Chefredaktören i Hallands Nyheter okunnig om kor, kvigor och naturbetesmarker

Nedanstående text försökte jag i sina huvuddrag få publicerad av Hallands Nyheters debattsida. Jag förvägrades detta av insändarredaktör Anna Johansson, som menade att min inlägg "handlade om något annat" än det som avhandlades i ledaren. Det är tydligen känsligt för en insändarredaktör att ta in inlägg som kritiserar tidningens politiska ledning. 

Hallands Nyheters ledarsida fortsätter okunnigt att sprida myter om kor. Denna gång är det chefredaktör Maria Haldesten (MH), som 27 juli med utgångspunkt i en tragisk dödsolycka i Påarp orsakad av en ko med kalv, skriver: "Kofri äng vore ren idioti". 

http://www.hn.se/%C3%A5sikter/ledare/kofri-%C3%A4ng-vore-ren-idioti-1.3509290  

MH verkar av innehållet i artikeln att döma inte veta skillnaden på en ko och en kviga; bildvalet (kvigor) bekräftar detta. Kor ska man vara försiktig med speciellt om de har kalv med sig, men kvigor är oftast helt ofarliga om dock lite nyfiket närgångna.

Att ha hund med sig i en djurhage, speciellt lösa, är överhuvudtaget inte att rekommendera då de flesta betesdjur kan provoceras.  

MH menar att krav på allmänhetens säkerhet i samband med kor på bete måste avvisas därför att kor är så viktiga för bevarandet av naturbetesmarker, t ex strandängar. Men det är inte mjölkkor som betar dessa marker. En mindre del (25 procent) betas av mjölkproduktionens rekryteringsdjur, d v s kvigor. 

Resten av naturbetesmarkerna betas av djur i köttproduktion, t ex nötkreatur (främst kvigor och stutar), hästar och får. Bland nötkreaturen finns någon enstaka gång en tjur som går med kvigorna för att betäcka dessa. Tjurar finns det verkligen skäl att undvika och i dessa fall är det regel att reservatsförvaltaren sätter upp tydliga varningsskyltar. Bland nötkreaturen för köttproduktion finns också en liten del kor i form av dikor och deras kalvar. Dessa kor ska man se upp med eftersom de försvarar sin kalv. Som jag förstått rapporteringen från stångningsolyckan i Påarp var det en diko som orsakade densamma. 

  

I Halland är mindre än 10 procent av alla nötkreatur di- eller amkor. Av dessa är det främst dikor som betar på naturbetesmarker. Sannolikheten att träffa på dikor på Hallands strandängar är därför mycket liten. De enda nötkreatur jag själv sett under talrika vandringar längs strandängar i Falkenbergs och Varbergs kommuner har varit kvigor. 

Min slutsats är att MH:s argumentation är okunnig och överdriven. Hon skrämmer med sin okunskap helt i onödan upp folk för att beträda alla de strandängar som betas av kvigor. En bättre insats för läsekretsen hade varit att visa hur man ser skillnad på en tjur, en ko och en kviga. Och att faktiskt inbjuda till diskussion om säkerheten på betesmarker med tjurar och dikor.