Uppsala omges av flera fina skogsområden med vandringsmöjligheter. Ett hittills oprövat kort för oss var Storskogen NÖ om staden, vilken sträcker sig mellan Storvreta och Jälla. Vi gjorde en tur en vacker vårvinterdag i mitten av mars. Det finns en bra folder utgiven av kommunen som översiktligt beskriver leden, vilken är knappt 7 km lång.
Skogen utgörs mest av granskog på bitvis mycket blockrik mark. Den rymmer ett par s k Natura 2000 områden med särskilt värdefull gammal skog. Det är gott om lågor och stående döda träd. På några ställen var det mer björkskog och aspar. Blocken är murrigt grönt överväxta av mossa och stensöta. Ett par vindskydd finns längs leden. De norra två tredjedelarna av leden går i skog där man inte anar något skogsbruk. I den södra delen går leden bitvis genom en del gallringar och också i dikade områden. Men i det stora har leden mycket karaktär av vildmark. Till och med i området närmast Jälla har den som dragit leden skickligt undvikit skogsbilvägar, motionsspår och av människan tydligt påverkad skog.
Stigen slingrar sig fram mellan blocken. Så här i mars var den mesta snön borta, men på den tilltrampade stigen var det här och var rätt isigt, varför man fick gå lite försiktigt. Det tog oss knappt 3 timmar att att gå leden i makligt tempo.
Det fungerade utmärkt att ta Upptåget till Storvreta (vi åkte 10.19 från Uppsala). Från perrongen i Storvreta är det ca en km att gå till där leden börjar vid den stora parkeringen på sydsidan av idrottsplatsen. Från Jälla kan man ta länsbussen 886 in till stan. Vi hade tur, det kom en lägligt 14.47 som vi kunde ta.
För den som tycker om att se gammal orörd skog och att gå i en inte alltför lättgången terräng kan leden verkligen rekommenderas. Vi går där gärna igen och ska då pröva även andra årstider. Positivt var att det gick så enkelt att ta sig dit och därifrån med allmänna transportmedel.
