I det svenska köket, bl a hemma hos mig, använder vi olivolja regelbundet, att steka i, till sallad, på bröd m m. Men varifrån kommer den? Hur odlas olivträden? Och hur får man fram olivoljan?
Jag är nu på Kreta för säkert sjunde eller åttonde gången. Vi är här för en dryg månad och omges av olivlundar mest hela tiden. I några dagar hyr vi ett hus på sydvästra Kreta, detta av en familj som har en massa olivträd på sina ägor. Skörden är i full gång. Det är nästan omöjligt att inte bli intresserad av olivodlandets sköna konst.
Grekland landyta är uppodlad till cirka 30 procent. Jordbruket sysselsätter sju procent av arbetskraften och står för fyra procent av BNP. Den inre marknaden för jordbruksprodukter är förhållandevis liten och en stor del av produktionen går på export. Olivolja är tillsammans med citrusfrukter, vin och tobak de viktigaste exportprodukterna inom jordbruksområdet. Grekland är jämte Portugal EU:s mest jordbruksberoende land. De viktigaste handelsländerna är Italien, Frankrike, Tyskland och Storbritannien.
Olivolja är således en betydande exportvara för landet och för ön. Jag har inte lyckats hitta nån arealuppgift avseende olivodling på Kreta. Hela Grekland har iallafall åttahundratusen hektar olivodlingar, vilket utgör ungefär fyrtio procent av hela åkermarksarealen. Våra kretensiska vänner bedömer att motsvarande siffra för Kreta är åttio procent. Greklands olivodlingar är Europas största efter Spanien och Italien. Citrusodlingar, som verkar omfattande i Grekland, sker dock bara på cirka femtiotusen hektar.
Olivträdet (Olea europaea) kan bli mycket gammalt, uppemot ett par tusen år. Trädet trivs där det är torrt och tål inte temperaturer under fem minusgrader under lång tid. Vi har dock sett olivodlingar högt uppe i Lefka Ori (Vita bergen). Även om olivträdet trivs där det torrt, så blir det ofta alltför torrt. Därför sker bevattning i olivlundarna, i stor utsträckning som jag uppfattat det.
Olivträdet är samkönat, saknar nektar och är vindpollinerat. Det sätter frukt först efter fem år. Högst olivproduktion uppnås efter cirka tjugo år och kan då vara hundra kilo per träd. Mest och godast olja får man från träd av åldern femtio till etthundrafemtio år.
Skörden sker i november och december. Det lär finnas särskilda skördemaskiner, men vi har bara sett manuella metoder användas.
Man breder ut nät under träden och slår sen på grenarna. Det finns en särskilt utvecklad roterande ”slaga”, med vars hjälp oliverna slås ner. Med följer även en del mindre kvistar. Skörden måste därför rensas.
Extra jungfruolja, Jungfruolja och vanlig Olivolja (olio di olivia) uttrycker vid vilken pressning oljan utvunnits (första, andra eller tredje).
Färgen på oliverna styrs av skördetiden, först lite senare blir de mörka. De oliver som används för inläggning är särskilda sorter som är lite större än de som blir till olja.
Lite kuriosa: Man skulle kunna tro att grekerna själva har ledsnat på att konsumera oliver och olivolja. Men icke så, den genomsnittlige greken är själv en storkonsument av olivolja och ligger i världstoppen med 25 kilo per år.
