LRF vilseleder – svensk mjölk är inte klimatsmartast

LRF Mjölk påstår på sin hemsida att Sverige har "Världens bästa mjölk". Vilken grund man har för påståendet redovisas inte. I alla fall ur klimatsynpunkt är det fel, vilket visas nedan. 

Nedanstående inlägg är en längre version av  ett inlägg "Svensk mjölk är inte mest klimatsmart" på SvD Brännpunkt 6 november. Det kom aldrig något svar på inlägget varför jag utgår ifrån att LRF Mjölk inte hade något att invända. 

Genom att bara välja studier som passar och genom att blanda äpplen och päron har LRF försökt få alla att tro att svensk mjölk är världens mest klimatsmarta. Det har varit mycket uppmärksamhet i media på senare tid om “mjölkkrisen”. LRF har drivit en kampanj för ökat stöd från regeringen och konsumenterna till landets mjölkbönder. Kampanjen har varit framgångsrik, för en tid sen lovade regeringen minskad dieselskatt och nationell tilläggsfinansiering av EU-bidrag, sammantaget värt hundratals miljoner kronor.

Bakgrunden är bland annat Arlas sjunkande producentpriser. Dessa motiveras av ett nyuppkommet globalt överskott på olika mjölkprodukter. Överskottet är främst ett resultat av att Ryssland svarade med importstopp när andra länder införde handelssanktioner i protest mot Rysslands krigsaktiviteter i Ukraina. Den lägre betalningen till mjölkbönderna har enligt LRF:s ledning gett akuta problem för cirka 800 av landets totalt 4300 mjölkbönder.

Mjölkproduktionen är en ekonomiskt viktig bransch i Sverige, den står för en tredjedel av jordbrukets produktionsvärde. Jordbruket är också samtidigt en av staten och skattebetalarna mycket omhuldad bransch. Statligt bidrag, som mestadels går via EU, utgör 20-25 procent av produktionsvärdet.

För att vinna sympatier för ökat stöd från regering och konsumenter har LRF använt flera olika argument om ”svenska mervärden”. Dessa ska visa hur angelägen mjölkproduktionen i Sverige är. Ett vanligt argument är att landets mjölkproduktion är ”världens klimatsmartaste”. Detta har sagts så många gånger av ledande personer i LRF att det nästan blivit sant. Men som jag visar nedan är det inte så.

I Lantbrukets affärstidning ATL skrev LRF:s ordförande Helena Jonsson i en artikel "Alla måste klara mjölkkrisen" (2015-08-28) att "Det närmaste halvåret är avgörande för om världens mest klimatsmarta mjölkproduktion kan bibehålla och utveckla sin position”. Dagen efter twittrade hon en länk till artikeln i ATL. När jag strax därefter via Twitter frågade henne vilken studie som visar detta så svarade hon att "en FN-studie och en tysk undersökning visar att svensk mjölkproduktion är världens klimatsmartaste."

Jag fick då inte mer information av henne om exakt vilka studier hon menade. Men plötsligt dök det fyra dagar senare upp ett meddelande på Twitter från LRF Mjölk som gav mig länkar till de två studier som Helena Jonsson får antas ha menat. Hon fick själv samma meddelande som jag och protesterade aldrig, så jag antar att det var de rapporterna hon själv avsett. Jag antar också att det var hon själv som gett LRF Mjölk i uppdrag att ge mig länkarna. Den rapport hon kallade "FN-studie" var från FAO (FAO, 2010), som ju mycket riktigt är en organisation under FN. Men den ”tyska undersökningen” var i själva verket holländsk, en vetenskaplig artikel utgiven i en tidskrift på det holländska förlaget Elsevier (Lesschen m fl, 2011). Fyra av de fem forskarna bakom artikeln arbetade i Holland.

Helena Jonssons påstående om ”världens mest klimatsmarta mjölkproduktion” var ingen ensamflygande fågel. LRF Mjölks medarbetare Helena Lindmark Månsson, Annika Smedman och Lisa Ehde upprepade mantrat dels på Aftonbladet Debatt 11 september i inlägget "Vi väljer fakta - inte personlig ideologi", dels samma dag i Göteborgsposten i inlägget "Att sluta dricka mjölk räddar inte miljön". I båda fallen var det replik på tidigare inlägg. I Aftonbladet lade författarna dessutom till ”Att påstå något annat är helt enkelt inte sant” syftande just på påståendet att Sveriges mjölkproduktion är klimatsmartast i världen. Min slutsats är att LRF:s ledning satt argumentet i system.

LRF har också lyckats påverka externa skribenter. I september delades t ex en reklambilaga ”Hållbar livsmedelsproduktion” från Mediaplanet ut med SvD. I bilagan fanns en artikel skriven av Annika Wihlborg, i vilken hon skriver "Svenska bönder är helt enkelt världsbäst på att producera mjölk med minimal påverkan på klimatet." Möjligen var artikeln beställd av LRF, men det framgick inte.

Det är väl så att LRF gärna vill tro att svensk mjölk är klimatsmartast, men det är tyvärr lätt att visa att det är fel, detta bara genom att läsa de två rapporter som Helena Jonsson anförde till sitt stöd. Den vetenskapliga artikeln redovisar en studie av EU:s 27 medlemsländer. I den var Sverige bara näst bäst, Danmark var bäst och Österrike var god trea med Frankrike och Belgien tätt därefter. Så redan här gick LRF fel, Sverige var bara näst bäst i EU och kan då förstås inte vara "världsbäst".

Den vetenskapliga artikeln bygger på gamla data från 2003-2005. Data i den FAO-studie som Helena Jonsson stöder sig på är från 2007, alltså relativt nära den förstnämnda i tiden, varför en jämförelse mellan de två materialen möjligen kan vara relevant. Enligt den vetenskapliga artikeln är EU:s mjölkproduktions klimatavtryck i genomsnitt 1,3 kg koldioxidekvivalenter per kg produkt. Sveriges motsvarande siffra får man uppskatta i ett diagram och verkar vara ungefär 1,05 kg (figur nr 5, sida 24).

I FAO-rapporten från 2010 anges världsgenomsnittet till 2.4 kg. Sveriges mjölkproduktions klimatavtryck per kilo produkt är således, om man jämför de två undersökningarna, knappt hälften (44 procent) av världsgenomsnittet. Den uppgiften finns också i Jordbruksverkets rapport "Mervärden i svensk mjölkproduktion", daterad så sent som 2015. En förutsättning för denna jämförelse och beräkning är att de två studierna använt samma metodik. Det är dock svårt att avgöra detta från metodbeskrivningarna. Det finns en påtaglig risk att det är äpplen och päron som jämförs.

Data i FAO-rapporten från 2010 baserar sig på 187 länder. I rapporten redovisas inte data för enskilda länder utan endast för större regioner som till exempel Västeuropa. Det går inte att utifrån denna rapport säga något som helst om Sveriges detaljerade position på världsskalan. Flera länders mjölk kan ha lägre koldioxidavtryck än Sveriges.

Jag lät mig inte nöja med detta. Ganska snart kom jag på att det fanns en till analys av EU-ländernas data från 2004, i detta fall publicerad av EU-kommissionens Joint Research Centre (Leip m fl, 2010). Livscykelanalys är ingen exakt vetenskap, för i denna studie hade Sverige ett högre värde (1,4) än i den ovan nämnda artikeln (1,05) och hamnade här först på tionde plats bland EU:s medlemsländer. Lägre koldioxidavtryck än svensk mjölk hade mjölk från Österrike, Frankrike, Belgien, Italien, Irland, Grekland, Tyskland, Storbritannien och Tjeckien. Osäkerheten i livscykelanalysen visas väl också av att Danmark i den här undersökningen hade ett högre värde än Sverige. 

Ytterligare en åtgärd jag vidtog var att ta direktkontakt med FAO och Anne Mottet på dess ”Animal Production and Health Division”, för att därför om möjligt få tillgång till de data för enskilda länder som är underlaget till FAO-rapporten från 2010. Där ville man inte lämna ut sådana precisa data med hänvisning till att det skulle kräva omfattande arbete med kvalitetssäkring. Dock fick jag loss värdet för Sverige och det visade sig vara 2,4, vilket är samma som världsgenomsnittet som publicerades i FAO-rapporten från 2010, men något lite lägre (8 procent) än värdet 2,6 i FAO-rapporten från 2013. Jag fick också veta att svensk mjölk ligger mycket nära medeltalet för OECD-länderna (34 stycken).

Anne Mottet FAO: "Milk emission intensity in Sweden is relatively low and close to the one we can find in most countries where milk yields are high. It is for example very close to the average in OECD countries, which represent about 68% of global milk production."

Översatt  säger hon “Emissionen från svensk mjölk är per kilo relativt låg och nära den nivå man finner i de flesta länder där avkastningen är hög. Den är till exempel mycket nära medeltalet för OECD-länder, vilka står för 68 procent av den globala mjölkproduktionen.”

Allt tyder så här långt på att det finns många länder som producerar mjölk med lika eller lägre klimatavtryck än vad Sverige gör. Att räkna ut Sveriges läge på världsrankingen genom att jämföra landets värde i den holländska vetenskapliga rapporten med världsgenomsnittet i FAO-rapporten från 2010 är att jämföra äpplen och päron och leder helt fel.

Av befintliga studier att döma går det inte att, som LRF gör, säga att Sverige har ”världens mest klimatsmarta mjölkproduktion”.  Det är högst oklart var på rankingen Sverige befinner sig, men det mesta hittills säger att svensk mjölk är rätt genomsnittlig.  Den argumentation som nu förs av LRF är därmed falsk marknadsföring av den svenska mjölken. Det är möjligt att det finns bra skäl att välja svensk mjölk. Men att göra det för att den är klimatsmartast i världen är inget hållbart skäl.

Om LRF:s ledning verkligen vill minska den svenska mjölkproduktionens klimatavtryck och ta den till täten i världen så är en bra start en korrekt självbild. Symtomatisk är kanske att den handlingsplan för sektorn som branschen utvecklade i våras på regeringens initiativ saknade utvecklingsåtgärder för att öka miljöprestandan. FAO-studien från 2013 kom fram till att det i OECD-länderna i Västeuropa finns en förbättringspotential på cirka 10-15 procent. Inom certifiering är ”ständig förbättring” målet. I stället för ogrundat skryt om att vara världsbäst vore det verkligt klimatsmart av LRF:s ledning att ägna sig åt att stimulera fler lantbruk att klimatcertifiera sig. Idag är inte mer än 30-talet gårdar det, detta inom ramen för Svenskt Sigills IP-standard.

Källor:

FAO (2010) Greenhouse gas emissions from the dairy sector - a life cycle assessment. 94 sidor. Finns på FAO:s webbplats

FAO (2013) Tackling climate change through livestock – A global assessment of emissions and mitigation opportunities. 139 sidor. Finns på FAO:s webbplats

Handlingsplan för att utveckla svensk mjölkproduktion 2015-05-21. 41 sidor. Finns på LRF:s webbplats

Jordbruksverket (2015) Mervärden i svensk mjölkproduktion. Rapport 2015-07-01, 5 sidor. Finns på Jordbruksverkets webbplats

Klimatcertifierade företag enligt Svenskt Sigill http://sigill.se/IP-Certifiering/CERTIFIERADE-FORETAG/IP-CERTIFIERADE-FORETAG/CERTIFIERADE-FORETAG/Klimat/

Leip A m fl (2010) Evaluation of the livestock sector's contribution to the EU greenhouse gas emissions (GGELS) – final report. European Commission, Joint Research Centre. 323 sidor. Finns på EU-kommissionens webbplats

Lesschen JP m fl (2011) Greenhouse gas emission profiles of European livestock sectors. Animal Feed Science and Technology volym 166-167, sidorna 16-28

Sveriges Officiella Statistik – Statistiska Meddelanden JO 45 SM 1403: EEA - Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn - Jordbrukets intäkter efter region och driftsinriktning 2013