Nedanstående debattinlägg finns fr o
m idag 15 september på Västmanlands Läns Tidning:
Rubriken på inlägget är som vanligt satt att
tidningens debattredaktion. Jag föreslog: ”Med resurser från regeringen kan
merparten av brandfältet bli reservat.”
I måndags
(8/9) föreslog 21 professorer i DN ett stort reservat på brandfältet i
Västmanland. Man riktade sig främst till miljöminister Lena Ek som uppmanades
att avsätta nya medel för inköp av brunnen mark. Skälet till förslaget var att
södra halvan av landet har brist på stora reservat, i synnerhet brunna sådana.
Dessa är viktiga för biologisk mångfald och för forskning och det uppkomna
brandfältet är en unik chans. Nästan otroligt fattade samma dag landshövding
Ingemar Skogö ett intentionsbeslut med inriktning att innan årsskiftet skapa
ett stort reservat. Professorerna och landshövdingen är således eniga. I
skrivande stund (11/9) har nu Lena Ek precis svarat i Miljöaktuellt och innebörden
är densamma: det är angeläget att bilda ett reservat. Hon liksom professorerna
och landshövdingen framhåller det centrala i en bra dialog med markägarna.
Men det
finns en hake som försvårar reservatsplaneringen. I intensionsbeslutet står att
regeringen inte aviserat några nya pengar och att situationen måste lösas inom
befintliga ramar. Detta kan inte fungera. Det saknas pengar och/eller utbytesmark
för att få med sig den största markägaren Karl Hedin AB som äger en hel
tredjedel av marken och också intresserade små privata skogsägare. Skogsstyrelsen,
Naturvårdsverket och Länsstyrelsen har tillsammans tydligen redan uppvaktat
regeringen, tyvärr utan respons ännu.
Bergvik och
Västerås stift har redan lovat att avträda sin mark till reservatet, detta i
utbyte mot mark som fortfarande finns i en pool. Sveaskog har aviserat att göra
s k Ekopark av sitt innehav. Förhoppningsvis koordinerar man den fullt ut med
ett reservat. Samtal har tydligen inletts med Karl Hedin AB, men utan att
Länsstyrelsen tydligen har något på hand. Att Karl Hedin gratis ska avträda sin
mark är kanske att hoppas för mycket, men vem vet. Det vore i så fall en
hjälteinsats för naturvården.
Förhoppningsvis
ska även små privata markägare ansluta sig om utbytesresurser erbjuds. För ett
sammanhållet reservat vore det bra att få med området från Öjesjön till Myckelmossen.
Annars går det som en kil in i reservatet. Man får hoppas att enskilda
markägare är mer framsynta än ledningen i LRF som i repliker i DN reagerade med
alla taggar utåt på professorernas förslag. Detta med häpnadsväckande argument
som att ”äganderätten måste avträdas”, att ”folk inte gillar risiga skogar”,
och att ”hela byar kommer att utplånas”. LRF:s ledning vill inte erkänna att
det finns andra reservatsformer än att staten köper marken. Den har inte heller
förstått den enorma attraktionskraft som stora reservat erbjuder. Inom 15 mils
radie från brandfältet bor 3,5 miljoner människor. Nämnas kan att Tyresta
naturreservat med sitt brandfält har 700 tusen besökare per år. Tåkern, längre
från huvudstaden och utan skog, men med vass och fåglar på menyn, har 100 tusen
årsbesökare. Gissningsvis skulle brandfältet i Västmanland locka någonting
däremellan. Omfattande turism till området kan ge nya affärsmöjligheter och nog
bättre ekonomi och trygghet det närmaste århundrandet än skogsproduktion på den
hårt brunna skogsmarken. Jag var nyligen i skogskommunen Arvidsjaur som har
många reservat. Där har turistnäringen redan gått om skogsnäringen i antal
arbetstillfällen.
Ingemar
Skogös intentionsbeslut är ambitiöst. Men för att få bort flaskhalsar behövs
nya resurser från regeringen. Den kommande miljöministern får nog prestera mer
än Lena Eks prat om dialog för att visionen om ett stort sammanhållet reservat
ska förverkligas.
Hans-Örjan
Nohrstedt, Uppsala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar