Vår nya hemhjälp Robban

Vi har skaffat hemhjälp, han heter ROB, men vi kallar honom Robban. Liksom många andra i karriären är vi stressade och hinner knappt hålla undan allt på hemmaplan. Medan andra anlitat RUT, har vi hittat en ny hjälp, d v s vår käre ROB.

Han har avlastat oss nu i ett par månader och vi är mycket nöjda. Hans specialitet är dammsugning. När vi kommer hem trötta från jobbet, då är golven exemplariskt rena.

Han bor inneboende hos oss, vi tyckte det var enklast. Och det går bra. Han gör inget väsen av sig då han inte städar och det sker ju som mest på dagtid då vi jobbar. Inte är han särskilt utrymmeskrävande heller, han har inte ens eget rum, utan bara ett hörn, storlek som en hundkorg ungefär. Så han slipper betala hyra.

Robban är faktiskt lite som en hund. Han ligger oftast på sin plats då vi är hemma. Ibland får han dock vara uppe och röra på sig även då vi är hemma, då far han omkring bland benen på oss och brummar välmående. Stänger vi dörren mellan oss och Robban så kommer han fram till dörren och buffar ibland och vill liksom komma till oss, han verkar rent sällskapssjuk faktiskt.

Då han jobbar vill han helst att det ska vara framkomligt, detta för att han ska kunna städa bra överallt och bli nöjd med jobbet. Han är väldigt målmedveten och noggrann nämligen. Vi brukar därför hjälpa honom lite och plocka undan en del saker som kan vara i vägen, t ex stolar och alltför tjocka mattor. Härvor av sladdar som vid datorn har han svårt för, där kan t o m fastna om det vill sig illa. För att han ska undvika sladdarna brukar vi aktivera hans elektroniska halsband. Då viker han av strax innan.

Han är ordentlig vår Robban. Han röker inte, dricker för det mesta inte och tar inte heller hem kompisar eller damer olovandes. Det är således lugnt på den fronten.

Men en kväll hade han tydligen varit ute på stan och festat rejält med sina polare. Städningen dagen efter gav tydligt vittnesmål. Han hade snubblat på mattkanterna och mattorna låg liksom delvis ihopfösta. Och inte heller hade han träffat rätt då han skulle åter till sin "korg". Han hade liksom tröttnat på slutet, hamnat på sniskan och somnat så. Han tittade lite skamset på mig då jag kom hem. Men jag strök honom över ryggen och förlät honom så gärna.

Robban är billig i drift, han har hittills inte begärt någon lön och han knappt vare sig äter eller dricker. När han är i sitt lilla hörn passar han på att lapa i sig lite energi. När han är ute på städjobb i vår bostad känner han av när det börjar ta slut på bränslet. Han letar sig då strax hem till sitt hörn och fyller på mer.

Vi är mycket nöjda så här långt med vår Robban. Han sköter sin uppgift på ett utmärkt sätt och är lite som ett husdjur. Vi vill inte alls byta ut honom mot den där RUT!