onsdag 4 mars 2020

Lång dags vandring i Uppsalas sydvästra del med dess alla naturreservat



Kronparken invid Polacksbacken, fordom för kunglig jakt, skyddades av Gustav III


I Uppsala är det väl förspänt för den naturintresserade, i alla fall gäller det stadens sydvästra del. Här duggar naturreservaten tätt. Stadens ansvariga har tagit väl tillvara det vakuum som uppstod då regementet S1, med tillhörande övningsfält och skjutbanor, lades ned. På senare tid har man skyddat hela årummet mellan staden och Fyrisåns utlopp i mälarviken Ekoln. 




Kronparken och dess tallar, många äldre än 300 år. Avsaknaden av buskskikt grundlades av militära övningar. Upprätthålls idag av fårbete.


I mitten av februari gjorde vi en rejäl vandring mellan Industristaden och Skarholmen, tur och retur, fast olika vägar dit och hem. De primära målen var att testa nybyggda Vårdsätra strandpromenad och att äta en lunch på "Skaris". Det blev sammanlagt drygt två mils vandring. Det var lättgånget, nån snö fanns ju inte denna "vinter". Vi gick motsols och passerade ett pärlband med reservat: Kronparken, Stadsskogen, Hågadalen-Nåsten, Vårdsätra naturpark med Vårdsätra strandpromenad intill, samt Årike Fyris.




Stadsskogens naturreservat - nästan i stadens mitt. En mycket populär skog. På vardagarna passerar folk gående eller cyklande på väg till studier och jobb. På kvällar och helger är folk ute för träning och motion. Växt- och fågellivet är spännande. Min personliga karaktärsfågel här är grönsångare.



Vi tangerade på ett par ställen dels Gula stigen (från stan till Skarholmen), dels Linnés Gottsundavandring, båda utmärkta vandringsleder till friluftslivets fromma.




Reservatet Hågadalen-Nåsten som består av två delar: delen närmast stan är åkermark som var skjutfält, men idag är den främst betesmark. Hågaån rinner förbi. Bortre delen (till vänster på bilden) utgörs av skogsområdet Nåsten. Reservatet nyttjas flitigt för friluftsliv. I norra delen finns den berömda gravhögen "Björns hög" eller "Hågahögen". Den anses vara från bronsåldern, tusen år före Kristus. 







Linnéstigen vid Lurbo. I samband med det senaste större jubiléet för Linné, iordningställde kommunen ett antal Linnéstigar, samtliga med anknytning till vandringar som Linné gjorde med sina studenter då han var professor i Uppsala. En sådan vandring var Gottsunda-vandringen. Den gick från stan och förbi Eriksberg, Hågadalen, Predikstolen och slutade vid Lurbo. 






Vårdsätra strandpromenad mellan Lurbo och Skarholmen. Den är tre kilometer lång och sträcker sig längs Vårdsätraviken. Hela promenaden är tillgänglighetsanpassad, således framkomlig med rullstol eller barnvagn. Den är alldeles ny, invigdes i november 2019. 

















Utsikt över Ekoln





F d Vårdsätra akademigård, nu privat. Bakom ryggen på fotografen finns ett populärt bad. 






Vårdsätra naturpark - ett av landets äldsta reservat. En spännande  sak med strandpromenaden är att man nu kan se in i naturparken från sjösidan. Den har tidigare varit i stort sett helt otillgänglig. På initiativ av professor Rutger Sernander vid Uppsala universitet avsattes området till reservat 1912. Eller snarast var det att se som ett experiment. Han ville veta hur en betad gles lövskog skulle komma att utvecklas om betet försvann. Svaret har vi idag, det blir en djungel. Utvecklingen här illustrerar misstag som gjordes i den tidiga naturvården, där man ville bevara fagra marker och tog bort betet. De växte igen. Ängsö nationalpark i Roslagen är kanske det mest kända exemplet. Rutger Sernander var professor i växtbiologi. Han var dessutom en av initiativtagarna till  bildandet av Naturskyddsföreningen. Kuriosa är att jag under min forskarutbildning hade tillåtelse att ta jord här för mina studier. Det var knappt märkbara mängder.


Vår vidare vanrarplan var att från Skarholmen följa sjön bort mot Sunnerstastugan, det finns en utmärkt stig där. Och sen att gå längs Fyrisån uppströms till stan. Men vi hade haft så trevligt längs vägen att mörkret började komma. Det saknas belysning längs ån, vi gick istället genom Sunnersta och Ultuna. Vid Ulleråker gick vi ner till ån. 



Mörkt innan hemkomsten, här lindallén längs Fyrisån













Inga kommentarer:

Skicka en kommentar