I södra Halland, nära Kvibille i Halmstads kommun, ligger nog det mest kompletta naturreservatet jag varit i. Åtminstone har det gett mig en totalupplevelse. Det har allt: vacker natur med mycket lövskog, berg och sjöar, en bitvis bedövande utsikt, en intressant skogs- och agrarhistoria med bra informationsskyltar, flera fina vandringsslingor med utmärkt uppmärkning, samt är inte minst en hotspot för biologisk mångfald.
Reservatet är hela 900 hektar stort, därigenom ett av de största i södra Sverige. Det sägs rymma hundratalet rödlistade arter och fyrtiotalet nyckelbiotoper. Insekter och lavar är tydligen de mest prominenta organismgrupperna.
Lite mer ovanliga fåglar som häckar i området ska vara bivråk, nötkråka, skogsduva och spillkråka. De två sistnämnda hörde vi på vår vandring genom reservatet. Nötkråkan är beroende av hasselnötter. Vi förvånades därför att vi såg så lite hassel i reservatet. På nåt ställe såg vi hassel som skyddades av nät mot betesdjur.
Reservatet inrättades så sent som 2013 och man har verkligen inte legat på latsidan för att göra det intressant och tillgängligt. De främsta syftena med reservatet är två, att bevara och restaurera biologisk mångfald, samt att ge allmänheten en intresseväckande upplevelse. Marken ägs dels privat, dels av staten.
Naturgeografiskt ligger det i ett område med sprickdalar och småkulligt bergslandskap. Berggrunden domineras av gnejs. Merparten av reservatet ligger ovanför högsta kustlinjen. De lösa jordlagren domineras därför av en osvallad sandig-moig morän. Jordmånen är podsol. Området har, liksom större delen av småländska höglandets västra utlöpare, en för svenska förhållanden hög årsnederbörd på cirka 1200 millimeter.
Till skillnad från större delen av Halland i övrigt, där granifieringen brett ut sig tämligen ohämmat, har lövskogen här länge haft en fristad. Sannolikt dels på grund av att terrängen förhindrat storskaligt maskinellt skogsbruk, dels därför att vissa markägare varit intresserade av att bevara lövskogen.
Lövskog utgör idag ungefär 70 procent av skogen i reservatet. Bok dominerar idag bland lövträden, de äldsta kvarvarande bokarna är uppemot 300 år gamla. Förutom i Biskopstorp är det i Halland endast i Åkulla Bokskogar som man finner så fina bestånd av bok. I Halland som helhet gäller detsamma sedan tusentalet år. Dessförinnan var ek det vanligaste.
Merparten av Halland ligger utanför granens utbredningsområde. Att granen så kraftigt dominerar idag i Halland beror på skogsbrukets omfattande planteringar med gran under de senaste hundra åren. Totalt räknade jag ihop tiotalet trädslag längs vår vandring. Bland de ädla lövträden såg jag förutom bok och ek, även lönn och ask.
I reservatsskötseln ingår att återställa lövskogens dominans och därför avvecklas mer av den gran som finns där. För åskådlighetens skull lämnas dock en del gran för fri utveckling. På en tredjedel av reservatets yta används skogsbete som metod att åstadkomma lite ljusare och öppnare lövskogsområden.
Det finns ett antal vandringsslingor om 1-4 kilometer vardera. De är väl uppmärkta och dessutom sammanbundna så att man enkelt kan ta sig en rejäl tur runt reservatet. Vi gick 12 kilometer i reservatets sydvästra del. Mer distans finns därutöver att få i området norr och nordost om reservatets centrum vid Kronotorpet vid Kroksjön. Därifrån utgår flertalet slingor.
Ett par kortare slingor är tillgänglighetsanpassade för rullstol, rullator och barnvagn. En vid Kroksjön och en upp till den fantastiska utsiktsplatsen på Fästampaåsen. Vid den utsiktsplatsen har man byggt en fin halv amfiteater där man kan sitta och försjunka i den mäktiga utsikten ut över havet vid Halmstad och Steninge.
I reservatet finns flera objekt av stort agrarhistoriskt värde. Främst tänker jag på systemet av hålvägar som finns i den sydöstra delen av reservatet. Det har skapats av frekvent vandring mellan gårdar och utmarker. I ett parti kunde vi notera att även dagens betesdjur ofta gick i hålvägarna. På håll såg det ut som nån kört fyrhjuling eller motorcykel där, men vid närmare betraktande visade sig att det var en massa spår av klövar där.
Spännande var också det gamla bostället Furulund. Där finns ruiner efter en ladugård och en jordkällare. Intill finns också en delvis överväxt stengärdesgård. Bostället lär ha byggts vid sekelskiftet 1800-1900 och övergavs sen på 1950-talet.
Jag gillar ju att bada och hade inledningsvis under vår tur sett fram emot ett avslutande dopp i Kroksjön vid en av dess två bryggor. Dock gjorde ett lätt regn under den avslutande timmen av vandringen att badet fick anstå till ett kommande besök.
För ett sånt blir det garanterat. Detta var ett av de mer helgjutna naturreservat jag besökt. Så där finns säkert massor mer att upptäcka och lära.
Besök gärna länsstyrelsens hemsida där det finns heltäckande information om reservatet, bl a en skötselplan med en intressant och djuplodande beskrivning.
http://www.lansstyrelsen.se/Halland/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/halmstad/Pages/biskopstorp.aspx
Och framförallt: gör ett eller flera besök. Det får du inte missa!
