Jag har nyss för första gången läst ett märkligt och ett år gammalt inlägg på
Expressen Debatt (17 februari 2016): ”Det är alldeles för tyst om
fördelarna med kött”. Det är skrivet av Line Gordon och Olof
Olsson, båda vid Stockholm Resilience Centre.
http://www.expressen.se/debatt/det-ar-alldeles-for-tyst-om-fordelarna-med-kott/
Jag kan inte minnas att jag såg inlägget då för ett år sen. Och minns då inte heller nån allmän diskussion om det. Hade en sån förevarit borde jag ha kommit ihåg det. Att jag nu uppmärksammades på inläggets existens beror på att det dök upp på Twitter i en länk. Twittraren tyckte uppenbarligen att inlägget fortfarande har aktualitet som argument för köttkonsumtion.
Att det har aktualitet tycker jag också, därför brydde jag mig om att skriva det här inlägget. Jag tycker dock tvärtom att argumenten är svaga och tyvärr fortfarande legio inom LRF:s propaganda för produktion och konsumtion av animalier.
http://www.expressen.se/debatt/det-ar-alldeles-for-tyst-om-fordelarna-med-kott/
Jag kan inte minnas att jag såg inlägget då för ett år sen. Och minns då inte heller nån allmän diskussion om det. Hade en sån förevarit borde jag ha kommit ihåg det. Att jag nu uppmärksammades på inläggets existens beror på att det dök upp på Twitter i en länk. Twittraren tyckte uppenbarligen att inlägget fortfarande har aktualitet som argument för köttkonsumtion.
Att det har aktualitet tycker jag också, därför brydde jag mig om att skriva det här inlägget. Jag tycker dock tvärtom att argumenten är svaga och tyvärr fortfarande legio inom LRF:s propaganda för produktion och konsumtion av animalier.
Författarnas budskap är diffust. Efter en längre
internationell utblick landar de i förslaget: ”dags att återföra
söndagssteken i modernare tappning”. De förtydligar (?)
”modernare tappning” med ”en exklusiv kvalitetsprodukt, kopplat
till höga naturvärden”. Tydligare än så blir det inte. Men jag
gissar att de menar ”naturbeteskött”. Det är vad WWF länge
framhållit som bästa miljöval. Naturbetesmarker är mycket
artrika och minskar i omfattning. Inom lantbruket är de den miljö
som är i viktigast att vårda för den biologiska mångfalden.
Det förvånar mig att två fria
forskare på universitet har svalt flera av LRF:s myter med hull och
hår. Man lyfter likt LRF fram som ett stort problem att antalet
mjölkgårdar minskat över tid. Så har det dock hållit på så
länge det finns statistik. Samtidigt har stora arealer övertagits
av andra gårdar och korna blivit mer produktiva med resultatet att
landets totala mjölkproduktion varit ganska stabil. Vad är ”krisen”
i detta annat än för de enskilda bönder som av dålig lönsamhet
tvingats sluta?
De sprider också LRF-myter vidare
genom att skriva t ex 1/ ”Sverige har ett klimat som passar utmärkt
för djurhållning”, 2/ ”de miljövärden vi uppskattar i
landskapet är kopplade till mjölk- och köttproduktion” och 3/
”Det (d v s ”miljövärden) handlar om öppna landskap, biologisk
mångfald och en levande landsbygd”.
Mina kommentarer är: 1/ Ja, klimatet
passar bra för djurhållning, men det passar också bra för en hel
rad grödor för direkt humankonsumtion. 2/ Jordbrukslandskapets
främsta miljövärde är den biologiska mångfalden i
naturbetesmarkerna. Men dessa marker har knappast alls med
mjölkproduktionens djur att göra, de betar på åkermark. Av
landets köttproduktion kommer hela 2/3 från mjölkproduktionens
djur, den har således inte heller med naturbetesmarker att göra. 3/
Öppna landskap och en levande landsbygd kan upprätthållas med
grödor för direkt humankonsumtion och med lågväxande
energigrödor. Sveriges jordbruk är till 25 procent finansierat av
skatter. Dessa kan användas till att styra om jordbruket i en mer
hållbar riktning.
Betesvall till vänster, nysådd vårvete till höger
Sammanfattningsvis är författarnas
budskap otydligt. De bidrar till att sprida flera myter omhuldade av
LRF. Inte för inte har LRF:s twittrare gladeligen skickat författarnas inlägg vidare i sociala medier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar