Slaget vid Glommagar

 

Kolonialister har alltid försökt ta land de vill ha med vapenmakt. Nya Lödöse i norr har länge varit ett centrum för rövartåg. 

Nu har rövare därifrån lyckats forcera vårt skydd i norr, Ismuren. Våra brittiska bröder kämpade vid Trafalgar, nu kämpar vi vid Glommagar. En mörk ovädersnatt kom de med fulla segel och  smög sig in hos oss vid udden Drakkäften, tidigare namngiven till Glommagar av de isländska rövarvikingarna som härjade här. 

Nu har Lödöse-rövarna lyckats ta och besätta den norra delen av Drakkäften. Den där hoberna bor i enkla pörten. De är fega och gjorde inget motstånd. Dock hoppas vi att de snart kommer över till oss på södra sidan Stora vattnet. De har ju flera små båtar redan ilagda. De anfallande rövarna från Lödöse har nu snabbt byggt upp ett stridsfort, hotande och svart. Det kallas redan The Black Keep av våra brittiska vänner.

Vi var snabba att mobilisera. Stenmuren till skydd var redan på plats. En hög ful sak som inte varit i bruk på länge. Men nu gjorde den verklig nytta, den omöjliggjorde fiendens vidare anfall. Såna måste nu komma över Stora vattnet. Därför hade vi till skydd förankrat alla våra båtar längs södra kajen. Dessutom hade bärsärkarna SotDrönarna släpat hit två gamla flytetyg. De är ännu märkta ”SD” men ska målas över med det mer passande ”FG” (FG  = FiskeGruppen, i dagligt tal det mer militanta Svärdfiskarna). Det är ju vårt namn. Tycka vad man vill om rövarpacket SotDrönarna, men det var inom parentes bara dom som kom när vi kallade till supportermöte tidigare. 

Även från Tyskland strömmade kampvilliga vänner till. De samlades lite norrut vid Norsan i skydd av sanddynerna. Tanken var att de ska falla fienden i flanken. De kom i dina bestyckade  och bepansrade husbilar och väntar vid utgångsläge för anfall (UFA) "Lilla Hamburg".

Vi i Svärdfiskarna sammanträder nu nästan kontinuerligt i GeneralDirektoratet, eller som vi själva säger ”GubbDagis”.  Där har vi fantastiskt bra spaningsläge mot andra sidan det Stora vattnet. 

Dödläge nu, vad finns att hoppas på? En förhandlare är tillsatt för att mäkla vapenstillestånd och kanske fred. Oroande är att mäklaren, tillreste Pär Svens från Dalarna, tydligen enligt vår kurir spelat under täcket med härföraren för invasionen och bett honom Planera Detaljerna. 

—-

Jag hoppas på ljus i tunneln. Att båda sidor kan se uns av klokskap i den andra sidans argument. Ingen förändring är inte hållbart. Jag tror inte att ett stort hotell är ekonomiskt hållbart. Det tränger också undan bilden av fiskeläget rent fysiskt, det som folk kommer hit för se. Jag tror inte heller att fisket här är hållbart, fisken är ju redan slut. Vi som samhälle kan inte leva på havskräftor, möjligen nån enstaka fiskare ett tag. 

Havs- och Vattenmyndighetens föreslår att  Glommens och Buas fiskelägen inte längre ska ha status som riksintresse. Förslaget har ifrågasatts av Sveriges Fiskares Producentorganisation som menar att nämnda hamnar har en vital roll, bl a för livsmedelsförsörjningen. Det sista tycker jag är gripet ur luften. Det finns ju nästan ingen fisk kvar. Dessutom - blir det t ex en avspärrning så är det tillgången på drivmedel som stryps först, innan tillgången på mat tar slut. Det visar en stor utredning av Livsmedelsverket. Och utan diesel inga kräftor eller annat ätbart.

Fiskelägens värde ligger i många fall mer på turismens bord. Folk är som galna i att åka och titta på fiskelägen, och kanske fika och äta. Det känner jag till från här, Ostkusten, Nordnorge och Island. Bästa attraktionskraften är kanske när båtarna håller sig hemma. I Husavik på norra Island har många fiskebåtar gjorts om för val- och fågelskådning. 

Mitt eget förslag är:

Riv fula industrihuset och fula trålbinderiet. De används knappt. Bygg en länga av typ mindre sjöbodar. Dessa kan sen hyras ut till café, pizzeria, litet vandrarhem, galleri, fiskbutik…

På Gotaleden - två dagar från Lerum till Norsesund

 

Två mycket fina dagar. Både tack vare vackert brittsommarväder och varierande och intressanta omgivningar, stundtals mycket vackra. Ibland dock med störande trafik från E20 intill. 

I stora drag tåg Göteborg - Lerum med Västtåg. Därifrån 19 km till Näs fabriker där vi övernattade. Dag 2 till Norsesund 11 km där vi tog Västtåg tillbaka till Lerum, sen ersättningsbuss till Göteborg. 

Dag 1 - följde leden Säveåns dalgång. Ibland nära så man såg den forsande ån. Under de tre-fyra första km var det ett lite störande trafikbrus från E20. Ju närmare Floda vi kom desto bättre blev det - ingen störande trafik och fin lövskog i ravinen. Ek, lind, ask och bok, plus en massa hassel. 

Vi åt lunch på restaurang Folkets Garverier i Floda. En mycket bra och trevlig restaurang inredd i en gammal industrilokal. Maten var fantastiskt god. Bättre än till kvällen på Näs fabriker faktiskt. 

Vid Floda dök sjön Sävelången upp med bad- och båtbryggor. Som namnet säger en avlång sjö som sträckte sig i vår avsedda riktning. 

Mot slutet av dagens vandring gick leden en extra runda på Nääs slotts ägor. Mycket pastoralt vid sjön. Godset har funnits sen 1500-talet. Det köptes 1868 av August Abrahamson. Han var intresserad av slöjd och hantverk och utvecklade en slags slöjdakademi med byggnader och utbildningar på området. Idag förvaltas slottsegendomen av en stiftelse med den inriktningen. 

Gymnastiksalen

Mellan Nääs slott och Nääs fabriker hamnade vi på ledens lågvattenmärke. Längs en knapp kilometer fick man gå på en asfaltväg med E20 dånande intill. Det partiet måste jobbas bort på nåt sätt. 

Efter det eländet bar det upp i skogen. Till skillnad från tidigare blandskog med gran, tall och björk. Snart bar det av ner mot Tollered och Nääs fabriker. Sistnämnda var fint och intressant på många sätt och vis. I mitt tyckte mycket vackra gamla industribyggnader i rött tegel. Jag gillar tegelbyggnader. Lertäkt och tegelbruk fanns i egen ägo. Peter Wilhelm Berg lät en bit in på 1830-talet bygga ett bomullsspinneri med teknik som nyligen utvecklats i England. Nyckeln till lokaliseringen var tydligen två sjöar med 60 m fallhöjd emellan. Man byggde en tub emellan. Via den kom vatten, men också kraft. El fick man först på 1880-talet. Senare utvidgades verksamheten med ett till spinneri. På området var det flera hundra anställda. De hade bostäder och egen täppa med gris. En skola startades redan innan skolplikten infördes. 

Nu är Nääs fabriker helt annorlunda, inriktade på hotell, konferens, bad, butiker etc. Och har varit så i växande grad sen 20 år. 

Rummet vi fick var stort med utsikt över sjön, fortfarande Sävelången. Middagen sisådär, lunchen på Folkets i Floda som sagt bättre. Frukosten var formidabel, precis vad en vandrare behöver inför dagen.

Dag 2 - vandringen fortsatte som förut i sol och lite höstkänsla. Efter en lång uppförsbacke kom vi till skogs igen. En riktig skogsstig genom en fin barrblandskog med marken täckt av blåbärsris. 

Efter skogen passerade vi ett öppet landskap med några små gårdar. Ett par av dem hade höns och tuppar som gol oavbrutet. 

Efter detta kom vi till det lilla vackra samhället Ingared. Där var kanske dagens finaste passage - en stig alldeles intill sjön.  

Sedan var det inte mer än nån kilometer kvar till järnvägsstationen i samhället Norsesund. Där tog vi Västtåg tillbaka mot Göteborg. 

Lite petimäter avslutningsvis:

Namnet ”Norsesund” är märkligt. ”Nor” i början av namnet betyder samma som namnets slut ”sund”. Så det skulle kunna utläsas: "Sund-se-sund". Konstigt minst sagt. 

En vandring med många "toppar" och några få "dalar". I snitt definitivt positivt. Vi blev sugna på att undersöka fortsättningen förbi Alingsås och till ändstationen i Vårgårda.