Skatöns sydsida 28 december 2011
För precis ett år sen, 20 december 2011, gick stora larmet i Söderhamn: ”En av Arizona Chemicals cisterner med tallolja i Sandarne har sprungit läck och stora mängder rinner ut i havet”. Detta var inledningen på en miljökatastrof av stora mått i Söderhamns skärgård – en katastrof som nu rullat på i ett års tid med stora kostnader och umbäranden som följd. Företaget är polisanmält för grovt miljöbrott.
En cistern med 1700 m3 tallolja hade gått sönder och innehållet runnit ut. Av dessa kubikmetrar rann 800 rakt ut i havet. Skyddsvall saknades, tydligen därför att produkten inte var klassad som miljöfarlig. Därmed föreskrev Länsstyrelsen inte en sådan i tillståndet för verksamheten. Vid tillfället var det ännu inte is på havet och oljan, som flyter på vatten, drev därför i god fart ut i skärgården på grund av den tidvis hårda sydvästliga vinden.
Kustbevakningens utryckande miljöfartyg lyckades samla upp ca 300 m3 tallolja direkt från havsytan. Resten, d v s ca 500 m3, drev iland på stränderna i skärgården i vindriktningen. Det rådde ovanligt högt vattenstånd vid utsläppet och oljan kom därför att ligga en bit upp på stranden vid normalt vattenstånd. Inventeringar som gjordes senare visade att hela 20 km stränder kletats ner av oljan, inkluderande sandstränder för bad, botaniskt värdefulla strandängar, blockstränder med potential som rast- och häckningsplats för fåglar och slutligen 200-300 sommarstugeägares bryggor. Till råga på allt kom den svåraste påverkan att ske i ett av Länsstyrelsen inrättat naturreservat (Skatön).
Förra året var det mycket olja här i kanten
Talloljan anses vara giftig för vattenlevande organismer. Vilka de kort- och långsiktiga effekterna på dessa organismer är i det aktuella fallet går inte att svara på, förhoppningsvis kommer det att komma ut en del erfarenheter från det miljökontrollprogram som startats efter utsläppet.
En besvärande omständighet i sammanhanget är att varken kommunen eller företaget verkar veta vilka eventuella allvarliga föroreningar som kan ha förekommit i det parti tallolja som läckte ut. Åtminstone har det visat sig omöjligt att få ut sådana uppgifter trots idoga försök av undertecknad. Det är känt sen tidigare att tallolja kan innehålla dioxiner, bland de giftigaste ämnen som finns.
Tur i oturen var det att utsläppet skedde på vintern då huvuddelen av skärgårdens sjöfåglar flyttat söderut. Därför var det endast relativt få fåglar som fick fjäderdräkten så nerkletat med olja att de måste avlivas. Även för de flyttfåglar som anlände i våras och under den gångna försommaren verkar det ha varit få fall av skador; det synes ha varit så att fåglarna undvek de värst drabbade områdena, sannolikt p g a störningen som saneringsarbetet (nedan) innebar.
För det rörliga friluftslivet som brukar använda stränderna, t ex fågelskådare, vandrare, kanotister och båtfolk, har det gångna året varit ett helt förlorat år. Stränderna har varit omöjliga att vistas på. Områdets sommarstugeägare har också i praktiken varit utestängda i stor utsträckning under året. Talloljans obehagliga lukt kändes långt fram på eftersommaren. Bryggan och stranden intill gick under lång tid inte att vara på, vilket innebar att båten inte kunde utnyttjas. Tillgängligheten till stugor på öar utan landförbindelse var därmed i stort sett obefintlig. Allt badande var uteslutet. De flesta stugägare jag talat med har knappast alls varit i sin stuga under sommaren. Lusten därtill var som bortblåst.
Båten fick ligga oanvänd på land
Under året som gått har anställda vid Söderhamns kommun utfört ett heroiskt saneringsarbete, detta tidvis under mycket svåra förhållanden med kyla, fukt och hård vind. Oljan som hade hamnat på land samlades upp med hjälp av borstar, murslevar, spadar, krattor och hinkar. En del olja hade dessutom lagt sig på bottnen en bit ut från stranden och den samlades upp av personal som gick ute i vattnet, vilket måste ha varit mycket krävande med tanke på att arbetet även skedde strax innan och efter isläggningen.
Som mest hade kommunen uppemot 150 personer igång varje dag. Många arbetslösa ungdomar i regionen hade projektanställts för att arbeta med saneringen. Enligt Miljöbalkens princip att förorenaren betalar har Arizona Chemicals fått stå för kostnaden för saneringen, vilken lär ha varit uppemot 400-500 tkr per dag när det var som mest folk igång. Min gissning är att denna kostnad summerad till ett år är av samma storleksordning som företagets hela årsomsättning, d v s en gigantisk kostnad. Det är bara att hoppas att företaget är ordentligt försäkrat.
Kommunens saneringsarbete har varit framgångsrikt. Det ser nu mycket bättre ut än det gjorde för ett år sen. Merparten av den synliga oljan är avlägsnad eller täckt med bark. Men hur mycket olja som trängt ner bland stenarna på stranden är obekant. En hel del av oljan har också stelnat på stenblocken, likt en hinna av bärnsten, och därmed sannolikt för lång tid förvandlat miljön i strandlinjen.
Sommar 2012 - en strand täckt av Ecobark
Tallolja är en biprodukt från tillverkning av pappersmassa. Talloljan innehåller många värdefulla komponeter som destillilleras fram av Arizona Chemicals fabrik. Dessa används sedan i sin tur som råvaror till eller komponenter i t ex biodiesel, såpa, klister, färg och kosmetika. Många av företagets produkter är ”miljövänliga” alternativ till sådana som bygger på fossila råvaror. Detta förhållande verkar dock ha orsakat en stor slapphet kring hanteringen, både vad avser Länsstyrelsens tillstånd till företaget att driva verksamheten och i driften av fabriken.
Fabriken i Sandarene öppnades 1930 och har idag 100 anställda. Den ägs sen 2010 av företaget American Securities. På företagets hemsida under rubriken "Our values" kan man bl a läsa följande:
"We seek to make the world a better place by giving back to the communities in which we live and work"
Det blir intressant att se vad detta betyder för ersättningen till alla dem som lidit skada. Ryktesvis är nu företaget igång med att erbjuda stugägarna med strand i området en ersättning på 15 tkr för att man inte kunnat vara där i vanlig omfattning under sommaren. Det är en löjligt liten summa med tanke på:
• att det är okänt hur stranden är under de närmast kommande somrarna
• att den årliga räntekostnaden för ett tidigare taget lån i miljonklassen torde vara uppemot 50 tkr
• att en stuga vid havet under högsäsong kostar minst 5 tkr per vecka att hyra; de flesta stugägare använder sina hus flitigt maj-augusti, d v s fyra månader; en alternativstuga skulle då för en sommar betinga en kostnad av 80 tkr
I avtalsförslagen lägger man också munkavle på stugägarna – den som säger något om innehållet i avtalet till en tredje part blir utan ersättning!
Arizona Chemicals hade nyligen i november ett nytt utsläpp av tallolja, denna gång endast 0,5 m3, men tillräckligt för att förorena 2 km strandlinje. Uppenbarligen har man ännu inte efter nästan ett helt år byggt någon skyddsvall. När man googlar på utsläpp av tallolja hittar man flera svenska nutida utsläpp, dock inte av den enorma omfattning som var vid Arizona Chemicals i fjol. Flera svenska fabriker hanterar tydligen tallolja på ett bristfälligt sätt och borde ha fått sig en rejäl tankeställare.
Intressant är att i riksmedia så har denna i tid och rum omfattande miljökatastrof i stort sett passerat obemärkt. De flesta i bekantskapskretsen svarar nekande när man undrar om de hört talas om den. Hade detta utsläpp skett i t ex Stockholms skärgård så är det rimligt att anta att media hade fört ett väldigt liv.
För framtiden får man önska och verka för:
• att skyddsvallar kommer på plats snarast
• att talloljan klassas om till miljöfarlig och att tillstånden för Arizona Chemicals fabrik och andra fabriker skärps betydligt
• att Länsstyrelsen i Gävle intresserar sig mer för de reservat man själv inrättat, t ex Skatön
• att stugägarna får en rättvis ersättning för att man inte kunnat använda sina stugor
• att företaget och kommunen faktiskt redovisar vilka eventuella farliga föroreningar som fanns i den utsläppta talloljan
• att riksmedia intresserar sig mer för denna typ av lokala miljökatastrofer
December 2012 - snön har nu bäddat in spåren av oljan
