturförhållanden. Vi gick genom den gamla och delvis svårframkomliga skogen upp till sjön och sen tillbaka. Vi hann med både en fika på Getryggen och en lunchpaus i en solig backe vid Kvarnberg. Alldeles på slutet hittade vi som pricken över i en del skärvor intill ån från den gamla porslinstillverkningen.

Eldfängt i inre Halland

Det blev en fin och eldfängd långhelg i det inre av Halland. På programmet stod främst luntning av tomten vid den gamla banvaktarstugan i Kogstorp strax söder om Ullared. Solen sken och det var en lagom svag vind. Med tanke på den tidiga våren trodde vi att det eventuellt skulle ha blivit för grönt redan, men så var inte fallet. Det fanns tillräckligt mycket torrt gräs och det gick utmärkt bra att lunta. På ett par timmar var tomten avbränd. Bidrar vi till växthuseffekten med denna eldning? I så fall ytterst marginellt. Det torra gräset är ju ett ”biobränsle”. Merparten av kolet i gräset skulle ju hamna i atmosfären i alla fall om det hade legat kvar på marken och multnat.

Vi hann också med lite utflykter i området. De vackra Sumpafallen i Högvadsån fick ett fikabesök i eftermiddagssolen på lördagen. Glädjande många hade hittat dit. På måndagsmorgonen blev det en vandring runt Björkasjön precis när frosten gav med sig. Det var torrt och fint mest hela vägen runt. Nu låg vattnet stilla som en spegel. Vilken skillnad mot förra året, då låg isen fortfarande på sjön.

Som vanligt bodde vi på fina Bråtadals vandrarhem. Det hade precis bytt ägare och vi var nyfikna förstås på hur det skulle vara att bo där nu. Glädjande verkar den nye ägaren fortsätta med ungefär samma uppskattade inriktning som den förra. Det var lugnt och harmoniskt som vanligt att bo där. Ett verkligt retreat för själen!

En del relativt nyanlända fåglar hann vi också med att notera i området, t ex röd glada, fjällvråk, trana, storlom och gransångare.