Hälleskogsbrännan 13-14 september 2016

Nytt besök, både Brännan och jag i ny skepnad. Brännans markvegetation hade börjat vissna och byta till höstfärger. Men fortfarande står det stora flertalet döda träd upp. 

Jag var där som konsulterande volontär i min gamla profession markforskning. Min käresta ville koppla lite markstudier till sin fleråriga växtekologiska forskning på Brännan som går ut på att följa upp hur vegetation utvecklas på brunna hyggen beroende av brandens hårdhet. 

Markstudiernas syfte är dels att verifiera brandens hårdhet på de subjektivt valda provytorna, dels att möjligen kunna förklara skillnader i vegetationens utveckling, beroende på t ex humustillstånd, surhet och näringsstatus. Min självpåtagna uppgift (ingen övertalning alls behövdes), har varit att designa markstudien och att i fält instruera den som skulle ta proverna på marken.

Den metodik jag räknat ut fungerade faktiskt bättre än väntat. Så provtagningen kunde rätt snabbt komma igång. Den lejda provtagaren var mycket erfaren och det kändes lugnt att lämna över det praktiska arbetet på honom.

En "utvikning" i kärestans forskning är att undersöka hur floran utvecklas på kolbottnarna i området. Den tidigare vegetationen på dem är helt uppbrunnen. Det verkar i många fall dessutom vara så att den gamla kolstybben som lämnades för länge sedan brann igen i skogsbranden. 

Vad vi erfarit har vare sig vegetations- eller markstudier skett i gamla och ombrunna kolbottnar. Jag testade att ta några jordproppar i en kolbotten. Det visade sig att "markprofilen" inte liknade nåt jag sett tidigare. Överst ett ljusbrunt skikt på ca 3 cm, sen svart stybb. Det ljusa skiktet var fuktigt och kändes som en mix av sand-mo-mjäla. Gissningsvis är det gammal mineraljord som lades som ytskikt på milan för att hindra lufttillträde. Troligen blandad med en hel del aska från den vegetation som brunnit på kolbotten. Det blir intressant att se vad det är för pH i denna horisont.

När den lejda provtagaren kommit igång ägnade jag eftermiddagen åt att reka en möjlig rundtur för vandring i den brunna terrängen. Jag har varit i området förut med ett par grupper från Friluftsfrämjandet i Uppsala. Då har vi rört oss på de säkrade bilvägarna och fått gå fram och tillbaka på dessa. Men det är roligare med en runda. 

Jag gick vägen ner mot Igeltjärnen. Efter ett tag, när Trehörningsklack dök upp en bit bort på vänster hand, tog jag av österut mot det berget. Strax innan gjorde jag min första observation av kungsörn i området. Den kom seglande norrut på ganska låg höjd från trakten av sjön Trehörningen. Jag tittade på den i ett par minuter och under den tiden gjorde den inte ett enda vingslag.

Det blev lite klättrande i branten ner mot och över Igeltjärnsbäcken. Sen uppför mot toppen av klacken. Där väntade en magnifik utsikt, särskilt mot norr där jag långt bort såg ett annat lite högt berg. Det såg i kikaren ut att ha bränd skog på sig, men jag är osäker på vilket berg det var. 

Plötsligt hörde jag nåt litet brak nedanför berget på dess norra sida. Sen var det tyst igen. Trodde först att det var folk ute i skogen, men jag såg ingen. Då lösgjorde sig en älgtjur med ett stort brak och drog iväg österut. Och strax efter gick ko och kalv igång med ett nytt brak. De måste ha fått vittring av mig, jag hade lite svag vind i ryggen. Det var himla kul att få se de här älgarna, jag har sett mycket spår tidigare på Brännan, men aldrig en levande älg. På ett brunnet hygge gick jag förresten tidigare under dagen på en demonstrationsyta för uthägnad av vilda betande djur som älg, hjort, rådjur och hare. Förekomsten av sådana spelar stort roll för vilken flora man får på ett hygge. 

Sen gick jag ungefär österut i syfte att komma ut på en sidoväg sydost om "turistvägen" genom Brännan. Men det var ingen rak väg jag gick, för jag fick hela tiden kryssa fram förbi fallen skog, av branden sprängd sten och försumpad mark. Sammantaget tog det lång tid att komma fram genom den brända skogen. Intressanta noteringar var dels den stora mosaiken inne i skogen med brunnen respektive inte brunnen mark, dels att markfloran inne bland träden på brunnen mark liknade den ute på brända hyggen med mycket mjölkört och korsört. 

Väl ute på sidovägen till "turistvägen" gick jag norrut tillbaka mot utgångspunkten nära Björktjärnen. Jag får nog tänka till mer än en gång om den runda jag gick lämpar sig att ta med en grupp på. Rätt besvärligt och lite farligt också var det. Jag får nog reka fler alternativ.

Fina och intressanta dagar var det ånyo på Brännan. En höjdpunkt var fågelobservationerna: bl a kungsörn, pilgrimsfalk, lärkfalk, ormvråk, orre, dubbeltrast och spillkråka. 

En märklig organism som hittats på Brännan är en landlevande bläckfisk: den kolsvarta stenätaren. Den finns rikligt på Brännan och man är ännu osäker på om den ger sig på folk. Som tur är den rätt långsam.