Slaget om Kreta under andra världskriget och dess kyrkogårdar

Nazitysklands luftlandsättning vid Maleme (bild från nätet)

Ni som läser detta har kanske redan uppfattat att kärestan och jag var i Chania på Kreta under fem veckor nu i november. En sak jag snöade in på lite var Kretas historia och framförallt då vad som hände under andra världskriget.

Kreta har, med sitt strategiska läge för handel och krig, under alla tider varit omstritt. Otaliga länder/maktcentrum har turats om att ockupera ön, t ex Grekland, Romarriket, Bysantiska riket, Venedig och Ottomanska riket. Vi har försökt få grepp om detta genom att besöka muséer och att läsa. 

Jag ska här bara kort försöka beskriva det som hände militärt på Kreta under andra världskriget och då framförallt under åren 1940-41. De mest omtalade händelserna i vad som kallats "Slaget om Kreta" skedde under maj och juni 1941.  

Det började med att Fascist-Italien, efter att ha invaderat Grekland, försökte sig på att inta Kreta under hösten 1940. Det lyckades inte, utan de italienska trupperna slogs tillbaka av trupper från Grekland, Storbritannien, Nya Zeeland och Australien. Sen var det lugnt ett halvår innan helvetet bröt ut. Nazityskland hade insett att Kreta behövdes som bas för kontrollen över Medelhavet och som språngbräda till de strider som utspelade sig i Nordafrika.

De nazityska luftlandsättningarna (bild från nätet)

Under våren 1941 satsade Nazityskland på en massiv invasion från luften vars näraliggande syfte var att inta flygplatserna vid Maleme strax väster om Chania, vid Rethymnon och vid Heraklion. Tusentals fallskärmshoppare singlade ner. Bilden med fallskärmshoppare överst i detta inlägg är svartvit. I själva verket fanns skärmar i alla möjliga färger beroende på vem eller vad som hängde under, t ex hade officerare och meniga olika färger. Det tyska flygvapnet var vid denna tid överlägset de allierade, varför det lätt kunde sätta denna luftburna invasion i verket. Väl på marken  blev det hårda strider, men redan dessförinnan hade väldigt många tyska fallskärmssoldater blivit skjutna på vägen ner.  

I Retymnon och Heraklion var de allierades försvar övermäktigt  och Nazityskland lyckades inte erövra flygfälten. Det gjorde man dock i Maleme. Den flygplatsen blev sen brofäste för den tyska invasionen. När alla stridskrafter väl hade landats där krigade man sig österut mot Chania, Rethymnon och Heraklion. Det var lyckosamt för tyskarna och de allierade tvingades inse att slaget var förlorat och skulle kunna resultera i stora förluster. Särskilt illa var det kring Rethymnon. Efter nån månad gavs där order om reträtt till Chora Sfakion på Kretas sydkust där mannarna skulle evakueras med båt till Egypten. Från Heraklion gissar jag att allierad trupp kunde evakueras båtvägen direkt.

Minnesplatta vid evakueringsplatsen i hamnen i Chora Sfakion

Femton tusen soldater begav sig gående från Rethymnon längs vägen söderut. Detta skedde under stora umbäranden och utan skydd från luften. Chora Sfakion var på den tiden bara en liten fiskeby och vägen norrifrån var inte helt utbyggd. Sista kilometrarna fick soldaterna traska fram i obanad terräng. Det var ständiga attacker av tyska trupper. Av det femton tusen allierade soldaterna som gett sig av på vandringen kom cirka elva tusen fram under ett par-tre dagar och blev nattetid evakuerade per båt. Resterande fyra tusen blev avsnörda av tysk trupp och togs tillfånga. 

De allierades krigskyrkogård vid Souda-bukten

Totalt räknar man med att 4000 allierade soldater och 7000 tyska dödades i slaget om Kreta. En stor del av dessa är begravda på dels de allierades krigskyrkogård vid Souda-bukten i Chanias östra utkant, dels den tyska vid Maleme, ett par mil väster om Chania och belägen lite högt på sluttningen ner mot havet. Båda är mycket vackra platser med utsikt över havet. 

Den tyska krigskyrkogården vid Maleme

Kyrkogårdarna är också mycket välskötta. På den tyska var det tydligen platsbrist eftersom det ligger två män under varje sten där. På gravstenarna ser man att majoriteten av de dödade var unga män i tjugoårsåldern. En betydande andel av de begravda har ingen känd identitet utan begravdes som en "Okänd soldat". Den skriftliga informationen på plats var avsevärt mer genomarbetad och omfattande på den tyska kyrkogården än på de allierades. Där fanns t ex ett antal berättelser om enskilda personers krigsöden. Det gav konkret liv åt all tragik som var förknippad med krigshändelserna.  

Okänd soldats grav

Andra världskriget skulle ju komma att pågå ända till våren 1945. Nazityskland ockuperade Kreta fram till krigsslutet. Trupperna där, då cirka tio tusen soldater, fick order från Berlin att lägga ner vapnen. 

Vi har hört att Nazityskland var en grym ockupationsmakt. Det pågick, med bas i bergen, ett ständigt gerillakrig riktat mot tyskarna. Dessa i sin tur avrättade en massa civilbefolkning för att de hjälpt de kretensiska motståndsmännen. Vare sig kvinnor eller barn skonades. Det finns tydligen några böcker om Kreta under ockupationen. Dom har vi kvar att läsa. Den nedan är redan beställd.