Det är alltid spännande att komma till brandfältet. Det mest påtagliga nu tyckte jag var hur fältet ändrat färg. Från det dominerande sotsvarta från hösten, till de ljusa stenar och klippor som nu sköljts av vinterns smältande snö. Markytan såg i stora partier mest ut att helt sakna organiskt material.
Den svåra hettan under branden hade med sin urkraft sprängt sönder själva hälleberget. Ytterligare bidragit hade säkert också frosten gjort, under den konstiga vinter som var med ömsom varmt och kallt. Den kemiska och så småningom biologiska vittringen har på det här sättet fått nya ytor att angripa.
Vittringen kommer väl till pass för att ge näring till den nya vegetation som så sakteliga kommer att etableras. På det som inte ska bli reservat (knappt halva brandfältet) lär det väl mest bli nya rena tallbestånd som kommer att planteras. Man kan undra hur det ska gå med föryngringen, det finns ju knappt något organiskt material och därmed kväve kvar. Därtill kan mykorrhizan ha tagit stor skada. På den del som ska bli naturreservat blir det intressant att se vilket trädskikt som kommer att utvecklas genom självföryngring. Gissningsvis blir det mycket av både björk och tall.
Träden blev ju svårt brända i sin helhet, från rötter till kronans topp. En hel del träd har fallit omkull efter branden, men merparten står fortfarande kvar. Ett fenomen som nu var synligt på både stående och liggande tallar var hur den lite tunnare barken börjat flagna av. Det blir spännande att se hur stor andel av träden som kommer att stå upp i fortsättningen. Många även grova rötter är synbarligen helt avbrända.
Ny växtlighet började redan i höstas komma igång bara ett par veckor efter branden hade släckts. Svedjenävan finns i fröbanken och fröna gror bara efter en skogsbrand. Den är på så sätt helt beroende av skogsbränder. På brandfältet fanns nu i april många bladrosetter som vittnar om hur arten tog fart redan i höstas.
Djurlivet har också kommit igång och många arter inom olika grupper har noterats. Vid gårdagens besök såg vår fågellista ut så här i kronologisk ordning: bofink, taltrast, koltrast, rödhake, grågås, knipa, fiskmås, talltita, talgoxe, korsnäbb (hann inte konstatera om det var större eller mindre), kanadagås, trana och korp. Några fåglar såg vi, andra hördes. Flera uppträdde i par, vittnande om kommande föryngringar.
Det finns på brandfältet många brända rester av tidigare mänsklig aktivitet. Flera fastigheter drabbades ju tyvärr av branden och på flera ställen finns bara murstocken kvar. Den här gången stötte vi öster om Öjesjön på resterna av en skördare, som man aldrig hann få ut ur skogen vid branden. Måhända får den ingå i det nya naturreservatet och påminna om det skogsbruk som blev den tändande gnistan för branden (det var dock en markberedare).
En företeelse som man nog inte tänkte på tidigare var att vägtrummor av plast skulle komma att smälta i en intensiv brand. Så skedde vid den aktuella storbranden och man har på många ställen tvingats byta ut trummorna för att avrinningen inte ska hindras. De nya trummor jag såg var också av plast... Dock lär det väl dröja länge innan området tar eld igen. Trummor av plåt hade vad jag kunde se klarat sig.
Apropå trummor för att leda undan vatten såg jag att SMHI har modellerat hur avrinningen av området kommer att påverkas nu efter branden. Som väntat beräknas den att öka rätt mycket, då det vara sig finns vegetation eller organiska markskikt som gör av med eller lagrar vatten.
Vid Stora Vallsjön har hus och uthus brunnit upp. T o m har något som varit en brygga eller ett badhus också brunnit, och bara stålskelettet finns kvar. Man får nästan intrycket att branden var så hård att sjön måste ha brunnit... Men elden hoppade väl ut från marken intill.
En del uppföljande forskning börjar etableras på brandfältet. Bilden ovan visar ett grundvattenrör, där nivån kan mätas och också prover tas för kemisk analys. Vad jag hört är alla möjliga typer av forskare redan aktiva på brandfältet: zoo- och växtekologer, vattenkemister, entomologer... Forskningsrådet Formas gjorde ju en specialutlysning av medel nyligen och en del av forskningen kom igång tack vare den. Men delar finansieras på andra sätt. Det blir väldigt intressant framöver att se hur ett sådant här stort brandfält kommer att utvecklas, både den del som blir reservat och den del som ska brukas konventionellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar