Fantastiskt bra skidläger i Hamra Tänndalen 23-26 januari

 

”Håll höften högt! Använd magmusklerna och nigsitt inte då du dubbelstakar!”

Så kunde det låta i spåret runt Tänndalen Ski Lodge i Hamra då våra minst sagt namnkunniga skidlärare delade med sig av sina outsinliga kunskaper inom längdåkningens ädla konst.

Kompisen Ulf hade hört av sig och undrat om jag ville med på längdåkningsläger i Härjedalen. Efter en snabb titt i kalendern och på bankkontot var svaret givet: självklart! Lägret inriktade sig på att ge nödvändig skidteknik för att på ett bra sätt kunna genomföra ett långlopp på skidor.

Som genuin skidentusiast kunde man bara inte missa en sådan chans. Speciellt som skidspåren runt Uppsala var obefintliga eller i alla fall helt miserabla, detta med anledning av ett snötäcke på en knapp dm. Och framförallt när jag fick höra att våra blivande lärare var levande legendarer och kändisar som Anders Blomquist, Janne Ottosson, Peter Göransson och Anders Bergström.

De tre förstnämnda är vinnare i Vasaloppet och den sistnämnde segrare i Svenska Skidspelen. Medverkade i lärarstaben gjorde också Johanna Skalman, aktiv ung skidåkare från Hudiksvall. Hon skötte med bravur de videoinspelningar som gjordes av oss deltagare då vi visade vad vi kunde eller inte kunde inom klassisk skidåkning. Detta under svåra väderförhållanden med kyla, vind och drivande snö.

De sista dagarna inför resan undrade jag verkligen om lägret överhuvudtaget skulle gå att genomföra. SMHIs prognos talade om stabil kyla på 25 minusgrader! Och jag som brukar ha 15 grader som en gräns under vilken jag inte tränar. Arrangören hördes inte av så det var bara att utgå ifrån att det skulle bli skidläger.

                               Vy från spåret bort mot Skarvarna 

Det blev ett extra besök i sportaffären och inköp av köldprylar. Det jag värdesatte mest med facit i hand var nog tumhandskarna, de var helt suveräna. De fick plats i moderna stavremmar och klarade temperatur neråt 15-20 grader. Jag har hittills inte hittat några fingervantar som klarar en sådan kyla.

Vi åkte med Härjedalingen från Uppsala på onsdag em. Ett bekvämt sätt att resa. Det tar sju timmar upp och man kommer fram utvilad. Bussen gick till Funäsdalen (vissa turer stannar där beroende på lågt resenärstryck) och sen blev det taxi sista biten. Vid stoppet där i Funäsdalen var det - 24 grader, lite oroväckande! 

Vi var ca 30 deltagare och gruppen var heterogen vad gäller hemort, kön, ålder och skiderfarenhet. Vi delades upp i fyra grupper beroende på tidigare erfarenhet och kunnande. Vi var allt från nästan nybörjare på längdåkning till väldigt drivna och vältränade åkare.

På programmet stod två teknikpass ute per dag. Vi tränade framförallt på diagonalåkning, dubbelstakning och dubbelstakning med glidsteg. Det blev också lite kort om saxning uppför och om utförsåkning. Två gånger spelades vår åkning in på video, så att vi tillsammans med ledarna kunde analysera vår åkstil och också se om vi eventuellt förbättrats efter de lektioner vi fått.

Ledarna tog sig förutom undervisning i grupp också an våra individuella behov och önskningar. De åkte intill i spåret och gav kunniga tips om vad vi borde förbättra och hur det lämpligen kunde gå till. Det fanns också smärre möjligheter mellan teknikpassen till egenträning för att samla lite distans.

                                            Janne Ottosson med adept

På kvällarna hade vi teoripass inomhus. De handlade om åkningens grunder med utgångspunkt från Skidförbundets instruktionsfilmer och om träning och kost inför en stor ansträngning lik Vasaloppet. Vi fick även demonstration av vallning och utrustning.

Mitt intryck var att alla tyckte sig ha lärt något väsentligt på lägret. Jag själv har åkt mycket skidor, men är i princip självlärd. Det visade sig att jag hade mycket att förbättra, framförallt vad gäller dubbelstakning. En lustig omständighet var att det nu gått nästan 50 år sedan jag var på mitt senaste träningsläger i längdåkning!

I mitten på 1960-talet hade jag en kort skidkarriär i Karlslunds IF i Örebro. Strax efter nyår 1967 deltog jag i ett träningsläger utanför Hällefors. Jag minns fortfarande en del från det lägret och kan intyga att det läger vi nu var på i Hamra var helt överlägset vad gäller lärarnas kunnande och pedagogik. När vi skulle träna tyngdöverföring 1967 i Hällefors blev vi utskickade utan stavar på en 5 km mycket kuperad bana och fick ta oss hem bäst vi kunde.

Min tävlingskarriär på skidor lade jag snabbt på hyllan då, dels regnade vintrarna bort, dels visade det sig att jag var mycket bättre på löpning än på skidor. Dock har jag flitigt hållit motionsåkningen vid liv sen dess och det kändes mycket bekant att nu ställa sig på laggarna på lägret i Hamra.  

Vädret visade sig inte vara så besvärligt som jag trodde det kunde bli. Temperaturen låg mellan 10 och 15 minusgrader, detta samtidigt som det dock var hela minus 30 nere i Funäsdalen. Vinden var hård på kalfjället, 15-20 sekundmeter enligt SMHI. Men det störde inte oss så mycket. Våra skidpass hade vi i dalgången och där var vinden inte särskilt besvärande. Vi var dock utrustade med extra vindtäta kläder, baklavor, pjäxöverdrag och tumhandskar.

                                                  Bloggaren själv

Hamra ligger inom det fantastiska skidområdet Nordic Ski Center med hela 30 mil pistade spår. Man pistar så fort man hinner efter snöfall och snödrev. Vi hade överlag fina spår att träna på, trots vinden och snödrevet.

Hotellet där vi bodde, vilket är endast något år gammalt, var mycket funktionellt för ett läger för längdåkare. Där fanns spåren utanför knuten, trevlig personal, bra mat, fina och vilsamma sängar, en bra bastu- och relaxavdelning, särskilda låsbara skidskåp utanför hotellets entré och slutligen förstås en bra vallabod. I mitt tycke är dock hotellet inte speciellt vackert med sina fem våningar och sin tunga exteriör.

Sammantaget är jag väldigt nöjd med den gångna veckan. Jag har fått komma på skidor på fantastiska spår i det vackra Härjedalen. Jag har fått umgås i flera dagar med mycket trevliga skidentusiaster. Jag har förbättrat min skidteknik tack vare mycket kunniga och pedagogiska lärare. Stort tack särskilt till dessa för deras stora kompetens, brinnande intresse och trevliga sätt. Det grundlade en effektiv inlärning för oss deltagare.

Det var en höjdare att lyssna till Peter Göransson då han vid middagsbordet lite lågmält berättade hur han i Vasaloppet 1998 fick syn på den ledande Staffan Larsson på andra sidan fotbollsplanen i Moraparken och hur han sen gick om och förbi inne på upploppet.

Under en teorilektion kom vi in på det eventuella värdet av styrketräning i gym för skidåkare. Enligt vår lärare Janne Ottosson lär den forne giganten Bjarne Andersson i frågan ha sagt till sin adept Staffan Larsson: ”Vad du gör på din fritid bryr jag mig inte om.”

En kul grej var också att Anders Blomquist vid den avslutande lunchen berättade att hans son fällt följande kommentar då det blev tal om att Anders skulle dra iväg igen, denna gång till Tänndalen för att vara skidlärare: ”Kan inte Andre Pops ta det där?” Inget ont sagt om Andre Pops, men jag är väldigt tacksam att Anders inte denna gång hörsammade sonens förslag.