Hälleskogsbrännan - naturreservatet på brandfältet i Västmanland från 2014 - besök 16 december 2018

Liten bergknalle på södra sidan av vägen mot Stora Hoberget

En grå vinterdag, lite lätt snö på marken, frost i träden. Jag hängde med kärestan på fältjobb inom ramen för hennes forskningsprojekt om vegetationens utveckling efter branden, detta som chaufför och allmän support. Men mest gick jag nog omkring och spanade och fotograferade. Vi körde runt längs många skogsbilvägar, detta för att samla in ett knappt tiotal time-lapse-kameror. De tar foton två gånger i timmen från vår till höst.  

Time-lapse-kamera, tar bilder i tidsintervall som programmeras in

Detta var andra gången jag gör ett vinterbesök, denna gång ganska annorlunda än den förra då det var djup snö med skare. Nu var det bara lite pudersnö varav lite kommit under natten. Brandfältet visar ett nytt ansikte varje gång. Diset nu gjorde gråskalan mycket innehållsrik. 

Uvberget

Vad noterade jag speciellt denna gång?

• Att man ser glädjande många besökare i reservatet året om, och att det nyttjas på flera olika sätt (allmänt naturintresserade, jägare, fiskare och motionärer)
• Att hällmarken utgör så stor del av arealen, den lyftes fram av nysnön
• Att  en så stor del av de brunna, svarta och döda träden fortfarande står upp
• Att självföryngringen av tall i reservatsdelen av brandfältet, vilken är den södra halvan som inte brann lika hårt som den norra, verkar vara mycket bättre än jag tidigare sett - nu var lövslyet avlövat och de små tallarna syntes tydligt och såg gröna och fina ut
• Att de planterade och självföryngrade plantorna (gran respektive tall) i området norr om reservatet, invid vägen mellan Ängelsberg och Hästbäck, överlag såg dåliga ut, vilket sannolikt beror på att det brann som hårdast i detta område
• Att vi i nattens snö på vägen inte såg några spår av större däggdjur
• Att vi bara såg tre fågelarter, alla svarta: korp, orrtupp och tjädertupp

Stora Hoberget

Utsiktstornet på Grävlingberget vid info-centralen

Utsikt från tornet på Grävlingberget

Pimpeltävling på Lilla Vallsjön 

Älgtorn längs södra vägen förbi Öjesjön

Brandfältet är även en idrottsarena

En orrtupp i björken, vi såg ett antal i tallarna en bit bort

Entrén till Fermansbo naturreservat i brandfältets södra kant

Här är brandfältets södra front (i Fermansbo reservat)

Brandljud från någon tidigare brand (i Fermansbo reservat)

Fin självföryngrad tall i reservatet

Brandfältets norra front ner mot sjön Snyten där branden slutade

Vy söderut från vägen Ängelsberg - Hästbäck, utanför reservatet, här har nästan alla träd avverkats

Bara sten kvar, det organiska skiktet är helt uppbrunnet

Självföryngrad tall lider av kvävebrist på den steniga marken, 
vilket ger en låg koncentration av grönt klorofyll i barren

Slutligen: En mycket stor eloge till Länsstyrelsen i Västerås för ett fantastiskt omhändertagande av det relativt nyligen bildade naturreservatet. Informationen vid entréerna och på info-centralen är väl designade, informativa och tydliga. Det nya utsiktstornet är vackert med en modern design som kunde klara sig bra i vilken tävling som helst. Man ser också mycket bra ut över den brända skogen och de berg som finns i fjärran. Den läktare som finns på platsen förtjänar också att nämnas. Turistvägen genom reservatet håller gott skick. 

Vandra i Varberg och Falkenberg 2019

Planerade vandringar

10 och 24 mars. Kolla på FB-gruppen "Vandra i Varberg och Falkenberg".

Genomförda vandringar

Söndag 24 februari: Vi gick två rundor med utgångspunkt från Sibbarps kyrka. Totalt 12 km. Vi var 22 personer på första rundan och sen 15 som fullföljde hela sträckan. Vi tittade på ett par fornminnen längs vägen, bl a den tusenåriga Åsmunds källa.

Söndag 27 januari: Älvasjön runt (6 km, lätt) plus Skogsbostigen (5 km, krävande). Vi tar ett tiotal som gick. På natten hade det kommit nästan två decimeter snö. Så särskilt den kuperade Skogsbostigen blev rätt jobbig. 

Söndag 13 januari Björkasjön runt 6 km. Vi var ett dussintal som gick i duggregnet, skönt trots det. Fikapaus i det nya regnskyddet vid sjön på Älmebjär-sidan. 

En gemensam vandringsgrupp för Varberg och Falkenberg 

Nytt för året blir att vi slår ihop oss med FB-gruppen "Vandra i Varberg". Elisabeth Hedlund, som leder och administrerar den gruppen, och jag träffades 21 december. Vi enades om följande:

• FB-gruppen döms om till "Vandra i Varberg och Falkenberg", så även detta mitt blogginlägg 
• Elisabeth fortsätter att administrera FB-sidan
• Vi ordnar två vandringar per månad, ömsom långa (10-15 km), ömsom korta (5-6 km)
• Elisabeth leder företrädesvis de korta, och jag de långa 
• Datum, vandringsområde och samlingsplats anslås främst i FB-gruppen, men till att börja med även i detta blogginlägg
• Transporterna till vandringarna bör när så är möjligt ske genom samåkning eller kollektiva transportmedel

Följande söndagar under vårterminen blir det lite längre vandringar på 10-15 : km

27 januari, 17 februari, 24 mars, 14 april, 12 maj och 9 juni

Notera dom gärna redan nu. Datum för de korta vandringarna är ännu inte bestämda, men kommer att bli emellan de nämnda. Vilka vandringar det blir de enskilda söndagarna är lite beroende av vädret.

Så bevaka framförallt FB-gruppen för att se vilka evenemang som är på gång. Men som sagt tillsvidare även detta blogginlägg. 

Anmälan till de långa vandringarna görs alltid som sms till mig, senast kl 19 kvällen innan på 072-5050102.

Var och en deltar på egen risk. 

Bli gärna medlem i Friluftsfrämjandet. Gå in på hemsidan för att gå med. Vill minnas att det kostar 360 kronor per år. Då blir du medlem i en organisation som främjar barns, ungdomars och vuxnas deltagande i friluftsliv, utbildar ledare samt bevakar friluftslivets intressen i samhällsplaneringen.  

  

Vad jag gör på sikt med detta blogginlägg vet jag inte just nu, men jag kan tänka mig att det blir lite flödigare berättelser om olika vandringar vi gjort, både i ord och bild. Sådant kommer också i FB-gruppen, men där finns inte så mycket plats att breda ut sig. Noteras kan att både Elisabeth och jag tycker om att både berätta och fotografera. 

Hoppas att du dyker upp därute!

Replik på en insändare om jakt i HN 11 dec

Insändaren (skärmdump)

Texten nedan är i sin huvuddel identisk med min replik i Hallands Nyheter (min replik som skärmdump längst ner i inlägget). Skillnaden är att debattredaktören inte ville ha med det första stycket som hon ansåg var alldeles för mycket värderande av författaren till insändare. 

En mycket märklig insändare som med en hel rad förvirrade påståenden försöker visa att jakt är bra för naturen. Dålig svenska var det också. Jag ska erkänna att jag inte var helt säker på att insändaren var seriös, eller om det var ett ironiserande skämt med jägare i största allmänhet. Jag valde att tro på redaktörens omdöme och brydde mig därför om att svara. 

Två exempel på obegripliga påståenden: ”Den svenska jakten är specialiserad...”. Vilket lands jakt är inte det? Vart syftar påståendet? ”Man behöver avliva djuren för att miljön i skogen ska kunna växa...”. Ännu ett påstående av samma art.

Här ett påstående som går att förstå: ”Men jakt är inte djurplågeri utan naturvård”. Jakt kan inte ses som djurplågeri i största allmänhet, det håller jag med om. Men i ett par avseenden torde många djur säkert plågas:

1/ Skadskjutning. Djurets lidande torde vara självklart. Det saknas, mycket förvånande, statistik över antalet skadskjutna djur. Femton procent nämns ibland vad gäller älg, vilket skulle innebära att 15000 älgar årligen utsätts för djurplågeri. Till det kommer alla skadskjutna djur av annat slag. Längre ner i texten ”...utan jakt skulle det vara fler djur som lider.” Det kan möjligen stämma ibland men absolut inte generellt .

2/ Drevjakt. Rådjur, räv och hare jagas med drivande hund. Detta är en onaturlig situation för den jagade och innebär säkert en plågsam belastning, om inte annat i sträng kyla.
.
”Jakt är naturvård” är ett påstående som oftast är fel. Älgens betning på unga lövträd, dito tallar och örter, har stor inverkan på den biologiska mångfalden. Resultatet blir alltmer artfattig granskog. Jakt är den faktor som påverkar älgstammen mest. Hur många älgar som skjuts påverkar därför indirekt mångfalden. Sverige har världens tätaste älgstam. Eftersom vargen är det enda rovdjur som jagar älg, så får även vargjakten indirekt effekt på älgstammen. Jakt skulle kunna vara naturvård om en stor del av befintliga älgar sköts. Jägarna kan eller vill dock inte minska älgstammen.

”Viltköttet är det kött....som påverkar miljön minst.” Det inbillar sig även WWF. Men både WWF och författaren till insändaren här har glömt två avgörande faktorer: 1/ att älgpopulationens vinterbete på tallungskog ger avsevärt mindre bindning av koldioxid, och 2/ att älgen liksom nötkreatur är idisslare och rapar metan, vilken liksom koldioxid är en växthusgas. Inom parentes är det givetvis inte köttet utan viltet och indirekt jakten som har nämnda effekt.

Hans-Örjan Nohrstedt, Glommen