Under fyra dagar (två hela, två halva) alldeles i början av maj vandrade vid runt den östra delen av ön Mön, som ligger vid södra änden av Själland i Danmark. Det stora dragplåstret förutom vandringen var den vackra Möns klint på öns ostsida.
Vi började i staden Stege mitt på ön. Dit tar man sig lämpligen med tåg från Köpenhamn till Hvordingborg och därifrån med buss till Stege. Staden är liten och från 1200-talet. I den finns en fin kyrka och i östra delen av en rest av Stegehus slott. Vi testade Höyers Bageri för fika innan vi gav oss iväg från Stege tidig eftermiddag.
Totalt gick vi ca 5,5 mil med tre övernattningar. Mön består mest av ett öppet jordbrukslandskap med lite tilltagande kupering österut. Öppenheten är vacker, men samtidigt en nackdel när det blåser hårt, vilket det gjorde under vår tur.
Det finns två leder, Mön runt respektive Camönoen, vilka ofta sammanfaller. Märkningen är sisådär och en karta är därför bra att ha med. Lederna går mycket längs mindre asfalterade vägar och därutöver på små grusvägar. De passar egentligen bättre för att cykla än att gå.
På öns södra sida går leden ett tag längs havsstranden. Vid Möns klint finns ett lite större område med vacker bokskog i vilken det finns många mindre stigar att gå på.
Möns klint är som sagt öns stora turistmagnet. Klinten är en speciell geologisk formation bestående av vit kritakalk, avsatt i havet för ca 100 miljoner år sedan. Den här typen av formation finns bara på fem-sex platser i Europa. Bergarten är relativt lätteroderad och rasar successivt under bl a havets inverkan. Klinten är som högst ca 140 m. Där finns ett fint museum (GeoCenter) med utställningar, filmvisning och restaurang.
Övernattade gjorde vi på tre olika B&B längs vandringen: Bakkelund, Bakkegaard och Staysail. Alla var utmärkta med fin miljö, bra rum och frukost, samt trevlig personal. På de två första fanns frysta maträtter att köpa för den som behöver äta vid ankomsten på kvällssidan. På Staysail finns restaurang. Vår favorit var nog Bakkegaard, främst på grund av de vackra omgivningarna med utsikt över havet och den fantastiska frukosten.
Fågelskådande blev det inte direkt läge för i den hårda blåsten, vandrandet var också det primära. Botaniskt innebar besöket i bokskogen invid klinten ett par nyheter för mig. Det var vivorna jordviva Primula vulgaris (bilden nedan) och lundviva P. elatior. Dessa två kunde ses frekvent och samtidigt, även tillsammans med vår vanliga gullviva. Jordviva och lundviva har båda västlig utbredning och är vanliga i Danmark.
Det var fina dagar på en vacker ö. Att rekommendera för den som vill testa att vandra där är en bättre karta än den storskaliga vi hade. Med en sån går det sannolikt att finna en del mindre vägar så att man kan undvika en del asfalterade med biltrafik. Också att rekommendera är att vandra lite längre fram emot sommaren när havet inte kyler så i den ostanvind som tydligen är mycket vanlig under våren.
