Side i Turkiet

Staden Side ligger på den turkiska sydkusten mellan städerna Antalya och Alanya. Hela kuststräckan är täckt av hotell och om det inte var för de medföljande barnbarnens skull hade vi nog inte kommit på idén att åka dit. Då hade det nog blivit någon mer genuin del av Turkiet med möjligheter till vandring i mer naturlig terräng.

Men nu var det andra förutsättningar – vi skulle ha en veckas semester på novemberlovet med två barnbarn i skolans första klass. Då fick det bli hotell med pool, nära till stranden och mat ”all inclusive”. Med barnbarn som är hungriga igen inom en timme efter en måltid, visade det sig vara en höjdare med tillgång till mat för jämnan, så nära intravenöst man kan komma. Detta var rätt vilsamt för oss vuxna att inte alltid behöva ligga steget före i jakten på mat.

Vi bodde på hotellet Can Garden Resort ca en mil från Side. Det visade sig vara utmärkt med vänlig personal, bra familjerum, god och varierad turkisk mat, fantastisk pistageglass, pool både ute och inne, samt ganska nära (350 m) till stranden där det även fanns en liten restaurang tillhörig hotellet. Det enda vi inte var helt nöjda med var poolen – den saknade en grund del där icke simkunniga barn kunde bottna och vattnet var dessutom några grader för kallt. Det mest anmärkningsvärda var att stenbeläggningen runt poolen var rent livsfarlig – den blev väldigt hal när det kom vatten på den, vilket förstås inte är så lämpligt vid en pool. Den resulterade för vår del i ett sjukhusbesök för några stygn på ett av barnbarnens haka.

Detta sjukhusbesök var i sig intressant och ett makalöst under av god service. Hotellet hade uppenbarligen avtal med ett privat sjukhus någon mil bort. Vi blev i stort sett omedelbart hämtade av en sjukbil på hotellet, barnbarnet blev undersökt och sytt av läkare inom 10 minuter efter ankomst, vi fick support av engelsktalande tolk och pappersexercisen avklarades på ca 5-10 minuter. Därefter skjutsades vi i sjukhusbil tillbaka till hotellet. På två timmar från skadans uppkomst var vi tillbaka på hotellet. En imponerande service. Vi funderade på hur länge vi hade fått sitta på akuten hemma i Svedala…
   
Vädret så här i början av november passade en norrlänning som hand i handsken. Knappt 20 grader under natt och morgon och uppemot dryga 25 grader på dagen. I havet var det ca 20 grader. Det var sol eller lätta molnslöjor hela veckan, m a o idealiskt.

Tiden gick mestadels åt till bad, måltider och lite shopping i näraliggande basarer. Ett par utflykter hann vi med också. Barnbarnens favorit var jeepsafari, en skumpande dagsutflykt på små guppiga skogsbilvägar uppe i bergen. Jättekul för barnbarnen, men en plåga för en dålig rygg på en 60-åring. Vi stannade till för mat på ett par ställen och hann också med ett besök i en vacker moské (bilden överst).

På min skala slog besöket i Side jeepsafarin med hästlängder. Sides gamla stadsdel ligger på en liten halvö som sträcker sig ut i Medelhavet. Staden har troligen nästan 3000 år på nacken och har varit del av många olika statsbildningar under historien gång. På 300-talet f Kr ockuperades den av Alexander den store från Makedonien under ett av hans många erövringståg i Mellersta Östern. På 60-talet f Kr erövrade romaren och fältherren Pompejus staden, som sen kom att vara en del av Romarriket under dryga 300 år.

Staden består av ruiner från Romarriket, en äldre stadsbebyggelse med en massa små turistaffärer och restauranger med bra placering längs vattnet. Romarna var energiska byggare (eller rättare sagt deras slavar) i det stora rikets olika delar, så även i Side. Man lät uppföra en stadsmur, flera tempel och en stor amfiteater. Ruiner i olika grader av sönderfall efter allt detta finns idag att beskåda. På senare tid verkar staden ha satt igång flera omfattande restaureringsprojekt.

Den för barnbarnen största tilldragelsen i Side var nog utan jämförelse en väldigt kul och driven glassförsäljare. Han tog barnbarnen med storm verkligen genom sitt överraskande, kul och luriga sätt att överlämna glass i strut. Glassen var mycket god, vi testade både pistage- och jordgubbsglass i strut. Grädden i glassen påstods vara gjord på buffelmjölk, vilket gav den en stor vidhäftnings- och sammanhållningsförmåga. Därför kunde försäljaren ”trolla” med glassen utan att den föll till marken.

En himla kul och lyckad resa med barnbarnen blev det. Men ska vi resa själva någon gång i Turkiet blir det nog vandring på den världsberömda Lykiska leden eller dylikt. Varmt och skönt hade det också varit. Kontrasten blev tydlig när vi flög in för landning på Arlanda - utanför fönstret på planet låg diset över landskapet som i det värsta Sagan om ringen landskap...