Egentligen var vi ute för att leta efter kärestans borttappade glasögon. De hade försvunnit vid en tur nordost om Sibbarp ett par dagar tidigare. Letandet var snabbt överstökat utan resultat och vi fick nån timme över. Därför gick vi från skolan nordvästut ett par kilometer på en väg som är en del av en runda som vi gått ett par gånger tidigare. Nu bestämde vi oss för att besöka ett fornminne på ett mindre berg vilket vi gått runt tidigare. Fornminnet kallas Kungagravarna, vilka är två till antalet.
Kärestan, som är bevandrad i Skogsstyrelsens webb-app, hade upptäckt att det därutöver finns andra godbitar alldeles i närheten. Detta i form av ett par fornåkrar och ett naturreservat. Dessa skulle vi förstås också passa på att titta närmare på.
Vi tog oss till det lilla ställe som ligger strax sydväst om berget med Kungagravarna på. Strax öster om huset går en liten traktorväg nordostut med en bokskog på vänster hand. Efter en kort bit på den kommer man till en nyligen röjd granföryngring. Där ovan skymtar man till vänster några lövträd längst uppe på höjden. Nånstans i dessas närhet förstod vi att gravarna måste befinna sig. Ingen stig fanns åt det hållet, så vi begav oss ut i havet av små granar och fälld björksly. Ingen höjdarväg precis! Det var ett elände att ta sig fram. Här hade skogsägaren kunnat samla PR-poäng genom att fixa en skylt plus en liten stig uppemot gravarna.
Fram kom vi i alla fall efter en stund. Där finns två större cirkulära stenhögar, båda med insjunken topp. Detta sannolikt beroende på att gravplundrare varit framme under långeliga tider. Gravarna sägs nämligen vara från bronsåldern vilket innebär 1800 - 500 år före Kristus. I den ena högens mitt växer numer en större björk. Mot öster är det en fin utsikt över dalen intill.
Den granföryngring vi nyss trasslat oss igenom är etablerad ganska nära intill högarna. Framgent kommer granskogen att gömma undan gravarna för besökare. Jag tycker att skogsägaren borde se till att hålla öppet kanske uppemot tio-tjugo meter runt om.
När vi väl var däruppe insåg vi att det är mycket enklare att ta sig upp till gravarna via det bokskogsreservat som är bakom berget. Det är en högstammig bokskog, lätt att ta sig fram i. Hit borde inom parentes nuvarande och förra landsbygdsministrarna, plus några till inom skogsägarrörelsen, tas, vilka framhärdar i att naturreservat är risiga och oframkomliga. Detta enligt deras mening till skillnad från produktionsskogen som de tror att folk föredrar.
Vi gick ner från berget norrut genom bokbeståndet. Efter hundratalet meter kommer man ut på den traktorväg som tar en åter mot Sibbarp och kyrkan där vi parkerat. På båda sidor om den vägen finns fornåkrar. De karakteriseras av många små stenrösen som längesen plockades ihop för att möjliggöra odling i partierna däremellan. Fornåkrarnas ålder är oklar, stenplockning började man med för mycket längesen, men höll på med ända fram till för cirka hundra år sen.
Detta blev ett lite överraskande och samtidigt mycket intressant besök i skogen. Jag tycker det är synd att sevärdheterna där lever en så undanskymd tillvaro. En stig borde tas upp när man kommer från sydost upp mot berget. Där och även norr om berget borde det skyltas upp ordentligt så att folk hittar dit. Och uppe vid högarna borde det hållas lite mer fritt och ljust omkring dem.
Det är bra ibland att tappa grejer och inte leta alltför länge. Då blir tid till nya upptäckter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar