Glumstenen vid Glommen – några funderingar

Glumstenen, den ligger där längst ute på udden vid Glommen, som en utpost vid havet. Den sätter igång fantasin och väcker många frågor. Varför ligger den där? Vad består den av? Vad betyder namnet? Vad har den använts till? 

Med tanke på hur iögonfallande den är så finns förvånansvärt lite skrivet om den i nutida texter. I den eminenta boken om Glommen (red. I Karlsson m fl, 2006) står inte så mycket om stenen. På nätet kan man hitta en del, till exempel dels på Wikipedia, dels på hemsidan för Glommens Samhällsförening. På sistnämnda plats finns en intressant text författad av Lars Wikander i Digesgård. I den texten berättas att Glumstenen omnämndes redan i isländska skrifter från vikingatiden. I Wikanders text diskuteras utförligt också stenens namn och namnets ursprung. Läs gärna hans text, det förtjänar den.

Jag vill här lyfta ett par delvis förbisedda aspekter, som t ex stenens geologiska sammansättning och ursprung. Kring namnet har jag nån kompletterande fundering. Dessutom vill jag uppmärksamma att ”detta märke” som omnämns i Bexells text på stenen faktiskt finns där.

Stenens geologiska sammansättning och ursprung

Stenen är i vetenskaplig mening ett ”block” då den är större än 0,2 m på största ledden. Den är cirka 5 x 4 x 3 meter och torde väga cirka 160 ton.  Även om den är ett block väljer jag att även fortsättningsvis främst kalla den stenen. Den består av gnejs som är en omvandlad bergart. Gnejs innehåller främst mineralen fältspat, kvart och glimmer. Under högt tryck och temperatur har någon magmatisk (t ex granit) eller sedimentär (t ex skiffer) bergart omvandlats och gett det för gnejs typiskt randiga mönstret. Gnejs från olika områden kan ha något olika utseende och sammansättning, vilket kan ge viss vägledning om var ett flyttblock kommer ifrån. Merparten av berggrunden i västra Götaland och västra Svealand består av gnejs.

Många, men inte alla, jag talat med känner till att Glumstenen är ett flyttblock som hamnat här på grund av rörelser i den inlandsis som täckte landet under lång tid. Isen var tjockast i Mellannorrland där isbildningen var som störst. Isen trycktes ut mot sidorna och denna rörelse lämnade spår efter sig, bland annat i form av isräfflor på de hällar den passerade över. 

Isen bröt loss block ur den ytliga berggrunden och en del av dem frös in i isen. De följde med isen i dess rörelser och droppades inte på marken eller havsbotten förrän isen började smälta vid dess kant. Det är sannolikt cirka 16000 år sedan den halländska kusten blev isfri. Stenen kan också ha följt med i nån av de isälvar som rann i stora sprickor nere i isen. Dessa älvar förde med sig material fram till iskanten. Där bildades det successivt rullstensåsar när iskanten drog sig bakåt. Glumstensvägen sträcker sig längs en rullstensås som sen länge är mer eller mindre täckt av sand. På grund av Glumstenens storlek tror jag mer på att den varit infrusen i isen och släppt vid iskanten än att den rullat fram i en isälv. 

När isen smälte vid den nuvarande halländska kusten var det i ett ungefär 70 meter djupt havsvatten. På grund av landhöjningen hamnade Glumstenen så småningom på land. 

Isräfflors riktning - ur Berg och jord i Sverige 1970

Var kommer då Glumstenen ifrån? Med hjälp av isräfflor kan isens rörelseriktning rekonstrueras. Glumstenens förflyttning kan därför följas bakåt. Konsulterad geologisk expertis menar att det är sannolikt att stenen härrör från relativt lokal berggrund. Den typ av gnejs som Glumstenen består av är vanlig i Halland. Men den kan möjligen även ha ett mer avlägset ursprung, till exempel från området kring Kinnekulle. Där finns det gnejs av liknande typ och där hamnar man också om man följer isräfflorna bakåt.  

S P Bexells text på Glumstenen

På havssidan av stenen finns en inhuggen text från 1816 av S P Bexell. Den är successivt underhållen med färg så att den är läsbar. Den handlar om att havsytans läge avvägdes i förhållande till i ett ”märke” på stenen. I flera texter skrivs att det är okänt vad som avses med detta märke. Men märket finns faktiskt där om man rotar nere bland stenarna rakt under.

I texten står att havsytan var ”2 alnar 11 decimal tum 4 2/3 linier” under det aktuella märket. Det är cirka 1,5 meter. De använda måtten motsvarade ungefär: en aln 0,6 meter, en decimal tum 3 centimeter och en linier 2 millimeter. 

Texten på Glumstenen initierades av S P Bexell, officer och präst. Han föddes 1775 i Villstad och dog i Grimeton 1864. Han var för övrigt farbror till den Alfred Bexell som stod bakom Bexells talande stenar.

Vilken är bakgrunden till texten? Man hade sen länge på de flesta håll i landet noterat att havsstranden drog sig allt längre ut och att havet grundades upp. Åtminstone sedan slutet på 1600-talet hade det pågått en vetenskaplig diskussion om vad som var orsaken. Successivt utvecklades två möjliga förklaringar, den ena att vattenmängden minskade ("wattuminskningen"), den andra att landet höjde sig därför att det tidigare varit nedtyngt av en inlandsis. 

Med hjälp bland annat av inhuggna märken som Bexells kunde man över tid observera att avståndet mellan märken och vattenyta ökade olika i olika delar av landet. Detta kunde inte vara fallet om vattnet sjönk undan, då skulle ökningen ha varit lika överallt. Det dröjde till mitten av 1800-talet innan teorin om inlandsisen fann allmänt gehör.

Glumstenens uppdykande ur havet

Högsta kustlinjen i Halland är 70 meter över havets aktuella yta. Inlandsisen försvann som sagt från Hallandskusten för cirka 16000 år sedan. Den genomsnittlig landhöjningen i Halland sen isen drog sig tillbaka är således 0,44 centimeter per år (7000 cm /16000 år). Toppen på Glumstenen är idag cirka 4,5 meter över havsytan. Med en genomsnittlig landhöjning på 0,44 centimeter per år borde den ha kommit upp ur vattnet för 1000 år sedan. 

Dock vet vi som nämnts från gamla isländska texter att Glumstenen låg fullt synlig ungefär då (på vikingatiden för 900-1300 år sedan). Det innebär att landhöjningen var större i början och sen har avtagit med tiden. Idag är den i stort sett noll enligt Lantmäteriverket. I och med att landhöjningens variation över tid inte är exakt känd är det då också svårt att veta mer precis när Glumstenen dök upp över vattenytan. En mycket komplicerande faktor är också att själva havsytan sannolikt varierat en del under den aktuella tiden.

 SGU har modellerat havsytans läge i förhållande den nutida, detta för en period på hela 16 tusen år. Vattenytan sjönk mycket snabbt under de första fem tusen åren. Sen följde en höjning under ett par tusen år, och sist en långsam minskning under sju tusen år. Om man beaktar att stenens topp idag är cirka 4,5 meter över havsytan, så kan man ur figuren utläsa att den bör ha varit synlig dels mellan 12 och 9 tusen år f Kr, dels från 4 tusen år f Kr.

Glumstenens namn

En intressant utläggning om namnet finns som nämnts av Lars Wikander på Samhällsföreningens hemsida. Han menar att namnet kopplar till det fornnordiska ordet ”glaumr” (eller "glumr") vilket lär betyda buller. Varför ges då en fast förankrad jättesten namnet buller? Man tror att det har att göra med att dessa under rörelse framkallar oväsen. När rör de då på sig? Jag kan tänka mig två situationer. Den ena då de eventuellt rullade fram i isälvar, den andra då de i samband med inlandsisens smältning rullade där marken lutar (”rullade utför moränåsarnas branter” skriver Wikander).

Jag är tveksam om nån människa faktiskt hört när stenblock rullat i isälvar, jag tror inte det fanns folk på plats när isälvarna var så kraftiga att de kunde sätta block i rörelse. Rimligen uppkom namn på blocken med koppling till buller när folk befann sig i närheten av glaciärer där dessas kant fanns på land. De ligger ju ofta i sluttande terräng och när stora stenblock smälter fram rullar de säkert en bit under stort buller. 

En kompletterande idé fick jag då jag för några år sen var på Island. Där finns ju stora glaciärer som för närvarande sakteliga smälter av. Block som blivit liggande i sluttningar kan därefter sättas i rullning av de jordbävningar som är vanliga i vissa områden, t ex på Island. En av de gånger jag var där hade det nyligen varit jordbävning. Man kunde då se färska och tydliga spår på sluttningarna efter block som rullat och sen blivit liggande längre ner. 

Det här skedde säkert ibland även då vikingarna var på Island. De kanske satte namnet ”glaumr/glumr"” på företeelsen och förde ordet med sig på sina färder i Norden, bland annat till Halland. 

Som Wikander skriver så etablerades senare i fornsvenskan ordet ”bulder” för buller. Han menar att det är upprinnelsen till att block på engelska heter ”boulder” (vikingarna for ju även dit) och att de i svenskan kom att kallas för bullersten. Ett namn som tydligen hängde med rätt länge i svenskan.

Nåt buller från just Glumstenen lär inte ha framkallats eftersom den avsattes i djupt vatten. Om den lossnade från iskanten ovan havsytan (isen var sannolikt rejält tjock) hade det i så fall snarast hörts ett rejält plask om nån människa varit i närheten.

Glumstenens användning idag

Som beskrivits i flera texter nyttjades Glumstenen redan på vikingatiden som sjömärke. Fisket gjorde länge detsamma, men stenen förlorade successivt denna sin roll. Definitivt gjorde den det då Morups Tånge fyr kom i användning 1843. Under andra världskriget ville militären spränga bort stenen för att få fritt syn- och skottfält ut mot havet. Tack och lov blev det inte så. 

En populär användning idag är att ornitologer flockas där i lä för den hårda västanvinden för att skåda på de atlantfåglar som då blåser in. 

Folk gläds åt att försöka bestiga stenen, vilket är svårare än det kan tyckas. Den har också nyligen varit besöksplats i det populära mobilspelet Pokemon Go, möjligen är den det fortfarande.  

Platsen runt stenen kan även ibland vara rofylld utan vind och lämpar sig då för en stunds kontemplation. Det är en perfekt plats för att klara kvällar se solen gå ner i havet.

Att läsa

Karlsson, I m fl (red) (2006). Glommen. Ett fiskeläge och dess omgivningar. En vandring i tid och rum. Förlag Utsikten, Varberg. 368 sidor.

Lundegårdh P H, Lundqvist J och Lindström M (1970) Berg och jord i Sverige. Almqvist & Wiksell, Stockholm. 347 sidor.

Fredén C (red) (2009) Berg och jord. Sveriges Nationalatlas. 

https://www.glommen.se/glommens-historia/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Morups_T%C3%A5nge

Tack 

Per-Arne Melkerud på SLU för stort engagemang vad gäller Glumstenens sannolika geologiska ursprung.