Övergången mellan slätt- och skogslandet i Halland är spännande. Högsta kustlinjen finns här och bergen var direkt efter istiden öar i havet. Området är mycket rikt på fornminnen. Vid en cykeltur på tvärs genom mellersta Halland fick jag direkt ett gott öga till miljön runt Sibbarps kyrka. Därefter har jag återkommande vandrat där i landskapet.
Alldeles norr om Sibbarp är vägen upp mot källan väl skyltad. Jag har tidigare många gånger åkt bil förbi skylten, men då inte gjort mig tid att stanna. Inte förrän efter den omnämnda cykelturen. Efter den har det blivit flera turer i närområdet.
I december 2017 gjorde jag en sån tur i riktning mot nordost och förbi Åsmunds källa. Det var kallt och frostigt. I höjd med stigen ner mot källan rusade adrenalinet igång - blåvita snitselband, markerande att här ska nåt skogsbruksaktigt ske, fanns uppsatta längs stigen ner mot källan. "Nej, vad tusan", tänkte jag, "ska det verkligen ske en avverkning här vid den gamla källan?" Detta var en ryggmärgsreflex. Min uppfattning nu, efter lite eftertanke, ser inom parentes helt annorlunda ut (mer om detta nedan).
Myndigheternas tillstånd och vägledning anger en skyddszon på 20 meter kring källan. I den får ingen körning ske. Markägaren rekommenderas att ta bort stora träd som kan förstöra källan om de blåser omkull. I dokumenten står också att "kulturstubbar" (en variant på högstubbar) ska lämnas runt källan och längs stigen. En i sammanhanget viktig punkt är att Länsstyrelsen i sitt tillstånd skriver att skogsbruksåtgärder ska utföras vid "lämpliga väderförhållanden (t ex torr eller tjälad mark)".
Den person på Södra som jag ringde upp verkade bli minst sagt rätt förvånad och ställd. Sannolikt är det ingen vanlig företeelse att nån engagerad privatperson ringer upp och föreslår en träff ute i skogen. Jag försökte övertyga med att jag rentav hade nåt att erbjuda på grund av min tidigare profession i skoglig marklära. Nåväl, hen lät sig inte övertygas, men lovade att återkomma. Vilket hen också gjorde med ett förslag om att vi skulle ses på plats, tisdagen 9 januari kl 8.
Jag var ute i god tid som vanligt och parkerade vid P-platsen en bra bit från källan. Det var mörkt och kallt, det kändes som att ta sig ut till älgpasset i gryningen. Jag var förstås först på plats och spanade tillbaka längs skogbilvägen i gryningsljuset för att se om nån närmade sig. Efter tio minuter lystes mörkret upp och en bil närmade sig. Nej, det var inte bara en bil utan två. Det visade sig dessutom att det inte bara var den lokala företrädaren för Södra som kom, utan även Södras regionala miljöexpert. Och i den andra bilen fanns markägaren själv. Vilken överraskande stor uppslutning jämfört med den första lite njugga hållningen att träffa mig överhuvudtaget! Oavsett orsak var det glädjande med detta stora intresse.
Södras representanter berättade om avverkningen och hur man skulle ta hänsyn till källan och också den myrmark som ligger i nedre kanten på det två hektar stora beståndet. Det som presenterades var ungefär vad som framgår i Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens dokument. Det mest häpnadsväckande beskedet från Södra var att "avverkningen ska börja imorgon" (10 januari). Jag avrådde definitiv från detta på grund av de aktuella hydrologiska förhållandena med det myckna regnandet under hösten och den höga grundvattennivån. Inte så mycket mer blev sagt och vi skildes åt där i skogen. Det var för mig då helt oklart om de tänkte ändra sig vad gäller datum för avverkningen.
Nån vecka senare var jag förbi igen i samband med en utflykt inåt skogslandet. Glädjande hade inget hänt, skogen susade som vanligt. Flera utflykter jag gjorde under våren visade samma sak. Inte förrän omkring 20 maj hade avverkningen genomförts. Då hade den extremt torra sommaren redan inletts. Den 23 maj införde inom parentes kommunerna i Varberg och Falkenberg eldningsförbud.
Jag knallade omkring på hygget och tyckte att det såg rätt ok ut för att vara ett hygge. Södras maskinförare hade gjort ett bra jobb: stipulerad hänsyn hade tagits vid källan, stickvägarna var väl risade i sluttningens nedre del mot myren, de gamla stengärdesgårdarna var intakta, några lövträd och döda träd hade lämnats.
Körskador fanns det knappt, jag hittade egentligen bara en värd att nämna. Det är mycket ovanligt att de är så få i denna typ av terräng och det hade åstadkommits bara därför att Södra tog det kloka och hedrande beslutet att inte avverka i januari som ursprungligen var tänkt. Möjligen hade min rekommendation en viss effekt. Hade man avverkat i januari hade man inte bara kört sönder marken, man hade dessutom brutit mot länsstyrelsens tillstånd, som ju meddelade att avverkningen skulle ske vid torra eller tjälade förhållanden.
Jag inser att jag i skogsägarrörelsens lednings ögon kanske kan betraktas som en sån där "privatpolis" de skrev tidigare om i pressen, då med anledning av den livliga debatten om nyckelbiotoper. Utvecklingen i det här ärendet är dock möjligen en illustration av att skogsbruket ibland skulle kunna tjäna på en bättre dialog med miljöengagerade som oftast har stor fälterfarenhet.
Det avgörande för om detta hygge är ett riktigt bra hygge blir vad som kommer att hända i fortsättningen. Jag tycker att det var bra att få bort den trista granskogen, som dolde och förmörkade källan.
Markägaren borde nu ta chansen att återskapa ungefär vad man tror var den ursprungliga miljön kring källan, så som den kan ha sett ut för tusen år sen. Då dominerade sannolikt en ganska gles skog med ädla lövträd. Skogsbete var vanligt. Då var närmiljön runt källan säkert ganska öppen för att på ett bra sätt kunna husera de fester som lär ha pågått där.
Att ersätta den avverkade granen med en ny generation gran intill källan vore ett stort misstag i förhållande till de stora natur- och kulturmiljövärdena. Granen är inte ens ett naturligt trädslag i området. Nej, ta istället tillfället i akt att samla lite good-will, det behöver skogsbruket.
Tidigare inlägg på min blogg om
trakten runt Sibbarp:
På cykel tvärs mellersta Halland
Två korta rundvandringar
Kungagravarna
Mitt intresse för miljön har även resulterat i en akvarell