Debatt med Skogssällskapet i Hallands Nyheter om granskogen

Här är Skogssällskapets inledande inlägg. Budskapet var att granandelen i skogen bör minska, detta för att minska känsligheten för stormar:  https://www.hn.se/%C3%A5sikter/ordet-%C3%A4r-fritt/s%C3%A5-skyddar-vi-hallands-skogar-mot-vinterns-stormar-1.63041149

Min replik nedan på ovanstående debattinlägg:

Hur mycket eller lite gran är "lämpligt?"

I Hallands Nyheter 4 januari skrev Olof Stenström och Karin Fällman Lillqvist från Skogssällskapet om skogen i södra Sverige. Med referens till stormen Gudrun 2005 resonerade de om trädslagen. Granskog blåste i stor utsträckning omkull. Nu menade de att det bör bli mindre gran: ”Sluta plantera gran på mark som inte lämpar sig för granskog”. Efter Gudrun kunde man tro att skogsägarna skulle satsa på annat än gran. Men så blev det inte. Till detta bidrog de omfattande viltskadorna vid föryngring av alternativen tall och löv. 

 
Det är oklart för mig varför deras artikel kommer just nu. Men jag gissar att de tagit del av IPCC:s bedömning att stormfrekvensen ökar. Artikelns budskap är viktigt men jag menar att deras perspektiv, målbild och verktygslåda borde preciseras.

Hur mycket eller lite gran är ”lämpligt”? Halland är det landskap i Sverige som har störst andel gran, drygt hälften. Detta är anmärkningsvärt då gran inte ens finns naturligt här. När granen vandrade söderut efter istiden gjorde den halt före de sydligaste landskapen. All granskog i Halland är således ett konstlat landskap. Kanske noll procent gran därmed vore en lämplig nivå?
 
Granen producerar en massa ved, men är också ett i flera avseenden problematiskt träd. Det inte bara blåser omkull. Det drabbas dessutom ibland av insekter och är känsliga för brand. Dessa effekter är även de skäl att överväga en minskad areal gran. 
 
Alldeles på slutet i sin artikel nämner författarna  två andra positiva effekter av att minska andelen granskog i landskapet: den biologiska mångfalden ökar och det blir mer attraktivt för människor att vara där. Granskogen är snårig och tät i den första delen av omloppstiden. Inte många växter trivs därunder. Då är den knappast heller tillgänglig för friluftslivet. 

 Författarna borde fundera över även andra skäl, än stormkänsligheten, till att minska granskogen. Också över vilken andel granskog som är eftersträvansvärd. Och slutligen, hur ska man nå dit? Vilka är incitamenten för de enskilda skogsägarna?

Så här såg min replik ut i tidningen:  

Vandring vid Fagered i inre Halland

Fagered, med cirka ett hundra invånare, är en by med bland annat kyrka och idrottsplats. Den ligger i inre Halland, ungefär en mil norr om Ullared. Därifrån tar man väg 154 mot Älvsered. I Fridhemsberg viker man av snett vänster mot Fagered. 

Både jag och kärestan letar oavbrutet ny terräng att vandra i. Det är en läggning men också ett sätt att finna nya stigar för de gemensamma vandringar som ordnas inom ramen för Facebook-gruppen "Vandra i Halland". 

Dags dato har vi varit ett par gånger i skogslandet sydväst om Fagered, varav den ena gången i form av en organiserad gruppvandring. Texten nedan beskriver en framkomlig väg att vandra. Den utgörs mestadels av mindre grusvägar.

Det aktuella området är småkuperat och domineras av granskog i olika åldrar. Där finns flera skogssjöar. Den väg som beskrivs här ger inte direktkontakt med dessa. Vill man ha sådan får man göra en avstickare. De två största sjöarna ligger nära torpet Källåsen och heter Björke- respektive Furesjön.  

Juvelen i området är helt klart det nyligen renoverade torpet Skatteböke. Det ägs och drivs numer av Fagereds Pastorats Hembygdsförening. På youtube finns en kort film av Julia Henningsson som berättar om torpet: https://www.youtube.com/watch?v=gcQw_B-qpXU 

Torpet är en naturlig plats att rasta på under en vandring. Det ligger centralt i området och där finns gott om träbänkar att sitta på. Man känner sig förflyttad bakåt i tiden. Torpet är troligen byggt innan 1800-talet. Torpet står öppet. Därför kan man gå in och beskåda interiören som sannolikt är ungefär original. 

Vår vandring var på 11 km. Vi gick medsols enligt bifogad karta. Parkerar gör man lämpligen vid fotbollsplanen, den ligger några hundra meter nordväst om kyrkan. Därifrån går man söderut på fotbollsplanens vänstra kortsida. Strax bortom planen kommer man på en stig som går genom skogen, alldeles i början är en liten bro. Efter några hundra meter kommer man fram till en husrad på Västerängsvägen, håll vänster om det närmaste och gå ut på nämnda väg. 

Gå höger och ta sen sista gatan före skogen till vänster, den heter passande Skogsvägen. Efter ett par hundra meter går en skogsbilväg till höger, följ den och så småningom dyker Inntorp upp. Det är ett av flera torp längs vägen. Någon verkar bo där, möjligen som fritidshus. Ta vänster och följ vägen några hundra meter. Där går en traktorväg in till vänster, ta den. Den är lite igenväxt med gräs i början, men den blir bättre om en stund. Följ den söderut ända till gården Mellersta Fare. Dock kommer man halvvägs till en korsning, där kan man med fördel välja den mindre traktorvägen rakt fram. 

Vid gården viker man av till höger (väster) längs en betesfålla. Uppe i skogen slingrar vägen/stigen sig fram och blir allt sämre. Men den går att följa "över stock och sten" och småningom kommer man ut på den lite större skogsbilvägen intill Abborrasjön. En bit norrut stöter man på nästa torp, Källåsen. Det verkar helt öde. Följ vägen vidare (ta inte den genare stigen). I den andra vägkurvan går en stig in till Skatteböke. Gå dit, det kommer du aldrig att ångra. Vid Skatteböke är som sagt perfekt att rasta. 

Gå tillbaka till vägen du kom ifrån. Gå den till höger (norrut). I höjd med Svedjorna går en liten väg/stig in i skogen snett mot höger. Följ den och du är sen strax framme på nästa väg. Ta vänster, sen höger och sen vänster i de kommande korsningarna. 

Efter vägen passerar man mot slutet ett stort stenblock kallat "Vilostenen". På den påstås resande mellan Fagered och Källsjö ha vilat. Älskande påstås ha mötts där och gömt sig bakom den vid behov. Det finns en informationstavla på platsen. 

Fortsätter man vägen fram är cirkeln sluten, man når strax Västerängsvägen i kanten på Fagered. Därifrån är det bara att ta genvägen bort till parkeringen vid idrottsplatsen. 

Jag blev själv överraskad över att bli så förtjust i den här vandringen. Det är mycket granskog och det brukar jag inte gilla. Men det var nog torpen som fick det att väga över. Och då framförallt Skatteböke förstås. 

Om du tänker gå rundan jag beskriver ovan är det bra att för säkerhets skull ha en digital karta (t ex Hitta) eller en vanlig papperskarta. Då blir det lättare att följa min beskrivning. Lycka till!

Snyftreportage om vargdödad jakthund i Hallands Nyheter lånar sig till varghatarnas intressen

 

Imorgon 2 januari 2022 är det ånyo dags för licensjakt på varg. Av en population på knappt 400 i landet ska 27 nu skjutas. Jakten är omdebatterad och starkt ifrågasatt av naturvårdsorganisationerna.

I Halland finns inte många vargar. Mest är det ensamma vargar som stryker förbi då och då. Ibland tar dom nåt får. Nyligen fanns en ensam varg i mellersta Halland. Den sågs i Överlida och Torestorp, vilket är i trakterna mellan Älvsered och Kinna.

Trots denna vetskap gav sig en jägare ut på jakt i området med sin unga drever. Det gick inte bra, drevern blev dödad av vargen. Jägaren hittade så småningom sin hund död och delvis uppäten. Naturligtvis en vidrigt hemsk upplevelse.

Denna story gör Hallands Nyheter nästan en hel sidas artikel av. Detta utan att konfrontera jägaren med hans eget ansvar för att släppa hunden med varg i närheten.

Inte heller sätter tidningen  händelsen i sammanhang av vad som är de vanligaste orsakerna bakom allvarliga skador och död för jakthundar. Försäkringsbolaget Agria försäkrar 40 procent av landets jakthundar och har sammanställt statistik för svårt skadade och dödade hundar; nedan avseende år 2020.

Två orsaker dominerar helt: trafikolyckor och vildsvin står tillsammans bakom 70 procent av skadorna. Anmärkningsvärt är att ungefär lika många jakthundar som skadas/dödas av varg (1 procent) skjuts av jägarna själva under jakt. Nån enstaka sköts säkert av husse/matte själv. Det måste vara det ultimata traumat och kunde förtjäna en eller flera intervjuer. 

Jag tycker inte det ger en rättvisande bild av problematiken med skadade eller dödade jakthundar att skriva en lång tårdrypande artikel om en vargdödad sådan. Mer representativt vore att skriva problematiserande om jakthundar skadade/dödade av trafik och vildsvin. Det vore dessutom mer relevant för Halland. Vargpopulationen och vargjakten i Sverige är koncentrerad till Bergslagen. 

Nu krattar Hallands Nyheter bara manegen för varghatarna i Jägareförbundet.