Tönnebro är en för många
känd och uppskattad rastplats vid E4 mellan Gävle och Söderhamn. Den ligger i
Söderhamns kommun fint vid en sjö och där väg 83 till eller från Ljusdal
ansluter. Här finns en stor mack, en stor restaurang och en hamburgerbar. Många
långväga bil- och bussresenärer och lastbilschaufförer tar en välbehövlig paus på platsen.
Någon kläckte för längesen
den goda iden att kombinera trötta resenärers behov av avbrott och en stunds
rörelse med det vällovliga syftet att informera om hälsingsk natur. Invid
macken sitter en träskylt med den lockande texten "Naturstig". Den
pekar söderut längs sandstranden bort mot skogsbrynet. Jag hade sett skylten
förut men det hade aldrig blivit av att gå på stigen.
Den 13 augusti passerade
jag Tönnebro. Jag hade åkt från Uppsala, var ovanligt trött och stel i kroppen
och behövde röra på mig. Nu var verkligen rätt tillfälle att gagna stigen för
att vakna till. Och som jag vaknade!
Tyvärr var det av förskräckelse och inget skönt uppvaknande. Den s k
naturstigen var en chock av vanskötsel och nedskräpning. Ingen verkar på lång
tid ha tagit ansvar för stigen.
Redan innanför skogsbrynet
där stigen börjar inleddes eländet. Där sitter ännu en skylt
"Naturstig". Skylten var delvis förväxt och behöver röjas fram. Längs
stigens fortsättning ligger diverse skräp utspritt. Folk från parkeringen
verkar ha utnyttjat stigens närområde som toalett och papperskorg och även för
att rasta sina medföljande hundar.
Efter ca 100 m kommer man
till en glänta i skogen. På platsen sitter några gamla och illa skötta små
informationstavlor ämnade att vällovligt berätta för vandraren om skog och träd.
Dessa tavlor behöver bytas ut och uppdateras. Men det främsta intrycket
av gläntan var soptipp! Bredvid info-tavlorna fanns nämligen en soptunna. Den
såg inte ut att ha tömts på flera år och hade totalt svämmat över. Skräp var
spritt över många kvadratmeter. Det såg helt enkelt förskräckligt ut!
I avsky lämnade jag
gläntan och fortsatte stigen fram. Efter ytterligare ca 100 m var där en
iordninggjord bred spång över ett fuktigt parti. Så långt var allt väl. Men
från sidorna hade buskagen tillåtits breda ut sig så till den grad att spången
nästan var oframkomlig. Här behövs röjningsarbete.
Nu fick jag nog, vände om
och återvände till parkeringen. Detta hade varit allt annat än
"natur". Det var mest en vanskött stig genom en soptipp. Jag vet inte
hur lång stigen är. Möjligen är den bättre längre fram. Men inledningen
förskräckte och fick mig att helt tappa lusten att fortsätta längre fram längs
stigen.
Den s k naturstigen är i
aktuellt skick en skamfläck för området och för kommunen. Den motverkar helt sitt troliga och vällovliga
syfte, vilket väl en gång var att ge resenärer en stunds avkoppling och
samtidigt skapa mer naturintresse och dito kunskap.
Jag vet inte vem som
ansvarar för stigen och vem som äger marken. Sannolikt är det Söderhamns
kommun. Oavsett vilket så är det i såväl kommunens som platsens näringsidkares
intresse att göra något åt eländet, att sanera området och göra det iordning.
Om inte detta sker omedelbart bör skylten ”Naturstig” tillsvidare tas ner.
Stigen är just nu en skymf mot hälsingsk natur och mot besökaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar