Min CV i stora drag

 

I bokskogen vid Björka sjö

CV för Hans-Örjan Nohrstedt 1950-02-27 

Född 1950 och uppvuxen i Sundsvall

Skolgång från andra klass t o m gymnasiet i Örebro (Engelbrektsskolan och Karolinska läroverket, naturvetenskaplig linje)

Militärtjänst vid I3 i Örebro, plutonchefsskola 15 månader

Agronomexamen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) 1977 - inriktning främst mot marklära, hydrologi och miljövetenskap, examensarbete om tungmetallhalt i höstvete och dess beroende av markens egenskaper

Specialpraktik tre månader vid lantbruksnämnden i Gävle - täckdikning inklusive avvägning av fält, kartritning och efterbesiktning

Forskarutbildning i marklära start 1977, Dr-examen 1984, avhandling om kvävefixering hos frilevande mikroorganismer i skogsmark, den kom att bli 2/3 utveckling av mätmetoden och 1/3 ekologi, fem uppsatser varav tre i en riktigt fin tidskrift (Soil Biology and Biochemistry).

Institutet för skogsförbättring i Uppsala 1984 - 1992, forskningsledare inom ämnet skogsgödslingens miljöeffekter (mark, vatten, flora)

Skogforsk i Uppsala 1992 - 2000, forskningsledare och programchef (mark, vatten, flora), ledde en grupp på drygt en handfull personer, varav fyra parallellt var doktorander vid SLU eller Uppsala universitet, då med mig som biträdande handledare

Docent i skoglig marklära 1996, vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, Umeå. "Docent" är en utbildning med examen. Den syftar till färdigheter i att handleda doktorander. På engelska "associate professor"

Under ett par år arbetade jag på deltid som vetenskaplig huvudredaktör för tidskriften Scandinavian Journal of Forest Research, detta var omkring millenieskiftet

Forskningsrådet Formas i Stockholm 2001 - 2011, chef för forskningsenheten med ca 25 personer i sex år. Enheten ledde arbetet med att granska och rangordna forskningsansökningar, detta med hjälp av paneler av internationellt framstående forskare. Därefter två år som chef för strategi och analys, det handlade om planering av rådets verksamhet och utvärdering av utförd forskning och externa forskningsinstitut. Slutligen två år som rådets internationelle chef, med ansvar för internationella samarbeten. Det innebar mycket deltagande vid internationella möten, företrädesvis i Bryssel. 

Prefekt vid Institutionen för mark och miljö på SLU 2011 - 2014. Prefekten är en institutions högste chef med ansvar för hela verksamheten, i detta fall inklusive forskning, utbildning och miljöanalys. Det är en av SLU:s större institutioner, då var det ca 150 anställda.  

Under forskningskarriären har jag publicerat ett knappt femtiotal vetenskapliga uppsatser i tidskrifter med oberoende expertgranskning. Mitt H-index är ca 28, vilket innebär att jag publicerat 28 artiklar, med minst 28 citeringar på var och en. Totalt är det mer exakt 44 artiklar med sammanlagt 1911 citeringar, det motsvarar i genomsnitt 43 citeringar per artikel. 

Jag har suttit i ett antal vetenskapliga paneler:

• Inom EU:s ramprogram för forskning, som svensk expert inom Tema 2 "Jordbruk, skogsbruk och fiske" - lade grunden för kommande utlysningar av forskningsmedel
• Vetenskapsrådets kommitté för forskningens infrastruktur
• SIDA:s/Vetenskapsrådets panel för forskning i utvecklingsländer
• Stiftelsen Svensk Hästforskning
• Lammska stiftelsen (miljö) - där var jag ordförande i den vetenskapliga panelen

Skogsstyrelsens referensgrupp för skogsmarkskalkning medverkade jag i ett par år på 1990-talet.

Pensionering i februari 2014 - det var på den tiden ett år i förtid, jag var 64 år. En prefekt förordnas med tre års omdrev, det skulle, om jag hade fortsatt, inneburit arbete till 67 år. Det hade varit rätt krävande arbeten i många år, intressant och utvecklande, men det blev inte nån tid över till så mycket annat. Jag ville hinna ägna tid åt annat jag tycker om, som familj, barn och barnbarn, friluftsliv, skrivande och måleri, sociala medier och föreningsliv.

Tilläggas kan:

Erfarenhet av praktiskt arbete i jord- och skogsbruk har jag från de yngre tonåren. Det handlade då till en början om sommarjobb på släktingars gårdar i Värmland, Dalarna och Södermanland. Efter lumpen jobbade jag en sommar tre månader på en stor gård utanför Örebro (Åkerby). På den tiden då jag inledde agronomstudierna började man med ett s k propedeutiskt år, vilket huvudsakligen innebar arbete på en gård under två hela växtsäsonger. Jag var på Skoglösa gård en bit ifrån Önnestads lantbruksskola. Man bodde på skolan och hade där undervisning under vintermånaderna. 

På tur i nationalparken Björnlandet

Och nu då som pensionär?

Jag flyttade till Glommen i Halland för nu snart tio år sedan. Där medverkar jag en hel del i friluftslivet. Mycket vandring blir det i den Facebookgrupp "Vandra i Halland" som jag och en person startade för sex år sedan. Vi är idag drygt arton tusen medlemmar och ordnar gemensam vandring varannan söndag året runt. Då kommer det 10-50 personer beroende på väder. 

De första fem-sex åren satt jag i styrelsen för Bygdegården, men slutade där när jag valdes till ordförande i Naturskyddsföreningen i Falkenberg. Därutöver blir det en del fågelskådande och debatt på sociala medier. 

Under de senaste fyra-fem åren har jag årligen bedömt forskningsansökningar åt Skogssällskapet.

Min blogg som jag startade 2011 har många läsare, till dags dato nästan en kvarts miljon. Där skriver jag miljödebatt och berättar om vandringar, totalt finns där ca 330 inlägg. Bloggen heter "Hans-Örjan" med adress hans-orjan.blogspot.com 

Slutligen håller jag på en del med konstutövning i form av akvarellmåleri och fotografi. Jag är medlem i Falkenberg konstnärsförening och var det tills nyligen också i Galleri 70 i Halmstad. Det har blivit ett drygt tiotal utställningar, flertalet tillsammans med andra. 

Morups kyrka

Avslutningsvis kan nämnas att jag skrivit en barn- och ungdomsbok - "Silverrånet vid Ösängsbacken". Det är en fiction från 1700-talet som utspelar sig i södra Dalarna. Den utkom 2019 på Vaktel förlag.

 

Snygg Bonde vs Sebastian Kirppu

 

Många på X (f d Twitter) med anknytning till lantbruk vet vem Per-Ola Olsson alias @snyggbonde är och vad han anser om miljövård och -rörelse. Och hur han där hotar och förolämpar meningsmotståndare. Och hur han där är direkt fientlig mot en del besökare på landsbygden som inte uppför sig. Konstrundan på Österlen verkar han hata. Polis, andra myndigheter och forskning ger han inte heller mycket för. Oerhört förvånande är det därför att flera moderata tidningar sen en tid upplåter ledarplats till honom, detta via Svenska Nyhetsbyrån som säger sig vara politiskt oberoende. 

Nyligen sköt han sig själv i foten när han på ledarplats i bland andra Skaraborgs Läns Allehanda (SLA) ondgör sig över att miljö- och klimatminister Pourmokhtari förordnat kände naturvännen Sebastian Kirppu som expert i regeringens miljövårdsberedning. Det sägs ofta att man inte ska skjuta budbäraren. I detta fall är det dock mycket motiverat med en granskning, framförallt med tanke på Olssons aktiviteter på X.  

Olsson menar att regeringen inte bör engagera ”aktivister”. Begreppet har tyvärr blivit ett svepande skällsord, när det egentligen beskriver en engagerad person som helt lagligt och inom demokratins ramar arbetar för samhällsförändringar. Detta till exempel genom att skriva och debattera likt Olsson själv. I det avseendet är de lika Olsson och Kirppu. 

På högerkanten kallar man sig stolt själva ”lobbyister” och skäller vänsterkantens och miljörörelsens debattörer för ”aktivister”. Till syvende och sist handlar det på båda sidor om människor som vill göra skillnad. Dock har lobbyisterna i regel betalt rejält för att tjäna företag och intresseorganisationer.

Kirpuu äger gedigen expertis inom skoglig naturvård genom utbildning och framförallt ett kvarts sekels arbete vid länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser och skogsföretag. Han är erkänt kunnig, särskilt på arter kopplade till gamla skogar med högt naturvärde. Sannolikt en av landets främsta experter inom området vad gäller lavar och svampar. Han har publicerat tre uppsatser, två i Botanisk Tidskrift och en i Fauna och Flora. Han har anlitats av myndigheter och skogsföretag som kursledare och föredragshållare inom fältet. Kirppu är medial och har flera gånger medverkat i radio och TV. 

Denna min bild av Kirppu har jag fått bekräftad i samtal med sex olika framstående forskare inom skoglig naturvårdsbiologi. Det är en docent och fem professorer vid fyra nordiska universitet. Så regeringens miljövårdsberedning kan sannolikt ha smycket stor nytta av honom som expert. 

Kirppu och hans likar har gjort miljön och samhället mycket stora tjänster. Utan dem hade skogsbruket fortfarande sannolikt haft DDT, hormoslyr, hyggesplogning och omfattande kvävegödsling på programmet. Det hade dessutom saknats naturhänsyn vid slutavverkning och också skyddade skogar. Läs gärna Per Simonssons (SLU) utmärkta doktorsavhandling om drivkrafterna bakom det svenska skogsbrukets naturhänsyn. Intressant i sammanhanget är kanske att han var industridoktorand vid SCA. 

Javisst är Kirppu, samtidigt som han är expert, också en aktivist. Han arbetar aktivt för en förändring av det svenska skogsbruket, sen ett par år i organisationen Skydda Skogen. Det är inget fel alls i det och fullt legitimt. Han är en eldsjäl med tydlig agenda. I varje samhälle är sådana eldsjälar viktiga. 

Sen nu flera år pågår en diskussion om huruvida det är lämpligt att forskare vid universiteten är aktivister parallellt med arbetet. Meningarna är delade och det finns inga utsagda rekommendationer från universiteten. Forskarna själva har även de olika åsikter i frågan. Samtidigt finns krav på universitetens forskare att kommunicera sin forskning utanför universitetsvärlden, den så kallade tredje uppgiften. Om man med det målet reser runt och kommunicerar sin forskning blir gränsdragningen mot aktivism hårfin. Det är klart att det finns gränser. Aktivism kan gå överstyr. Det finns omtalade fall där olagligheter och våld förekommit, till exempel bland djurrättsorganisationer och klimatbeskyddare. I Kirppus fall finns absolut inget sånt i bagaget. 

Hans meningsmotståndare, Olsson, lyfter fram ibland att Kirpuu haft en konflikt med en av sina arbetsgivare, en länsstyrelse. Den bestod i att han gjorde samma sak privat som i jobbet på länsstyrelsen, det vill säga inventerade naturvärden. Det kunde bli problem med gränsdragningar och en intressekonflikt. Detta ledde till att han slutade där. En enstaka sådan händelse är inget komprometterande för en person, utan handlar snarast om oklarheter i arbetsbeskrivningen. 

Ledarskribenten Olsson har också haft konflikt med en länsstyrelse, det var en tvist vad gäller djurhållningen vid den egna gården. Just såna här enstaka mindre allvarliga händelser i det förgångna bör inte diskvalificera någon från att delta i samhällsarbetet, vare sig det är som aktivist eller lobbyist, såväl som expert eller ledarskribent. 

Olsson verkar sakna formell expertis. Hans CV har jag efterlyst två gånger, men den har han inte velat visa upp. Naturbruksgymnasium och arbete på hemmagården verkar vara merparten vad jag känner till. Dock låtsas han på X återkommande vara expert på många olika ämnen som till exempel miljötoxikologi, geoteknik och nu senast forskarvärdering.

Han är på ett Trump:skt sätt kunskapsfientlig. När Sveriges Lantbruksuniversitets rektor på universitetets X-konto @SLU nämnde att det kommit bra till i en internationell ranking av universitet, då fnyser Olsson om att han skrattade så att "maten kom ut ur näsan". Han var också kritiskt till att SLU gav ett naturvårdspris till Kirppu. Då tyckte han att "SLU skulle läggas ner".

Det senaste utfallet från Olsson är nu således attacken på moderat ledarplats mot klimat- och miljöminister Pourmokthari, detta för att hon har utsett Kirpuu till expert i regeringens miljövårdsberedning. Olsson anser att Kirpuu inte platsar på grund av att han är "aktivist". 

I texten skriver Olsson också "Samtidigt saknas landets främsta expert på kontinuitetsskogsbruk - trots att skogen är i fokus." Läsaren får gissa vem det kan vara, men jag som är insatt i skogsforskningen förstod direkt. Det rör sig om en forskare L vid SLU. Olssons propå är okunnig. Ämnet kontinuitetsskogsbruk finns inte som forsknings- och undervisningsämne vid SLU. Forskaren själv lät meddela, när jag frågade, att han minsann inte är forskare i det ämnet, utan i "skogsskötsel". Han var inte heller tillfrågad av Olsson om han ville bli lanserad i tidningen. 

Är forskaren då landets främste i ämnet skogsskötsel? Nej, uppenbarligen inte. Hur bra olika forskare är avgörs främst av deras publicering av vetenskapliga artiklar i tidskrifter med "peer-review" (oberoende forskare inom ämnet, framförallt från andra länder, bedömer inkomna artikelförslag) och hur ofta dessa senare citeras i andra forskares arbeten. Det finns ett etablerat sätt att rangordna forskare med ett H-index vilket kombinerar antal artiklar och antal citeringar. På sajten Google Scholar finns dessa värden för forskare som har registrerat sig där. 

Med hjälp av två skogliga professorer som känner till de aktiva inom ämnet skogsskötsel, och min egen kännedom, plockade jag ut en toppgrupp på nio forskare i ämnet skogsskötsel. För dessa plockade jag fram H-index, dels för den totala produktionen av artiklar, dels för de senaste fem åren. Forskaren L som Olsson lyfte fram kom först på sjunde plats vad gäller produktionen under hela karriären, och på sista plats vad gäller arbeten under de sista fem senaste åren. Det är i och för sig vällovligt att Olsson förordar mer kompetens inom skogsskötsel i miljövårdsberedningen. Men då borde inte valet falla på L.

Man kan lugnt säga att Olsson inte hade en siffra rätt, han var helt enkelt ute och cyklade med Trumpskt hitte-på. Olssons famlande illustreras av att han på X kallat forskaren L "en av landets främsta", således inte längre den främsta.

 

En ledsam aspekt på Olssons samlade aktivitet, på både X och ledarsidor, är att han är konsekvent negativ. Han skåpar ut det mesta, och har i stort sett aldrig nåt positivt och konstruktivt att komma med själv. 

Jag ska dock ge Olsson medhåll på en punkt i hans ledare: ”Moderaterna får skärpa till sig.” Ja, i alla fall en del av dess ledarsidor. Det är för mig helt obegripligt att de kan upplåta plats åt Olsson med tanke på hur han agerar på X. Om man samlat betraktar hans aktivitet på X och ledarsidorna framträder en bild av en Dr Jekyll och Mr Hyde.  

Mina slutsatser:

Kirppu är i mitt tycke tillräckligt väl meriterad för att vara expert åt miljömålsberedningen.

Jag är ytterst tveksam till att moderata tidningars ledarsidor köper Olssons ledare, detta via nyhetsbyrån Svenska Nyheter.