söndag 16 december 2012

2012 - ett förlorat år i talloljans tecken



                                          Skatöns sydsida 28 december 2011
                                       

För precis ett år sen, 20 december 2011, gick stora larmet i Söderhamn: ”En av Arizona Chemicals cisterner med tallolja i Sandarne har sprungit läck och stora mängder rinner ut i havet”. Detta var inledningen på en miljökatastrof av stora mått i Söderhamns skärgård – en katastrof som nu rullat på i ett års tid med stora kostnader och umbäranden som följd. Företaget är polisanmält för grovt miljöbrott.

En cistern med 1700 m3 tallolja hade gått sönder och innehållet runnit ut. Av dessa kubikmetrar rann 800 rakt ut i havet. Skyddsvall saknades, tydligen därför att produkten inte var klassad som miljöfarlig. Därmed föreskrev Länsstyrelsen inte en sådan i tillståndet för verksamheten. Vid tillfället var det ännu inte is på havet och oljan, som flyter på vatten, drev därför i god fart ut i skärgården på grund av den tidvis hårda sydvästliga vinden.

Kustbevakningens utryckande miljöfartyg lyckades samla upp ca 300 m3 tallolja direkt från havsytan. Resten, d v s ca 500 m3, drev iland på stränderna i skärgården i vindriktningen. Det rådde ovanligt högt vattenstånd vid utsläppet och oljan kom därför att ligga en bit upp på stranden vid normalt vattenstånd. Inventeringar som gjordes senare visade att hela 20 km stränder kletats ner av oljan, inkluderande sandstränder för bad, botaniskt värdefulla strandängar, blockstränder med potential som rast- och häckningsplats för fåglar och slutligen 200-300 sommarstugeägares bryggor. Till råga på allt kom den svåraste påverkan att ske i ett av Länsstyrelsen inrättat naturreservat (Skatön).


                                          Förra året var det mycket olja här i kanten

Talloljan anses vara giftig för vattenlevande organismer. Vilka de kort- och långsiktiga effekterna på dessa organismer är i det aktuella fallet går inte att svara på, förhoppningsvis kommer det att komma ut en del erfarenheter från det miljökontrollprogram som startats efter utsläppet.

En besvärande omständighet i sammanhanget är att varken kommunen eller företaget verkar veta vilka eventuella allvarliga föroreningar som kan ha förekommit i det parti tallolja som läckte ut. Åtminstone har det visat sig omöjligt att få ut sådana uppgifter trots idoga försök av undertecknad. Det är känt sen tidigare att tallolja kan innehålla dioxiner, bland de giftigaste ämnen som finns.

Tur i oturen var det att utsläppet skedde på vintern då huvuddelen av skärgårdens sjöfåglar flyttat söderut. Därför var det endast relativt få fåglar som fick fjäderdräkten så nerkletat med olja att de måste avlivas. Även för de flyttfåglar som anlände i våras och under den gångna försommaren verkar det ha varit få fall av skador; det synes ha varit så att fåglarna undvek de värst drabbade områdena, sannolikt p g a störningen som saneringsarbetet (nedan) innebar.

För det rörliga friluftslivet som brukar använda stränderna, t ex fågelskådare, vandrare, kanotister och båtfolk, har det gångna året varit ett helt förlorat år. Stränderna har varit omöjliga att vistas på. Områdets sommarstugeägare har också i praktiken varit utestängda i stor utsträckning under året. Talloljans obehagliga lukt kändes långt fram på eftersommaren. Bryggan och stranden intill gick under lång tid inte att vara på, vilket innebar att båten inte kunde utnyttjas. Tillgängligheten till stugor på öar utan landförbindelse var därmed i stort sett obefintlig. Allt badande var uteslutet. De flesta stugägare jag talat med har knappast alls varit i sin stuga under sommaren. Lusten därtill var som bortblåst.

                                   
                                          Båten fick ligga oanvänd på land

Under året som gått har anställda vid Söderhamns kommun utfört ett heroiskt saneringsarbete, detta tidvis under mycket svåra förhållanden med kyla, fukt och hård vind. Oljan som hade hamnat på land samlades upp med hjälp av borstar, murslevar, spadar, krattor och hinkar. En del olja hade dessutom lagt sig på bottnen en bit ut från stranden och den samlades upp av personal som gick ute i vattnet, vilket måste ha varit mycket krävande med tanke på att arbetet även skedde strax innan och efter isläggningen.


Som mest hade kommunen uppemot 150 personer igång varje dag. Många arbetslösa ungdomar i regionen hade projektanställts för att arbeta med saneringen. Enligt Miljöbalkens princip att förorenaren betalar har Arizona Chemicals fått stå för kostnaden för saneringen, vilken lär ha varit uppemot 400-500 tkr per dag när det var som mest folk igång. Min gissning är att denna kostnad summerad till ett år är av samma storleksordning som företagets hela årsomsättning, d v s en gigantisk kostnad. Det är bara att hoppas att företaget är ordentligt försäkrat. 

Kommunens saneringsarbete har varit framgångsrikt. Det ser nu mycket bättre ut än det gjorde för ett år sen. Merparten av den synliga oljan är avlägsnad eller täckt med bark. Men hur mycket olja som trängt ner bland stenarna på stranden är obekant. En hel del av oljan har också stelnat på stenblocken, likt en hinna av bärnsten, och därmed sannolikt för lång tid förvandlat miljön i strandlinjen.

     
                                          Sommar 2012 - en strand täckt av Ecobark

Tallolja är en biprodukt från tillverkning av pappersmassa. Talloljan innehåller många värdefulla komponeter som destillilleras fram av Arizona Chemicals fabrik. Dessa används sedan i sin tur som råvaror till eller komponenter i t ex biodiesel, såpa, klister, färg och kosmetika. Många av företagets produkter är ”miljövänliga” alternativ till sådana som bygger på fossila råvaror. Detta förhållande verkar dock ha orsakat en stor slapphet kring hanteringen, både vad avser Länsstyrelsens tillstånd till företaget att driva verksamheten och i driften av fabriken.

Fabriken i Sandarene öppnades 1930 och har idag 100 anställda. Den ägs sen 2010 av företaget American Securities.  På företagets hemsida under rubriken "Our values" kan man bl a läsa följande:


"We seek to make the world a better place by giving back to the communities in which we live and work"

Det blir intressant att se vad detta betyder för ersättningen till alla dem som lidit skada. Ryktesvis är nu företaget igång med att erbjuda stugägarna med strand i området en ersättning på 15 tkr för att man inte kunnat vara där i vanlig omfattning under sommaren. Det är en löjligt liten summa med tanke på:


• att det är okänt hur stranden är under de närmast kommande somrarna
• att den årliga räntekostnaden för ett tidigare taget lån i miljonklassen torde vara uppemot 50 tkr
• att en stuga vid havet under högsäsong kostar minst 5 tkr per vecka att hyra; de flesta stugägare använder sina hus flitigt maj-augusti, d v s fyra månader; en alternativstuga skulle då för en sommar betinga en kostnad av 80 tkr   


I avtalsförslagen lägger man också munkavle på stugägarna – den som säger något om innehållet i avtalet till en tredje part blir utan ersättning!


Arizona Chemicals hade nyligen i november ett nytt utsläpp av tallolja, denna gång endast 0,5 m3, men tillräckligt för att förorena 2 km strandlinje. Uppenbarligen har man ännu inte efter nästan ett helt år byggt någon skyddsvall. När man googlar på utsläpp av tallolja hittar man flera svenska nutida utsläpp, dock inte av den enorma omfattning som var vid Arizona Chemicals i fjol. Flera svenska fabriker hanterar tydligen tallolja på ett bristfälligt sätt och borde ha fått sig en rejäl tankeställare.


Intressant är att i riksmedia så har denna i tid och rum omfattande miljökatastrof i stort sett passerat obemärkt. De flesta i bekantskapskretsen svarar nekande när man undrar om de hört talas om den. Hade detta utsläpp skett i t ex Stockholms skärgård så är det rimligt att anta att media hade fört ett väldigt liv.


För framtiden får man önska och verka för:


• att skyddsvallar kommer på plats snarast
• att talloljan klassas om till miljöfarlig och att tillstånden för Arizona Chemicals fabrik och andra fabriker skärps betydligt
• att Länsstyrelsen i Gävle intresserar sig mer för de reservat man själv inrättat, t ex Skatön
• att stugägarna får en rättvis ersättning för att man inte kunnat använda sina stugor
• att företaget och kommunen faktiskt redovisar vilka eventuella farliga föroreningar som fanns i den utsläppta talloljan
• att riksmedia intresserar sig mer för denna typ av lokala miljökatastrofer



                                  December 2012 - snön har nu bäddat in spåren av oljan

söndag 2 december 2012

Side i Turkiet




Staden Side ligger på den turkiska sydkusten mellan städerna Antalya och Alanya. Hela kuststräckan är täckt av hotell och om det inte var för de medföljande barnbarnens skull hade vi nog inte kommit på idén att åka dit. Då hade det nog blivit någon mer genuin del av Turkiet med möjligheter till vandring i mer naturlig terräng.

Men nu var det andra förutsättningar – vi skulle ha en veckas semester på novemberlovet med två barnbarn i skolans första klass. Då fick det bli hotell med pool, nära till stranden och mat ”all inclusive”. Med barnbarn som är hungriga igen inom en timme efter en måltid, visade det sig vara en höjdare med tillgång till mat för jämnan, så nära intravenöst man kan komma. Detta var rätt vilsamt för oss vuxna att inte alltid behöva ligga steget före i jakten på mat.



Vi bodde på hotellet Can Garden Resort ca en mil från Side. Det visade sig vara utmärkt med vänlig personal, bra familjerum, god och varierad turkisk mat, fantastisk pistageglass, pool både ute och inne, samt ganska nära (350 m) till stranden där det även fanns en liten restaurang tillhörig hotellet. Det enda vi inte var helt nöjda med var poolen – den saknade en grund del där icke simkunniga barn kunde bottna och vattnet var dessutom några grader för kallt. Det mest anmärkningsvärda var att stenbeläggningen runt poolen var rent livsfarlig – den blev väldigt hal när det kom vatten på den, vilket förstås inte är så lämpligt vid en pool. Den resulterade för vår del i ett sjukhusbesök för några stygn på ett av barnbarnens haka.

Detta sjukhusbesök var i sig intressant och ett makalöst under av god service. Hotellet hade uppenbarligen avtal med ett privat sjukhus någon mil bort. Vi blev i stort sett omedelbart hämtade av en sjukbil på hotellet, barnbarnet blev undersökt och sytt av läkare inom 10 minuter efter ankomst, vi fick support av engelsktalande tolk och pappersexercisen avklarades på ca 5-10 minuter. Därefter skjutsades vi i sjukhusbil tillbaka till hotellet. På två timmar från skadans uppkomst var vi tillbaka på hotellet. En imponerande service. Vi funderade på hur länge vi hade fått sitta på akuten hemma i Svedala…
   
Vädret så här i början av november passade en norrlänning som hand i handsken. Knappt 20 grader under natt och morgon och uppemot dryga 25 grader på dagen. I havet var det ca 20 grader. Det var sol eller lätta molnslöjor hela veckan, m a o idealiskt.



Tiden gick mestadels åt till bad, måltider och lite shopping i näraliggande basarer. Ett par utflykter hann vi med också. Barnbarnens favorit var jeepsafari, en skumpande dagsutflykt på små guppiga skogsbilvägar uppe i bergen. Jättekul för barnbarnen, men en plåga för en dålig rygg på en 60-åring. Vi stannade till för mat på ett par ställen och hann också med ett besök i en vacker moské (bilden överst).




På min skala slog besöket i Side jeepsafarin med hästlängder. Sides gamla stadsdel ligger på en liten halvö som sträcker sig ut i Medelhavet. Staden har troligen nästan 3000 år på nacken och har varit del av många olika statsbildningar under historien gång. På 300-talet f Kr ockuperades den av Alexander den store från Makedonien under ett av hans många erövringståg i Mellersta Östern. På 60-talet f Kr erövrade romaren och fältherren Pompejus staden, som sen kom att vara en del av Romarriket under dryga 300 år.



Staden består av ruiner från Romarriket, en äldre stadsbebyggelse med en massa små turistaffärer och restauranger med bra placering längs vattnet. Romarna var energiska byggare (eller rättare sagt deras slavar) i det stora rikets olika delar, så även i Side. Man lät uppföra en stadsmur, flera tempel och en stor amfiteater. Ruiner i olika grader av sönderfall efter allt detta finns idag att beskåda. På senare tid verkar staden ha satt igång flera omfattande restaureringsprojekt.

Den för barnbarnen största tilldragelsen i Side var nog utan jämförelse en väldigt kul och driven glassförsäljare. Han tog barnbarnen med storm verkligen genom sitt överraskande, kul och luriga sätt att överlämna glass i strut. Glassen var mycket god, vi testade både pistage- och jordgubbsglass i strut. Grädden i glassen påstods vara gjord på buffelmjölk, vilket gav den en stor vidhäftnings- och sammanhållningsförmåga. Därför kunde försäljaren ”trolla” med glassen utan att den föll till marken.



En himla kul och lyckad resa med barnbarnen blev det. Men ska vi resa själva någon gång i Turkiet blir det nog vandring på den världsberömda Lykiska leden eller dylikt. Varmt och skönt hade det också varit. Kontrasten blev tydlig när vi flög in för landning på Arlanda - utanför fönstret på planet låg diset över landskapet som i det värsta Sagan om ringen landskap...