Naturstigen vid Tönnebro rastplats – en skamfläck

 

Tönnebro är en för många känd och uppskattad rastplats vid E4 mellan Gävle och Söderhamn. Den ligger i Söderhamns kommun fint vid en sjö och där väg 83 till eller från Ljusdal ansluter. Här finns en stor mack, en stor restaurang och en hamburgerbar. Många långväga bil- och bussresenärer och lastbilschaufförer tar en välbehövlig paus på platsen. 

Någon kläckte för längesen den goda iden att kombinera trötta resenärers behov av avbrott och en stunds rörelse med det vällovliga syftet att informera om hälsingsk natur. Invid macken sitter en träskylt med den lockande texten "Naturstig". Den pekar söderut längs sandstranden bort mot skogsbrynet. Jag hade sett skylten förut men det hade aldrig blivit av att gå på stigen.

Den 13 augusti passerade jag Tönnebro. Jag hade åkt från Uppsala, var ovanligt trött och stel i kroppen och behövde röra på mig. Nu var verkligen rätt tillfälle att gagna stigen för att vakna till. Och som jag vaknade! Tyvärr var det av förskräckelse och inget skönt uppvaknande. Den s k naturstigen var en chock av vanskötsel och nedskräpning. Ingen verkar på lång tid ha tagit ansvar för stigen.

 

Redan innanför skogsbrynet där stigen börjar inleddes eländet. Där sitter ännu en skylt "Naturstig". Skylten var delvis förväxt och behöver röjas fram. Längs stigens fortsättning ligger diverse skräp utspritt. Folk från parkeringen verkar ha utnyttjat stigens närområde som toalett och papperskorg och även för att rasta sina medföljande hundar.

 

 

 

Efter ca 100 m kommer man till en glänta i skogen. På platsen sitter några gamla och illa skötta små informationstavlor ämnade att vällovligt berätta för vandraren om skog och träd. Dessa tavlor behöver bytas ut och uppdateras. Men det främsta intrycket av gläntan var soptipp! Bredvid info-tavlorna fanns nämligen en soptunna. Den såg inte ut att ha tömts på flera år och hade totalt svämmat över. Skräp var spritt över många kvadratmeter. Det såg helt enkelt förskräckligt ut!

I avsky lämnade jag gläntan och fortsatte stigen fram. Efter ytterligare ca 100 m var där en iordninggjord bred spång över ett fuktigt parti. Så långt var allt väl. Men från sidorna hade buskagen tillåtits breda ut sig så till den grad att spången nästan var oframkomlig. Här behövs röjningsarbete.

 

 

Nu fick jag nog, vände om och återvände till parkeringen. Detta hade varit allt annat än "natur". Det var mest en vanskött stig genom en soptipp. Jag vet inte hur lång stigen är. Möjligen är den bättre längre fram. Men inledningen förskräckte och fick mig att helt tappa lusten att fortsätta längre fram längs stigen.

Den s k naturstigen är i aktuellt skick en skamfläck för området och för kommunen. Den motverkar helt sitt troliga och vällovliga syfte, vilket väl en gång var att ge resenärer en stunds avkoppling och samtidigt skapa mer naturintresse och dito kunskap.

Jag vet inte vem som ansvarar för stigen och vem som äger marken. Sannolikt är det Söderhamns kommun. Oavsett vilket så är det i såväl kommunens som platsens näringsidkares intresse att göra något åt eländet, att sanera området och göra det iordning. Om inte detta sker omedelbart bör skylten ”Naturstig” tillsvidare tas ner. Stigen är just nu en skymf mot hälsingsk natur och mot besökaren.