Regn med avbrott för regnskurar

 

Tidigt 1980-tal i mammas torp i södra Dalarna. Jag var där med mina två förstfödda barn D och J, vid den tiden 4-6 år gamla. Jag skulle byta mammas vedbodtak från tegel och ruttna reglar och läkt, till plåt. Mamma var också där och skulle i gengäld sköta barnpassning och matlagning. Till saken hör att torpet är litet, så vistelse där, särskilt med barn, förutsatte att man kunde vara ute. Det blev en j-igt regnig vecka. Det regnade nästan precis hela tiden. Varje dags väderprognos var ”regn”. Med det helt fantastiska undantaget, tyckte man då, ”regn med avbrott för regnskurar”. Regnkläder på mig och barnen, liksom en bautastor presenning, räddade veckan. Som genom ett under fixade jag takbytet. Och barnen överlevde, tror jag iaf, utan men. De är idag avsevärt äldre än jag var då. När jag idag frågar dom om den här veckan så minns de takprojektet och att de hade kul. Nåt regn minns de inte...

Ett granmörker kväver den svenska historien

Nedanstående text, exklusive bilder, fanns som insändare i Hallands Nyheters papperstidning den 20 november 2023 (ovan).

Sveriges historia är högaktuell genom SVT:s nya serie. Det finns i Halland och i landet som helhet några angelägna brister i skogsbruket och vården av forn- och kulturminnen.

Körning vid slutavverkning och föryngring av skog skadar regelmässigt drygt 10 procent av kända forn- och kulturminnen och också en del ännu okända. Detta enligt Skogsstyrelsens senaste inventering. Den främsta orsaken till skadorna är markberedning. Bättre kunskap hos skogsägare och entrepenörer är nyckeln till förbättring. Bra digitalt kartmaterial finns redan. 

Skogsbruk får bedrivas som vanligt alldeles för nära betydande forn- och kulturminnen, exempelvis är 5-20 m en vanlig skyddszon. Det leder till att de döljs i oframkomlig ungskog, oftast av gran. Intresserade hittar inte dit. En röjd, märkt och underhållen stig borde finnas vid betydande objekt, liksom informationsskylt. Vår svenska historia får inte gömmas i ett granmörker. 

Ibland omges forn- och kulturminnen av 25-30 m höga intillväxande granar, vars rötter tränger in i kulturminnet och riskerar att rasera detta vid stormfällning. Granar har mycket långa rötter, en tumregel kan vara åtminstone drygt halva trädlängden. Ett större område, gärna med 25-30 m radie, runt sådana forn- och kulturminnen borde ha en särskild skötsel med inriktning på öppenhet, buskar och ljusa lövträd.  Detta dels med tanke på risken för stormfällning och förstörelse, dels med tanke på intresserade besökare. 

Träd tillåts växa och bli grova till och med inne i forn- och kulturminnen, oftast större gravhögar. Detta försvårar för besökare upplevelsen av minnenas ursprungliga utseende och gör att de också kan förstöras delvis genom förnafall och stormfällning. Skogsägarföreningar och ansvarig myndighet bör tillsammans utveckla ett system av motåtgärder. Ekonomiskt bidrag (NOKÅS) för praktiska åtgärder finns att söka hos Skogsstyrelsen. 

Hans-Örjan Nohrstedt, Glommen

Engagerad i skogshistoria, naturvård och friluftsliv