Sol, ca 10
grader varmt och ett vackert och varierat landskap. Det var ideala
förutsättningar för tre fina vandringsdagar på Öland under Valborgshelgen. Vi
tillbringade vardera en dag i Mittlandsskogen, en på Alvaret och en vid
Ottenby. Detta på vandringsleder som finns på kartan ”Cykel- och vandringsleder
på Öland”, vilken vi beställt från Ölands turistbyrå i Borgholm.
Den i vårt
tycke ideala vandringen är den till vilken man kan ta tåget/bussen, där man med
minimal packning kan gå en dag till ett ställe med boende och mat, upprepa
detta under några dagar och sen ta tåget/bussen hem från slutpunkten. Den
första idén var att gå Mörbylångaleden från brofästet och ner till Ottenby, men
det stupade bl a på att det saknades boende och mat på lämpliga avstånd och att
det inte gick någon buss från Ottenby tillbaka till Kalmar.
Nu fick det
bli tåg Uppsala – Kalmar och sen en hyrbil i Kalmar, vilken levererades vid
järnvägsstationen. Första natten bodde vi på hotell/vandrarhem Svanen i Kalmar,
ett utmärkt bra och prisvärt ställe. Därefter tre nätter på STFs vandrarhem på
Öland, de två första på Stora Frögården mellan Färjestaden och Mörbylånga, den
tredje på Ottenby. Särskilt det första var bra, på det andra var rummen extremt
trånga och lyhörda.
Mittlandsskogen (ca 18 km)
Vandringslederna
är överlag inte planerade så att man kan ta sig en dags runda och komma
tillbaka till utgångspunkten. Den planeringen får man göra själv och det var
inte alltid alldeles enkelt och självklart hur det skulle gå till.
Vi ställde i
alla fall bilen vid Åkerby hytta på vägen mellan Glömminge och Runsten.
Därefter gick vi leden norrut. Märkningen av leden var i det här området rätt
dålig och vi tappade bort oss redan efter några hundra meter. Vi tog en omväg
ut på fälten runt gården Västra Malmen och återfann sen leden lite längre
norrut efter gården.
Sen var det trots
ganska gles ledmarkering problemfritt och vi följde leden till fornborgen vid
Ismantorp. Mestadels var det en skogsbilväg som löpte genom en lite trivial
blandskog. En bit av leden strax före borgen var rejält blöt och hade behövt en
spång. Under vägen fick vi uppiggande sällskap ett tag av två trevliga hundar
som uppenbarligen var på rymmen. Borgen är stor med en diameter på 125 m. Muren
är som mest 4 m hög. Inom muren finns ca 90 husgrunder. Den anlades på
200-talet och var i bruk under ca 400 år. Man tror att borgen möjligen kan ha
varit en marknadsplats, detta snarare än en försvarsanläggning.
Från
Ismantorps borg tog vi rundan västerut till Rönnerums fornby. Denna runda på
5-6 km visade sig vara dagens pärla vad gäller vegetationen och även
uppmärkningen. Leden gick genom stora partier med nästan ren lövskog, bl a ett
stort bestånd av avenbok. Marken prunkade av sippor, även gulsippor. I denna
skog såg jag min första halsbandsflugsnappare. Rönnerums fornby är ett öppet
område med ett tiotal gamla husgrunder. Fornbyn är daterad till ungefär samma
period som fornborgen.
Tillbaka vid
Ismantorp gick vi sen leden sydöstvart mot Dyestad. Det var ingen höjdare
överlag. Leden var här mycket dåligt underhållen med brist på markering,
röjning och spänger över många mycket blöta partier. Vi var konfunderade för vi
hade tidigare under dagen vid Ismantorp mött en familj som sa sig ha gått ”den
nya leden från Dyestad”. Vi trodde inledningsvis att det var den som fanns på
vår karta, men så var uppenbarligen inte fallet. Möjligen fanns det någon ny
sträckning i terrängen som inte fanns vare sig på vår karta, eller uppmärkt med
utgångspunkt vid Ismantorp. Här finns skäl för den ledansvarige att styra upp
karta och uppmärkning. Är det den led som vi gick som gäller så måste den
förbättras. Vårt vägval hade i alla fall det goda med sig att vi två gånger
fick se ängshök, även det en ny art för mig. Bl a när vi rastade på ett fint
ställe vid en källa på en myr. Från Dyestad gick vi landsvägen tillbaka till
bilen vid Åkerby hytta.
Några fåglar
vi såg/hörde under dagen var halsbandsflugsnappare, ängshök, havsörn, flera
olika sångare, svarthätta, hämpling, göktyta, trana och skogssnäppa.
Kvällens
måltid åt vi på Bo Pensionat i Vickleby, beläget endast ett par km från
vandrarhemmet Stora Frögården.
Karlevi alvar (ca 14 km)
Vi ställde
bilen där leden börjar i Karlevi. Stället är lätt att hitta om man kör sakta
genom samhället och där finns plats för ett par-tre bilar. Vi följde leden i
sydöstlig riktning, nästan fram till Frösslunda på andra sidan alvaret. Där
leden böjer av mot nordost vände vi och gick fritt rakt västerut. Efter ett tag
stötte vi på den traktorväg som går i riktning tillbaka mot Vickleby kyrka.
Kyrkan kunde ses på långt håll i det platta landskapet.
Det är lätt
att vandra på Alvaret, öppet och platt som det är. Leden var glest men
tillräckligt väl utmärkt. De fuktiga partierna är få och oftast lätta att ta
sig förbi. Jordtäcket är tunt och saknas bitvis. Träd saknas nästan helt.
Buskskiktet domineras av enar. På marken fanns denna tid bitvis gott om
orkidéer, de vi såg var Adam och Eva och Sankte Pers nycklar.
En liten
extrautflykt per bil gjorde vi efter vandringen på Alvaret till Stenåsa
naturbokhandel på östra sidan i höjd med Mörbylånga. Där finns också en
restaurang och vi passade på att äta. Jag prövade den lokala rätten lufsa, som liknade ugnsbakad raggmunk. På vägen tillbaka till vandrarhemmet
passade vi på att besöka de små sjöarna Frösslundamossen och Möckelmossen, båda
belägna i närheten av vägen och potentiellt intressanta fågelmässigt. På båda
ställena var det dock väldigt lugnt på den fronten.
Några fåglar
vi såg/hörde under dagen var ormvråk, röd glada, ljungpipare, större
strandpipare, rödbena, tofsvipa, enkelbeckasin, gök, rödvingetrast, sånglärka,
hämpling, stenskvätta, rödhake, ärtsångare, lövsångare.
Ottenby lund och södra udden (ca 13
km)
Vi ställde
bilen vid Ottenby vandrarhem där vi sen skulle bo. Vandrarhemmet ligger intill
Ås kyrka. Från vandrarhemmet går en väg över åkrarna söderut och in i lunden,
där det sen finns ett antal vandringsleder att välja mellan. Man kan välja att
gå nära stranden eller längre in i lunden. Ottenby lund har anor från
1600-talet. Det är idag södra Ölands största lövskog och domineras av ek och
björk. Den hör till kungsgården Ottenby intill. Lunden betas sedan århundraden
av dovhjortar, vilket ger den en parkliknande karaktär. På marken växer en hel
del björnbär och brännässlor. Fågellivet är rikt med bl a många sångare. Vi
hörde och såg flera arter vi stött på dagarna innan. En ny som dök upp var
rödstjärt.
När vi
passerat lunden var det ungefär lika långt kvar ut till udden med fyren och
fågelstationen. Här går leden i det öppna landskapet och parallellt med vägen.
Närheten till havet och fågellivet är påtagligt. När vi gick där såg vi enorma
flockar med vadare (troligen kärrsnäppa) och vitkindade gäss som flög förbi. Väl
ute vid fyren tittade vi in i det fina Naturumet. Vi åt på den välbesökta
restaurangen Fågel Blå med fantastisk utsikt över havet. Jag lyckades också få
se den rostgumpsvala som just denna dag befann sig vid fyren i lag med
hussvalor och ladusvalor. Den är en riktig raritet som normalt hör hemma vid
Medelhavet. I det öppna landskapet på udden såg vi dessutom bl a storspov,
brushane, strandskata och större strandpipare. Tillbaka till vandrarhemmet gick
vi ungefär samma väg som tidigare.
Arontorps ros
En sista
krydda på resan fick vi då vi på vägen till tåget i Kalmar besökte
naturreservatet Arontorp med dess främsta lockbete våradonis, eller ”Arontorps
ros” som den också kallas. I höjd med Färjestaden tar man av från stora vägen
och åker ca 2 km mot Norra Möckleby. Där finns en parkering och sen väntar en
bits promenad innan man når reservatet och våradonisen. På en liten öppen äng där
centralt i reservatet finns en riklig förekomst. Våradonisen är en gulblommande
ranunkelväxt som har ett lite tuvlikt växtsätt och kan bli en halvmeter hög.
Den är kalkföredragande och finns på Öland och Gotland. Vi hade tur och kom
precis i blomningstid. Det var första gången som jag sett denna art. En fin
upplevelse och avslutning på vår resa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar