Sammantaget: Superbra väder, fina vandringar, utomordentligt vacker natur, häftiga gåsgamar, bra och billigt med mat och boende, samt trevligt bemötande. Och väldigt intressant med historien, olika naturförhållanden, markanvändning och samhällets infrastruktur. Vi åker helt säkert dit igen. Till det positiva hör också att flygresan är relativt kort och att tidsskillnaden bara en timme.
Ankom till Kreta och Chanias flygplats gjorde vi mycket sent på kvällen från Arlanda. Där väntade en förbokad hyrbil, vilken vi tog till Kriti hotell, som också förbokats på nätet. Dyrt var det, 120 euro, men himla bra och nära hamnen. Om jag vetat vad jag vet idag efter resan så hade jag bokat ett hotell i Nea Hora, 10 minuters promenad väster om Chanias hamn för halva priset.
Ankom till Kreta och Chanias flygplats gjorde vi mycket sent på kvällen från Arlanda. Där väntade en förbokad hyrbil, vilken vi tog till Kriti hotell, som också förbokats på nätet. Dyrt var det, 120 euro, men himla bra och nära hamnen. Om jag vetat vad jag vet idag efter resan så hade jag bokat ett hotell i Nea Hora, 10 minuters promenad väster om Chanias hamn för halva priset.
Söndag
Det blev först en promenad runt i Chania, det är en hel fantastiskt trevlig och vacker stad med den venetianska hamnen i centrum och intill den "Old Town".
På eftermiddagen bilade vi 5-6 mil till Paleochora på södra kusten. Vägen dit var bra, särskilt den "National Road" som vi först åkte på en bit västerut. Längs vägen dit skymtade vi en gam och en örn vilka vi inte hann identifiera. Väl framme letade vi på ett bra hotellrum på östra stranden av den halvö där stan ligger. "Dream hotel" blev det, det drivs av två vänliga gamla damer som kunde engelska lite hjälpligt.
Måndag
Efter en god frukost
med havsutsikt tog vi båten till Elafonisi. Biljetter köper man i ett
resekontor ett kvarter från hamnen. Vi vandrade 4 timmar österut längs havet på vandrarnas "E4" till Krios. Himla vackert var
det, men i mitt tycke lite väl varmt, nog 27-28 grader.
Man går i början genom ett lite besvärligt lavafält, men sen lättar det och stigen går över sandstränder, genom lite "skog" av grövre enar och över berg. Fina chanser är det till underbara bad. Jag prövade förstås, helt fantastiskt skönt med säkert 24-25 grader i vattnet. På ett ställe passerar man resterna av vad som varit någon slags antik bosättning och hamn "Vienos". Ett par grova stenpelare ligger på stranden.
Man går i början genom ett lite besvärligt lavafält, men sen lättar det och stigen går över sandstränder, genom lite "skog" av grövre enar och över berg. Fina chanser är det till underbara bad. Jag prövade förstås, helt fantastiskt skönt med säkert 24-25 grader i vattnet. På ett ställe passerar man resterna av vad som varit någon slags antik bosättning och hamn "Vienos". Ett par grova stenpelare ligger på stranden.
Framme i Krios var vi
rätt trötta och törstiga. Vi satt ner en stund på serveringen på stranden och
funderade över om vi i värmen orkade gå resterande sex kilometer. Dessutom går
man där på en asfalterat väg genom ett delvis rätt trist område kantat av massor
med växthus. Någon buss finns inte där, så det fick bli en taxi
till Paleochora,
vilken vi delade med ett annat par svenskar som också skulle dit.
På kvällen var det
överraskande en svensk-grekisk kväll i Paleochora med musik (svensk kör) och
dans (två grekiska grupper, varav en med barn).
Tisdag
Vi vandrade först
österut en timme på grusvägen alldeles intill havet bort till Anidri beach. Jag
badade där förstås. Sen följde vi
ravinen uppför mot
byn Anidri ett par hundra höjdmeter längre upp. Det var rätt svåra passager på
ett par ställen. Man fick klättra lite och jag fick tänja på min ovighet.
Det tog en timme upp. Lunchen på restaurangen i Anidri smakade utmärkt, särskilt den kalla ölen. Vi tog sen den asfalterade serpentinvägen tillbaka till Palechora, det tog också en timme. Hela utflykten inklusive bad och lunch tog fyra timmar.
Det tog en timme upp. Lunchen på restaurangen i Anidri smakade utmärkt, särskilt den kalla ölen. Vi tog sen den asfalterade serpentinvägen tillbaka till Palechora, det tog också en timme. Hela utflykten inklusive bad och lunch tog fyra timmar.
På kvällen var det en
ny överraskning i Paleochora: World Tourism Day med kretensisk mat och underhållning. Byn
bjöd oss turister på detta.
Onsdag
Vårt nästa mål var högplatån Omalos i Lefka Ori (White Mountains). I södra kanten på den finns
nedgången till Samariaravinen. Vi stod där en stund och försökte ta in den
mäktiga synen över ravinen och bergen (första bilden ovan i detta inlägg). I norra kanten på platån finns tre
hotell. Vi tittade på alla och tog sen in på Hotel Neo Omalos och åt lunch där.
Det var ett bra och lätt val. Inredningen är lite äldre och med mycket trä. Det
bästa med hotellet var dess genuina prägel av vandringskultur. Alla vandrare
verkade bo i just detta hotell. Personalen kunde också ge initierade tips om
turerna i grannskapet. Floror och fågelböcker fanns för försäljning.
Vi gick på vägen runt hela platån, ca 6 km på 3 timmar i sakta mak. Det var mycket småfåglar där, särskilt stora flockar av steglits. Intressant var det med markanvändning, grödor, vattenhushållning, dammprojekt och tydlig erosion på bergsidorna. Det fanns en hel del får på och invid platån. Vi stötte ihop med en herde och hans flock. Herden hade en imponerande förmåga att med kommandon få flocken att röra sig dit han ville, han fick den t o m att stanna när den skulle över vägen, detta för att invänta några bilar. Han var som värsta fårhunden, men med skillnaden att han inte behövde springa omkring.
Högplatån lär ha bildats genom sedimentavsättning i en sjö, som senare tömts via vittrade håligheter i berggrunden. Det finns inget synligt nuvarande utlopp på markytan.
Vi gick på vägen runt hela platån, ca 6 km på 3 timmar i sakta mak. Det var mycket småfåglar där, särskilt stora flockar av steglits. Intressant var det med markanvändning, grödor, vattenhushållning, dammprojekt och tydlig erosion på bergsidorna. Det fanns en hel del får på och invid platån. Vi stötte ihop med en herde och hans flock. Herden hade en imponerande förmåga att med kommandon få flocken att röra sig dit han ville, han fick den t o m att stanna när den skulle över vägen, detta för att invänta några bilar. Han var som värsta fårhunden, men med skillnaden att han inte behövde springa omkring.
Högplatån lär ha bildats genom sedimentavsättning i en sjö, som senare tömts via vittrade håligheter i berggrunden. Det finns inget synligt nuvarande utlopp på markytan.
Torsdag
Vi startade ånyo på vandrarnas "E4",
denna gång vid entrén till Samariaravinen. Vi gick dock inte ner där utan
istället upp till Kallergi Refugio, 1680 m ö h. Dit tog det ungefär 1,5 timme. En fantastisk utsikt var det där också över Samariaravinen. Det fanns endast
kaffe/te/lemonad i restaurangen. Man kunde övernatta där om man ville. Vi fick också veta av
värden att stugorna längre fram längs leden saknar bemanning och förtäring,
dock kan man ligga över i dem. Man måste således bära med sig rätt mycket om man
skulle vidare österut.
Vi tog samma väg
tillbaka. På vägen ner stötte vi på nära håll upp hela 23 gåsgamar vilka samlats i en
liten ravin nära stigen. De såg ut att vänta ut ett gäng getter som betade där.
Eller så väntade de på utmattade vandrare.... I vilket fall är det stora och
mäktiga fåglar, vilket vi fick uppleva då de lyfte över våra huvuden.
Efter vandringen åkte
vi till Falasarna på halvön Gramvousa i nordväst där vi övernattade. Främsta
skälet att åka hit var att vi hört så mycket gott om stranden och platsen. Jag
badade förstås igen.
Det fanns flera hotell att välja på. Vi fick plats på Pachia Ammos, som var fint men saknade mat. Dock gick sån att få på Panorama hotell alldeles intill. Solnedgången i väster var makalös. Vi såg strax innan den en del intressanta strandväxter, bl a martorn, som även finns vid Glommen där vi bor i Halland, och en vacker liljeväxt (strandlilja) Pancratium maritimum.
Det fanns flera hotell att välja på. Vi fick plats på Pachia Ammos, som var fint men saknade mat. Dock gick sån att få på Panorama hotell alldeles intill. Solnedgången i väster var makalös. Vi såg strax innan den en del intressanta strandväxter, bl a martorn, som även finns vid Glommen där vi bor i Halland, och en vacker liljeväxt (strandlilja) Pancratium maritimum.
Fredag
Vi åkte vidare till
Rodopos på halvön Rodopoc belägen strax öster om halvön med Falasarna.
Vandringen gick på en grusväg och stig mot nordväst
över berget. Det var mycket fin utsikt bort mot den västra halvön när man
passerat krönet. Vi vände av tidsbrist när vi gått en halvtimme snett på skrå på den stig som
följer där grusvägen tar slut vid ett ruckel som tydligen ibland används av
herdar. Det var mycket får på berget. Vegetationen präglades mest av en massa stickiga buskar som vi trodde var det enda som inte ens getter och får åt.
Tyvärr var det också mycket skräp längs leden strax ovan byn, på ett par ställen nästan veritabla soptippar. Byn är vacker med ett fint torg och ett genuint fik med de obligatoriska gubbarna som satt och pratade.
Tyvärr var det också mycket skräp längs leden strax ovan byn, på ett par ställen nästan veritabla soptippar. Byn är vacker med ett fint torg och ett genuint fik med de obligatoriska gubbarna som satt och pratade.
Området har en intressant historia från romartiden. Romarna landsteg på halvöns norra del och byggde sen en väg söderut av vilken det finns delvis utgrävda rester. På torget i Rodopos finns en beskrivning och också en bevarad "milstolpe".
På eftermiddagen efter
vandringen for vi till Neo Hora i västra utkanten av Chania. Vi hittade ett
perfekt hotell "Poseidon" alldeles nära stranden och bara tio
minuters promenad från hamnen i Chania.
Lördagen ägnade vi
sen åt att handla, fika och äta i Chania. Innan flyget skulle gå hann vi även med
en kort tur till Stavros som ligger längst norrut på halvön med flygplatsen.
Där vid Stavros finns ett litet fint bad och en servering.
Sammanfattningsvis
Det var överlag fina vandringar. Vädret var utmärkt så här i slutet av september. Det går säkert jättebra även i oktober. Våren (främst i april) brukar också rekommenderas för vandring, men det har vi inte prövat ännu. Då är det säkert grönt och fint med mycket blommor.
Naturen är jättevacker med havet, de höga bergen och ravinerna. Negativt var att det här och där var ganska skräpigt. Fågellivet var ojämnt. Bäst i särklass var det vid Omalos högplatå och uppe i bergen intill (Lefka Ori).
Människorna är oftast väldigt vänliga och tillmötesgående mot oss turister. De allra flesta kan engelska så det fungerar.
Det var överlag fina vandringar. Vädret var utmärkt så här i slutet av september. Det går säkert jättebra även i oktober. Våren (främst i april) brukar också rekommenderas för vandring, men det har vi inte prövat ännu. Då är det säkert grönt och fint med mycket blommor.
Naturen är jättevacker med havet, de höga bergen och ravinerna. Negativt var att det här och där var ganska skräpigt. Fågellivet var ojämnt. Bäst i särklass var det vid Omalos högplatå och uppe i bergen intill (Lefka Ori).
Människorna är oftast väldigt vänliga och tillmötesgående mot oss turister. De allra flesta kan engelska så det fungerar.
Billiga och bra
boenden var lätta att hitta. Oftast kan man bo billigare och bättre än på ett svenskt
vandrarhem. Förbokning är helt onödig denna tid på året.
Jag tyckte som vanligt det var intressant med historia. Kreta har en mycket dramatisk sådan som det är utmanande att försöka få grepp om. Jag tycker det också att det är spännande att försöka sätta mig in i samhällets infrastruktur på nya ställen, t ex hur de skaffar vatten och energi. Geologi, vegetation, markanvändning och jordbruk ser helt olika ut förstås mot i Sverige och det ger mervärde att försöka förstå förhållanden på en ny plats. Kreta ger stora möjligheter till förkovran.
Till Kreta kan man ta sig på olika sätt. Mest miljövänligt är nog tåg till Aten och sen båt från Pireus till Chania. Direktflyg till Chania går dels från Arlanda, dels från Landvetter. Man kan också flyga till Aten och därifrån antingen ta båt (från Pireus) eller flyg till Chania.
Jag tyckte som vanligt det var intressant med historia. Kreta har en mycket dramatisk sådan som det är utmanande att försöka få grepp om. Jag tycker det också att det är spännande att försöka sätta mig in i samhällets infrastruktur på nya ställen, t ex hur de skaffar vatten och energi. Geologi, vegetation, markanvändning och jordbruk ser helt olika ut förstås mot i Sverige och det ger mervärde att försöka förstå förhållanden på en ny plats. Kreta ger stora möjligheter till förkovran.
Till Kreta kan man ta sig på olika sätt. Mest miljövänligt är nog tåg till Aten och sen båt från Pireus till Chania. Direktflyg till Chania går dels från Arlanda, dels från Landvetter. Man kan också flyga till Aten och därifrån antingen ta båt (från Pireus) eller flyg till Chania.
Min rangordning av
våra vandringsturer, bäst först:
1/ Omalos - Kellegri
refugio
2/ Ellafonisi - Krios
3/ Paleochora -
Anidri
4/ Runt Omalos-platån
5/ Rodopos mot
nordväst
Bra att ta med
Guideböcker för
vandring
Lonely Planet (tips
boende och matställen)
Halvhöga kängor eller
grova skor, väl ingångna
Stavar
Lätta handskar typ
cykelhandskar som skyddar vid fall (många vassa stenar)
Solhatt
Solskyddsfaktor
Solglasögon
Långärmad tunn
skjorta
Mobil och ev kamera
Kikare
Fågelbok och/eller
flora
Sjukvårdslåda (finns
bra, lätt och billig på Biltema)
Reflexväst och liten
pannlampa (om man blir försenad)
Litteratur
"Walks and treks - The high mountains of
Crete - White mountains,
Mount Ida and Lassithi"
By: Loraine Wilson
Published 2015 by
Ciceron
"Western Crete -
car tours and walks"
By: Jonnie Godfrey &
Elizabeth Karslake
Published 2015 by
Sunflower Books
"Crete"
By Alexis Averbuck m
fl
Published 2016 by
Lonely Planet
Kostnader
per person, boende i dubbelrum
per person, boende i dubbelrum
Flyg t o r 1-3 tkr, i medeltal 2 tkr
Hyrbil 1,2 tkr
Logi 1,5 tkr
Mat merkostnad jfr
hemma 1 tkr
Guidebok 0,2 tkr (kan
lånas bibliotek)
Klimatkompensation
Vi-skogen 0,25 tkr
Summa ca 6,2 tkr
Fåglar vi såg eller hörde (de flesta vid Omalos)
Vi letade inte systematiskt efter fåglar utan noterade dem vi snubblade över då vi vandrade vägen fram. Nedan i kronologisk ordning.
Grå häger
Ormvråk
Grå flugsnappare
Fåglar vi såg eller hörde (de flesta vid Omalos)
Vi letade inte systematiskt efter fåglar utan noterade dem vi snubblade över då vi vandrade vägen fram. Nedan i kronologisk ordning.
Grå häger
Ormvråk
Gåsgam
Steglits
Svarthakad buskskvätta
Talgoxe
Stenskvätta
Gulärla
Ängspiplärka
Bofink
Trädlärk
Turkduva
Gärdsmyg
Svarthätta
KorpGrå flugsnappare
Lövsångare
Lite allmänt om Kreta
Kreta har en mycket
komplicerad historia under flera tusen år från det Minoiska riket och framåt.
Alla möjliga stormakter har tidvis ockuperat och härskat där, mycket sannolikt
på grund av öns militär- och transportstrategiska läge. En enkel översikt finns
i Lonely Planet. Senaste exemplet var under andra världskriget då Nazityskland
ockuperade ön från 1941 och framåt.
Den första kända statsbildningen var det Minoiska riket, med lämningar likt Knossos. Det hade
sin storhetstid 2000 - 1500 f Kr. Ett stort vulkanutbrott på Santorini med
efterföljande asknedfall och tsunami anses ha inneburit slutet.
Ön är ca 5 mil N-S
och ca 25 mil V-Ö. Sydkusten är brantare än nordkusten där öns större städer
ligger. Ön ligger tektoniskt på gränsen mellan den afrikanska och europeiska
plattan, den förra rör sig in under den senare, med landhöjning, jordbävningar
och vulkanutbrott som följd. Det finns tre väl avgränsade bergsområden, med de
högsta topparna på kring 2500 m ö h.
Berggrunden är en mix
av bl a lättvittrad kalksten, lerskiffer och lavasten. Jordarterna är både
osorterade och sorterade, de senare med rätt mycket grova fraktioner som
mo-sand-grus. En pågående erosion är tydlig längs bergssidorna.
Medelhavet bildades
för ca 4 miljoner år sedan då Atlanten bröt igenom vid Gibraltar sund. På ön
har flera endemiska arter funnits, men alla utom en har utrotats sen människans
ankomst till ön 6500 år f Kr.
Vegetationen är på
merparten av ön helt präglad av människan. Strandzonen håller en del speciella
salttåliga arter. Martorn, som sparsamt förekommer i Sverige, är rätt vanlig på
sandiga stränder. I låglandet odlas diverse grödor, framförallt oliver, vin och olika
trädgårdsväxter. Det förekommer även stora odlingar i inplastade växthus. Där
produceras bl a tomater, aubergin, paprika och gurka, vilka till stor del går på export.
Olivträdsodlingar ser man även på rätt hög höjd, uppemot 600 m är min
bedömning. På högplatåerna, t ex Omalos där vi var, ser man även rätt mycket
fruktodlingar såsom äpple och lime.
Bergsidorna betas
sedan mycket länge av får och getter. Trädskikt saknas oftast förutom i en del
branta raviner. Före människans ankomst tänker man sig att ön till stor del var
beväxt med skogar av cypresser, cedrar, lagerträd, pinje och tall. Idag dominerades
de bergssidor vi besökte av ett buskskikt av flera mycket hårda och vassa buskarter, sådana som får och getter inte äter. Dessa buskar verkar breda ut sig och vi
gissade att herdarna ibland måste bränna dem för att ge krittren nytt bete.
Kreta producerar ju
fantastiskt god fetaost och yoghurt. Den senare baserar sig vad jag förstår på
komjölk, men vi såg inte en enda ko utomhus. I en by hörde vi i alla fall en ko
råma. Vi trodde att Grekland kanske inte har krav på att korna ska gå ute. Eller så
struntar bönderna bara i det. Det är delvis möjligen förståeligt med
tanke på klimat och växtförhållanden.
Kretas
vattenförsörjning har varit problematisk genom historien. En stor del av året
är det rejält varmt och nederbörden låg. Man lever året runt på det regn och
den snö som kommer i bergen under vintern. Vattnet infiltrerar
grundvattenmagasin och lagras också till en del i konstgjorda dammar. Vi såg en
stor sådan byggas på högplatån Omalos. Jag tänkte högt om detta verkligen är
bättre än grundvattenlagring i marken, detta p g a ökad avdunstning. Kanske är
i det aktuella fallet alternativet att vattnet försvinner ner i och blir
oåtkomligt i den porösa kalkberggrunden.
Det går åt mycket
vatten, dels till bevattning i odlingarna, dels till konsumtion i hushållen,
handel och industri. Ledningsvattnet lämpar sig oftast inte att dricka utan
stora mängder flaskvatten konsumeras.
Elproduktionen
baserar sig fortfarande till stor del (ca 50 procent tror jag) på olja. Den förnybara
delen ökar stadigt bestående mest av vindkraft men även solenergi. Vattenkraft
verkar inte användas.
Hur man gör med avloppsvattnet har jag inte lyckats ta reda på än. En svensk man som vi träffade i Paleochora och som bott där årligen i trettio år hävdade att det samhället fortfarande tillämpade metoden med orenat utsläpp i havet genom långa rör. Om detta stämmer förutsätter vi att de stora städerna på norra kusten har kommit avsevärt längre.
Hur man gör med avloppsvattnet har jag inte lyckats ta reda på än. En svensk man som vi träffade i Paleochora och som bott där årligen i trettio år hävdade att det samhället fortfarande tillämpade metoden med orenat utsläpp i havet genom långa rör. Om detta stämmer förutsätter vi att de stora städerna på norra kusten har kommit avsevärt längre.
God tur!
Bilaga
Klimatkompensation hos Vi-skogen:
Flygresor är en stor post i svenskens budget för växthusgaser. De utrikes resorna är den budgetpost som tydligen växer snabbast. Att själv göra en sådan resa ger därför ett visst grubbel. Att helt avstå är förstås en möjlighet, men ska vägas mot intresset för andra länder i världen med allt det positiva det innebär och också mot nära och käras kanske andra förhållningssätt. Jag gör en och annan utrikes resa, men försöker kompensera på två sätt, genom att dels vara en "koldioxid-taliban" på hemmaplan (förnybar el, åker företrädesvis cykel eller kollektivt, ska leasa elbil, trähus, vegetarian), dels klimatkompensera via sådant som binder koldioxid långvarigt.
Min kompensation gör jag genom att köpa träd i Vi-skogen i Östafrika. Träden binder koldioxid under många år och veden kan sedan användas till att ersätta (substituera) fossilt baserade produkter och energi. Därmed ger de ett varaktigt bidrag i arbetet mot växthuseffekten. Trädplantering i Östafrika via Vi-skogen anses också vara ett viktigt bidrag i fattigdomsbekämpningen i området.
Vi förbrukade 26 L 95-oktanig blyfri bensin under vårt kringresande på västra Kreta. Vad ger det som CO2 per person? En liter bensin ger 2,3 kg CO2. 26 L ger då 60 kg CO2, vilket är 16 kg C. Per person med två i bilen är det 30 kg CO2 eller 8 kg C. Utrikes flyg ger 0,13 kg CO2/per km och person enligt Naturvårdsverket schablon för tjänsteresor. Till Kreta från Arlanda är det 5440 km t o r, vilket ger 707 kg CO2. Det är 193 kg C.
Summa flyg plus bil per person är 200 kg C.
Ett Vi-träd fixerar enligt initierad uppgift från SLU ca 4 kg C per år. Jag uppskattar att denna tillväxt håller i sig i åtminstone tio år, det ger 40 kg C per träd under den perioden. Det behövs således fem träd för att kompensera min resas klimatavtryck. Träden kostar 25 kr per styck. Det blir totalt 125 kr.
För att vara på den säkra sidan och även inkludera mer svårberäknade poster som t ex båtresan Paleochora - Elafonisi och viss oljeproducerad el som vi använde i vårt boende, så dubblar jag trädmängden till tio träd, d v s kostnad 250 kr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar