Semester Sardinien april 2009

Nordvästra Sardinien i april – perfekt för vandring och fågelskådning

Det är tidig morgon i Stintino, jag väcktes nyss av den närbelägna kyrkklockans sju slag följda av ett längre klockspel. En ensam trut låter höra av sig nere i hamnen, som ligger bara kvarteret från den Bed & Breakfast vi tagit in på kvällen innan. Det är nu tredje dagen på vår veckolånga aprilsemester på nordvästra Sardinien. Dagen börjar bra för när jag drar upp den tunga persiennen flödar solen in från en klarblå himmel. I hamnen ligger ett antal fina segelbåtar och väntar på sina ägare.

Vi flög med Ryanair från Skavsta till Alghero, det kostade oss ca tusen kronor var och tog tre timmar. När vi landade tidig kväll var det ganska kyligt och det verkade ha regnat rejält alldeles innan. Efter en kort tur med lokalbussen var vi inne i den gamla staden som ligger vid havet. Vi letade ganska enkelt på den B & B som vi bokat hemifrån via nätet.

Alghero är en mycket gammal stad med idag ca 40 tusen innevånare som ligger vid havet på nordvästra Sardinien. Ryanair flyger hit från Skavsta två gånger i veckan, onsdagar och söndagar. Den äldsta delen av staden ligger närmast havet och är innesluten av ett gammalt fästningsverk. Här finns det många trånga gränder, små fina torg med restauranger och uteserveringar, och också ett antal små affärer som många av dem säljer smycken. Den lokala specialiteten är smycken med stenar av röd korall. Kommersen är inte alls påträngande. Här kan man med behållning flanera runt ett par dagar, med många pauser för att äta och dricka i solskenet. Strax norr om centrala staden sträcker en lång sandstrand ut sig. Så här års är det bara några få solbadare som trotsar den lite kalla vinden.

Efter den första dagen i Alghero hyrde vi cyklar en eftermiddag och tog oss norrut i riktning mot Capo Caccio, den stora klippa som syns på andra sidan den långa bukten. Trafiken var livlig och vi önskade att vi haft hjälmar, men det ingick inte i uthyrarens utbud. Bara delvis fanns det cykelbana. Vi stannade ute vid bukten Porto Conte och gick en kort bit av vandringsleden ut mot Punta del Giglio, tiden tillät inte mer tyvärr. Innan vi vände hemåt blev det ett snabbt bad i det så här års rätt svala vattnet (ca 15 grader). Hemåt hittade vi en alternativ, mycket lugnare cykelväg, till en början genom det lilla samhället Maristella.

Det går visserligen att ta sig fram längre sträckor på ön med hjälp av buss eller t o m tåg, men vi valde en liten hyrbil för att kunna ta oss till lämpliga platser för det vi främst ville göra, nämligen vandra och skåda fågel. En liten bil kan man få för ca 50 euro per dag inklusive försäkring. I bil tog vi oss upp mot Stintino, ett fantastiskt litet samhälle på öns nordvästra spets, där vi snabbt hittade logi på redan nämnda B & B. På vägen dit stannade vi till på stranden strax väst om Porto Torres vid sjön Stagno di Pilo.


Där blev det lite fågelskådning, bl a såg vi brun kärrhök, torn- och rödfalk, spansk sparv och svarthakad buskskvätta. På kvällen prövade vi två fågellokaler strax söder om Stintino, bl a sjön Stagno di Casaraccio där det finns en mindre väg att gå längs sjöns västra sida. Vi såg bland annat ett par flamingos, en silkeshäger och en flock styltlöpare.

Efter frukost i Stintino styrde vi kosan söderut mot Alghero igen. Vi tog dock småvägar och stannade till vid sjön Lago Baratz. Det visade sig att det fanns en bra led att vandra runt sjön, det tog ca 4 timmar i lugn takt. Bitvis hade man bra utsikt över sjön. På några få ställen på östra delen av sjön var det så här års rätt blött och lerigt. I sjön såg vi bl a smådopping och brunand. Den medhavda standardlunchen med bröd, ost, tomater, bananer och vatten smakade som vanligt utmärkt.

Kvällen slutade i Bosa, en knapp timmes körning längs den mycket vackra kustvägen söderut från Alghero. Efter en stunds letande hittade vi ett hotell med överkomligt pris som låg strax intill den gamla stadsdelen vilken klättrar upp mot borgen uppe på berget. Efter en stunds sicksackande uppför, genom de trånga gränderna öppnade sig en fin utsikt över resten av staden.

På Sardinien finns en mindre population av gåsgam, en för en svensk mycket exotisk och storslagen fågel. Staden Bosa är en bra utgångspunkt för försök att upptäcka den. Bara ca 3 km norr om staden, strax intill stora vägen mot Alghero, finns ett berg där den vanligtvis håller till och man kan se dem från vägen. Vi hade tur när vi på förmiddagen var där för att få se dem. Efter mindre än en minut dök den första gamen upp, den seglade majestätiskt över klippstupet. Inom bara några minuter därefter kunde vi se ytterligare sex stycken. Ett försök vi gjorde på kvällskanten dagen innan hade däremot varit utan resultat.

Vi fortsatte mot nordnordost och Monte Minerva, ett ca 600 m högt platåberg, där dagens vandring var planerad. På vägen dit hade vi stannat till för en kopp kaffe i byn Montresta, vilken var mycket vackert belägen på kanten till en bred dal. Kaffet var fantastiskt billigt och gott, baren enkel och genuin. De obligatoriska äldre männen satt och drack öl redan tidigt på förmiddagen. I byn fanns flera imponerande väggmålningar, bl a en föreställande en gåsgam.

Vandringen upp på Monte Minerva börjar man vid ett hotell med samma namn. Så här års var det stängt. Från hotellet och början på leden ser man upp mot klippkanten 200 m längre upp. Även här hade vi en sagolik tur med fågelskådandet. Bara efter en kort stunds vandring upptäckte vi två kungsörnar som seglade högt över oss. Kort därefter landade de på klippkanten, där de förenades i en snabb parningsakt. Vi iakttog skådespelet med stor häpnad och högtidlighet. De lyfte och mötte då en tillflygande gam, vilken de snabbt gav sig på och jagade bort. Det finns flera vägar upp på berget, vi tog den minst jobbiga, men längsta, som långsamt höjer sig i en vid båge, först mot sydost och sen norrut upp på platån som påminner lite om Ölands alvar. Utsikten är storslagen runtom. Vi gick samma väg tillbaka och totalt tog det oss ca 4 tim i lugn takt inklusive lunchpaus. En bonus för oss var att en liten gullig hund slog följe med oss på hela vandringen från hotellet där vi ställt bilen.

Natthärbärget denna gång blev ett fantastiskt fint B & B i en liten förort, Lu Bagnu, till staden Castelsardo på norra kusten. Vi hade först tänkt hitta boende inne i staden, men vi tyckte att det var alltför livligt där. Det B & B vi hittade var nytt och fräscht med utsikt över havet. Dagen därefter sken solen igen och nu gav vi oss österut via staden Tempio för att vandra uppe i Sardiniens näst högsta bergsmassiv, Monte Limbara, med högsta toppen på strax över 1300 m. Vi passerade ett område med väldigt många vindkraftverk, glädjande att se att man även här satsar på förnybar energi. Vi hamnade på vägen också inne i Tempios trånga gränder när vi letade oss fram efter utfarten upp mot berget. Det var så smalt att man knappt kom fram trots att vi hade en så liten bil. Vi tyckte det var konstigt att man fick köra där, men intressant var det att se den gamla stadskärnan.

När vi väl lyckats ta oss ut ur staden bar det strax kraftigt uppför längs en serpentinväg. Det går att köra ända upp till toppen, men vi valde att stanna på ca 1000 m höjd där det finns en liten camping och ett hotell Vallicciola. Vi fortsatte sen vägen gående till toppen, det tog ett par timmar i lugn takt. Höjden gjorde sig tillkänna på flåset. Utsikten var vidunderlig hela vägen upp. På vägen upp möter en madonna med barn på armen och ett ganska nybyggt kapell. Tyvärr har NATO en signalspaningsbas nära toppen av berget och där är en väldig massa höga och fula master. De förfular verkligen landskapsbilden, så man fick se till att titta åt ett annat håll. Då kunde man se de mest fantastiska bergformationer, dels rundade klockformade toppar, dels i mindre skala block som mejslats ut till de mest fantastiska former. Den granit det handlar om måste vad vi kunde bedöma ha formats av årmiljoners vind- och regnerosion, möjligen i kombination med frostsprängning. Området har aldrig varit nedisat som i vårt land. Vi såg inte så mycket fåglar på berget, dock några korpar och hämplingar. I guideboken kunde vi läsa att det på berget skulle finnas både vildsvin, räv och hjort, men dem såg vi inget av förutom några spår av vildsvinens bökande.

Tillbaks till parkeringen hade vi först tänkt ta den stig som börjar bakom kapellet, men det visade sig snart att den inte lämpade sig för oss, det var alltför stenigt och mycket buskar för vår klädsel. Lite längre ner längs asfaltsvägen korsar en grusväg, vilken vi valde istället. Den sträcker sig i en båge till en början sydvästut för att sen komma ner till parkeringen vid campingen där vi ställde bilen. Totalt tog vår tur ca 4 timmar.

Efter vandringen åkte vi sen i riktning mot Alghero via Thiesi och Ittiri. Vi hade tänkt oss att övernatta på vägen, men vi hittade inget riktigt bra ställe, varför vi hamnade i Alghero igen. Där avslutade vi veckan med två övernattningar på hotell San Marco, vid strandvägen strax norr om stadskärnan. Det är ett i vårt tycke välskött trevligt hotell med bra läge nära staden och ett så här års mycket prisvärt alternativ, inte så mycket dyrare än B & B. De återstående två dagarna innan hemfärd ägnade vi åt promenader, ätande och drickande, samt viss shopping i Algheros gamla del. En för oss ny fågelart, gulhämpling, hittade vi på en ödetomt.

Veckan slutade som den börjat, med solsken. Det hade varit en innehållsrik vecka. Samtidigt hade vi bara sett en liten del av Sardinien. Vistelsen gav verkligen mersmak. Vi hade blivit mycket vänligt bemötta av alla de italienare vi haft att göra med på affärer, B & B, hotell, caféer, restauranger och uthyrningsfirmor. Vi kommer gärna igen och kan verkligen rekommendera andra ett eller flera besök.

Som miljövän är man ambivalent inför en sådan här resa, främst p g a flygandets klimatpåverkan. Som kompensation försöker vi dock så långt möjligt reducera bilåkande och flygande på hemmaplan.

Komma dit – enklaste och billigaste sättet är Ryanair från Skavsta (vi betalade 1000 kr t o r)

Ta sig fram – gå, cykla (6 euro för en em), buss (mycket billigt), tåg (vi prövade inte, järnvägsnätet är glest och tågen går sällan), eller bil (vi betalade 200 euro för fyra dagar)

Kartor och böcker – vi klarade oss bra med bilkartan ”Touring Club Italiano Sardegna”, turguiden ”Sardinia – car tours and walks” (Sunflower landscapes), ekoturimskartan ”Carta Ecoturistica del Monteleone” och en italiensk fågelbok ”Gli uccelli della Sardegna” (Il Maestrale). Vi borde också ha tagit med oss fågelboken ”Fåglar i Europa” (Lars Jonsson, W&W), men den glömde vi hemma.

Boende – på de flesta håll så här års god tillgång på rum på B & B eller hotell, man behöver inte boka i förväg om man är lite flexibel (vi betalade mellan 50 och 80 euro per natt inklusive frukost för ett dubbelrum)

Mat – den italienska maten är god men man tröttnar ganska snabbt då menyerna är påfallande lika på restaurangerna, det blir förstås mycket pasta och pizza (vi betalade normalt 15 – 30 euro per person för en enkel middag inklusive ett glas vin eller öl)

Språk – det är bra om man kan lite italienska, för många på Sardinien pratar inte engelska; personalen på hotell och restauranger kan dock en del så där går det bra ändå

Klädsel – vi gick oftast i shorts, tröja och bra träningsskor. Stigarna och vägarna var så pass breda och jämna att kängor var onödiga. Solglasögon, keps/hatt och solcreme behövs för den med känslig hy. Uppe i bergen behöver man lite varma kläder och ett lätt regnplagg behövs om det mot förmodan skulle regna. Det är också bra som skydd mot vinden.

Väder – kallt och regn när vi kom, men sen sol och fint hela veckan 

Våra vandringslokaler – Monte Limbara, Monte Minerva, Punta del Giglio och Lago Baratz

Våra fågellokaler - Stagno di Pilo, Stagno di Casaraccio, Lago Baratz, Bosa (3 km norr), Monte Minerva

Några fågelarter vi såg som normalt inte finns i Sverige – gåsgam, hökörn, rödfalk, flamingo, silkeshäger, klipphöna, svarthakad buskskvätta, spansk sparv och gulhämpling; de flesta arter vi såg var dock sådana som också är vanliga i Sverige

Kikare – vi klarade oss utmärkt med ett par bra handkikare och behövde då inte checka in bagage

Bada – havet lämpar sig i april bara för den som tål lite kallt vatten, hotellen har ofta pooler

Kostnad – den totala kostnaden för veckan var per person ca 7000 kr

 

Kostnader per person

Uppsala – Skavsta t o r 30 Euro

Flyg Skavsta – Alghero t o r 90 Euro

Boende i dubbelrum inkl frukost B & B alt. Hotell inkl frukost 7 nätter x 30 Euro = 210 Euro

Liten hyrbil 4 dygn inkl full försäkring 100 Euro

Diesel 15 Euro

Cykel en eftermiddag 6 Euro

Lokalbuss t o r fpl Alghero 6 Euro

Fältluncher (medhavt bröd, ost, tomat, frukt och vatten) 30 Euro

Middagar (enkla) på restaurang 175 Euro

Kaffe på caféer 15 Euro

Summa: 677 Euro