måndag 10 september 2018

Avverkningen av skog vid Åsmunds källa nära Sibbarp i Halland - var det en bra sådan?



Övergången mellan slätt- och skogslandet i Halland är spännande. Högsta kustlinjen finns här och bergen var direkt efter istiden öar i havet. Området är mycket rikt på fornminnen. Vid en cykeltur på tvärs genom mellersta Halland fick jag direkt ett gott öga till miljön runt Sibbarps kyrka. Därefter har jag återkommande vandrat där i landskapet. 




Nordost om Sibbarp, cirka två kilometer längs vägen mot Joastorp finns fornminnet Åsmunds källa. Den sägs vara från 1000-talet och har Riksantikvarieämbetets beteckning RAÄ 59:1. Åsmund (eller Osmund) var tydligen benediktermunk, missionär och tillsatt som biskop i Skara. Området vid Sibbarp var då danskt. Källans namn kommer sig av att den lär ha "sprungit fram" när biskopen rastade där. På den tiden gick huvudvägen från kusten och inåt land förbi platsen.   



Alldeles norr om Sibbarp är vägen upp mot källan väl skyltad. Jag har tidigare många gånger åkt bil förbi skylten, men då inte gjort mig tid att stanna. Inte förrän efter den omnämnda cykelturen. Efter den har det blivit flera turer i närområdet.

I december 2017 gjorde jag en sån tur i riktning mot nordost och förbi Åsmunds källa. Det var kallt och frostigt. I höjd med stigen ner mot källan rusade adrenalinet igång - blåvita snitselband, markerande att här ska nåt skogsbruksaktigt ske, fanns uppsatta längs stigen ner mot källan. "Nej, vad tusan", tänkte jag, "ska det verkligen ske en avverkning här vid den gamla källan?" Detta var en ryggmärgsreflex. Min uppfattning nu, efter lite eftertanke, ser inom parentes helt annorlunda ut (mer om detta nedan).



Jag knallade vidare på min runda förbi Joastorp och Gödeby, och sen vidare tillbaka genom skogen till Sibbarp. Intresserad som jag är av natur- och kulturmiljöfrågor kunde jag förstås inte släppa tanken på vad som var på gång där uppe vid källan. Någon dag senare tog jag kontakt med Skogsstyrelsen i Halmstad för att få mer information. Där var man tillmötesgående och jag fick det jag behövde: Länsstyrelsens tillstånd till avverkning vid källan och Skogsstyrelsens vägledning om Skogsvårdslagen krav. 



Myndigheternas tillstånd och vägledning anger en skyddszon på 20 meter kring källan. I den får ingen körning ske. Markägaren rekommenderas att ta bort stora träd som kan förstöra källan om de blåser omkull. I dokumenten står också att "kulturstubbar" (en variant på högstubbar) ska lämnas runt källan och längs stigen. En i sammanhanget viktig punkt är att Länsstyrelsen i sitt tillstånd skriver att skogsbruksåtgärder ska utföras vid "lämpliga väderförhållanden (t ex torr eller tjälad mark)".


Av Skogsstyrelsen fick jag veta namnet både på markägaren och på kontaktpersonen på Södra, som skulle genomföra avverkningen. Jag ringde upp Södras kontaktperson och föreslog en träff på plats vid källan för att kunna få en mer detaljerad bild och också för att diskutera de praktiska åtgärderna. Så här långt, av dokumenten att döma, verkade man nämligen inte problematisera, eller ens vara medveten om, de hydrologiska förutsättningarna. Källan ligger längst ner i en sluttning som skulle avverkas. Avverkning ökar avrinningen och höjer grundvattenytan, vilket torde kunna påverka källan. Dokumenten uttryckte heller ingen kännedom att höstmånaderna oktober - december i Halland varit extremt nederbördsrika (150-200 procent av det normala). Detta kan möjligtvis ursäktas av att dokumenten daterats i november. Men det fanns tid att uppdatera dem. 



Den person på Södra som jag ringde upp verkade bli minst sagt rätt förvånad och ställd. Sannolikt är det ingen vanlig företeelse att nån engagerad privatperson ringer upp och föreslår en träff ute i skogen. Jag försökte övertyga med att jag rentav hade nåt att erbjuda på grund av min tidigare profession i skoglig marklära. Nåväl, hen lät sig inte övertygas, men lovade att återkomma. Vilket hen också gjorde med ett förslag om att vi skulle ses på plats, tisdagen 9 januari kl 8.

Jag var ute i god tid som vanligt och parkerade vid P-platsen en bra bit från källan. Det var mörkt och kallt, det kändes som att ta sig ut till älgpasset i gryningen. Jag var förstås först på plats och spanade tillbaka längs skogbilvägen i gryningsljuset för att se om nån närmade sig. Efter tio minuter lystes mörkret upp och en bil närmade sig. Nej, det var inte bara en bil utan två. Det visade sig dessutom att det inte bara var den lokala företrädaren för Södra som kom, utan även Södras regionala miljöexpert. Och i den andra bilen fanns markägaren själv. Vilken överraskande stor uppslutning jämfört med den första lite njugga hållningen att träffa mig överhuvudtaget! Oavsett orsak var det glädjande med detta stora intresse.

Södras representanter berättade om avverkningen och hur man skulle ta hänsyn till källan och också den myrmark som ligger i nedre kanten på det två hektar stora beståndet. Det som presenterades var ungefär vad som framgår i Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens dokument. Det mest häpnadsväckande beskedet från Södra var att "avverkningen ska börja imorgon" (10 januari). Jag avrådde definitiv från detta på grund av de aktuella hydrologiska förhållandena med det myckna regnandet under hösten och den höga grundvattennivån. Inte så mycket mer blev sagt och vi skildes åt där i skogen. Det var för mig då helt oklart om de tänkte ändra sig vad gäller datum för avverkningen. 



Nån vecka senare var jag förbi igen i samband med en utflykt inåt skogslandet. Glädjande hade inget hänt, skogen susade som vanligt. Flera utflykter jag gjorde under våren visade samma sak. Inte förrän omkring 20 maj hade avverkningen genomförts. Då hade den extremt torra sommaren redan inletts. Den 23 maj införde inom parentes kommunerna i Varberg och Falkenberg eldningsförbud. 



Jag knallade omkring på hygget och tyckte att det såg rätt ok ut för att vara ett hygge. Södras maskinförare hade gjort ett bra jobb: stipulerad hänsyn hade tagits vid källan, stickvägarna var väl risade i sluttningens nedre del mot myren, de gamla stengärdesgårdarna var intakta, några lövträd och döda träd hade lämnats. 



Körskador fanns det knappt, jag hittade egentligen bara en värd att nämna. Det är mycket ovanligt att de är så få i denna typ av terräng och det hade åstadkommits bara därför att Södra tog det kloka och hedrande beslutet att inte avverka i januari som ursprungligen var tänkt. Möjligen hade min rekommendation en viss effekt. Hade man avverkat i januari hade man inte bara kört sönder marken, man hade dessutom brutit mot länsstyrelsens tillstånd, som ju meddelade att avverkningen skulle ske vid torra eller tjälade förhållanden. 


Jag inser att jag i skogsägarrörelsens lednings ögon kanske kan betraktas som en sån där "privatpolis" de skrev tidigare om i pressen, då med anledning av den livliga debatten om nyckelbiotoper. Utvecklingen i det här ärendet är dock möjligen en illustration av att skogsbruket ibland skulle kunna tjäna på en bättre dialog med miljöengagerade som oftast har stor fälterfarenhet.

Det avgörande för om detta hygge är ett riktigt bra hygge blir vad som kommer att hända i fortsättningen. Jag tycker att det var bra att få bort den trista granskogen, som dolde och förmörkade källan. 



Markägaren borde nu ta chansen att återskapa ungefär vad man tror var den ursprungliga miljön kring källan, så som den kan ha sett ut för tusen år sen. Då dominerade sannolikt en ganska gles skog med ädla lövträd. Skogsbete var vanligt. Då var närmiljön runt källan säkert ganska öppen för att på ett bra sätt kunna husera de fester som lär ha pågått där. 



Att ersätta den avverkade granen med en ny generation gran intill källan vore ett stort misstag i förhållande till de stora natur- och kulturmiljövärdena. Granen är inte ens ett naturligt trädslag i området. Nej, ta istället tillfället i akt att samla lite good-will, det behöver skogsbruket. 


Tidigare inlägg på min blogg om trakten runt Sibbarp:


På cykel tvärs mellersta Halland



Två korta rundvandringar



Kungagravarna





Mitt intresse för miljön har även resulterat i en akvarell



















  

lördag 8 september 2018

SD ett rasistiskt parti - ett exempel från kommunvalet i Falkenberg



Nedanstående text var ett inlägg häromdagen av mig i Facebook-gruppen "Falkenberg - Ris o Ros"

Återkommande avslöjas att SD rymmer rasister. Senast idag (7 september) visade Aftonbladet att fyra SD-are, varav två som ställer upp i kommunala val, uttryckt klart rasistiska åsikter. 

Hur står det till i Falkenberg? Jag blir oroad när jag läser partiets kommunprogram. I detta finns två punkter som uppenbart riktar sig mot att en och annan muslimsk kvinna döljer ansiktet. Som att detta är ett så stort problem att det förtjänar utrymme i partiets kommunprogram. 


Trots att jag sen snart två år varit med i projekt Språkvän, där jag mött många muslimska kvinnor, och trots att jag regelbundet åkt den busslinje som somaliska kvinnor använder, har jag endast två gånger på hela tiden sett en kvinna med täckt ansikte. Dessutom sannolikt samma kvinna båda gångerna. 

Uppenbart är att partiets program inte syftar på balaclava, stort skägg och solglasögon, läkares ansiktsskydd etc. Rasismen skiner igenom när man lyfter fram dessa få kvinnor som ett problem. Bränner de bilar, gör skjutningar eller är de gängkriminella? Nej, bland de kretsarna är det annan klädsel, som keps och stor luva eller mc-väst, solglasögon och specialhjälm som gäller. Borde SD inte hellre förbjuda sådan klädsel? 

Den andra punkten i programmet kan tolkas: 1/ att det är visandet av ansiktet i sig som är ”svenskhet”, eller 2/ att det är den hudfärg som då dyker upp som är avgörande för ”svenskheten”. Detta är dåligt maskerad rasism. Och vad tusan är förresten ”svenskhet”?? Det enda rimliga är att det betyder svensk medborgare. Är det att gilla köttbullar, dansa runt midsommarstången, eller att se på Kalle Anka på julafton? Då är i alla fall inte jag svensk. Detta trots att släkten kan spåras ända tillbaka till Dalarna på 1400-talet. 

Avslutningsvis kan jag berätta att jag häromdagen var i folkvimlet i Nordstan och på Centralen i Göteborg. Där var tusentals människor, varav hundratalet muslimska kvinnor. Endast en av dom hade täckt ansikte. Däremot var där många nerböjda unga män i keps och luva, och på gatorna utanför flera mc-bikers med nedfällt visir. Vakna upp ni som tänker rösta på SD i kommunvalet. Vill ni ha ett rasistiskt parti i kommunalfullmäktige? 





Vandringsresa till Fulufjället, Sonfjället, Hamra och Färnebofjärden




Reseföretaget Nationalparksresor arrangerade i slutet av augusti tillsammans med Friluftsfrämjandet i Stockholm fyra dagars vandring i de nämnda parkerna. Var och en besöktes under en dag eller delar därav.

Jag har som pensionärsprojekt att kryssa de nationalparker jag inte ännu varit i. Återstår gör lite drygt hälften av landets trettio parker, företrädesvis då i norra Sverige. Nationalparkerna är det främsta som vi har vad gäller värdefull natur. Det vore synd att missa dom.

Glad blev jag därför då det trillade in ett mejl om resan från Främjandet. Den passade utmärkt för mitt ”projekt”, jag hade nämligen inte varit i Sonfjällets och Hamras nationalparker tidigare.

Vi var en grupp på 16 personer som reste gemensamt i buss från Stockholm/Uppsala. Den första dagen tog vi oss till Fulufjället. Vi hann med en kort tur till Njupeskär, landets högsta vattenfall.



Resterande fyra dagar vandrade vi 5-15 km i en nationalpark per dag. Vi gick i två olika grupper med olika sträcka. Jag gick den längre. Vi bodde på vandrarhem: Särna, Vemdalen, Fågelsjö och Edsbyn. Specialarrangerade middagar åt vi på ställen av olika karaktär: Cafét Fulufjället, Huskey Sportsbar i Vemdalen, hälsingegården Bortom å a i Fågelsjö och hälsingegården Hans-Ers i Alfta nära Edsbyn. Inriktningen var på vegetariskt och fisk och allt smakade utmärkt.

Nedan lite bilder och korta kommentarer från de fyra parkerna.

Fulufjället, 15 km, fem timmar



Från parkentrén gick vi upp till vattenfallet, sen leden brant uppför på fallets högra sidan. Efter en titt på Old Tjikko, världens äldsta kända träd (en gran, 9500 år), och Rösjöstugorna, fortsatte vi söderut över fjällheden för att sluta vid Brottsjösugan, där bussen väntade. Totalt blev det cirka 15 km på fem timmar. Ganska lättgånget förutom branten vid Njupeskär. Mellan fallet och Rösjöstugorna var det bitvis rätt stenigt.


Sonfjället, 15 km, sex timmar



Vi startade vid Nyvallens fäbod och gick sen på skrå mot nordost i fjällbörkskogen för att via ett pass ta oss upp till raststugan i Sododalen. Uppe i passet, strax innan vi kunde se stugan, var det rätt stenigt. En av deltagarna fick där så akut ont i ett knä att vi fick vända. Planen hade annars varit att gå från stugan över högfjället och ner tillbaka till Högvallen. Nu bar det istället av tillbaka, men nu långsamt utför mot Nysätern i norr, där bussen skulle möta. En fin sträckning med bra underlag och vackra vyer över skogslandet i norr.


Hamra, 15 km, sex timmar


Parkentrén hade en nyskapande och också prisbelönt design. Den är enkel och smälter bra in i naturen. Uppseendeväckande är att den gamla entrén från 1909 ännu finns kvar. Den kan ses en kort bit bort på Myrslingan. Parken består schematiskt av två delar. Ett myr-sjö-fastmark-landskap i nordväst och ett ravinlandskap längs Svartån i sydost. Den första delen är rätt blöt men lättgången, den andra ganska svårforcerad över sten och block. Vi gick 15 km i sex timmar från parkentrén till Svartåns utlopp i Voxnan där bussen väntade. En spännande och varierad tur med flera naturtyper.





Färnebofjärden, sex km, 3,5 timmar



På hemvägen mot Uppsala/Stockholm gjorde vi ett längre stopp vid Gysinge i Färnebofjärdens nationalpark. Parken består av Dalälvens nedre lopp och dess översvämningsmarker. Vi fick en intressant introduktion i parkens Naturum beläget i gamla stallet vid forsarna. Vi gick stigen längs älven på Mattön, egentligen ett reservat invid parken. En lättgången sträckning med pedagogiska informationsskyltar om bl a bäver, fiskgjuse och död ved.




Sammanfattningsvis en mycket intressant, välorganiserad och trevlig resa. Särskilt tack till resans två ledare Lars Hallgren och Göran Lindwall. Den här resan passade utmärkt in i min plan att kryssa landets nationalparker, det blev två nya (Sonfjället och Hamra). Jag ser fram emot liknande resor till andra parker.

tisdag 4 september 2018

Kommunvalet i Falkenberg - partierna och miljön





Den Falkenbergsbo som tycker att miljöfrågan är mycket viktig, vem ska hen rösta på? Miljöpartiet kan tyckas vara det självklara svaret bara på grund av sitt namn. Men det är inte så säkert. Naturskyddsföreningens analys på riksplanet fann att Vänsterpartiet hade lyckats bäst med miljöfrågorna, tätt följt av Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Det är nu inför kommunvalet på söndag hög tid att granska partiernas inställning i miljöfrågan.

Jag bedömde inledningsvis hur stor del av textmassan i partiernas program som handlade om miljö, en värdefull värdemätare på engagemanget. Studiematerialet var nätversioner och broschyrer. Så här blev den kvantitativa rangordningen: MP (20 procent) > C (10) = V (10) > S (5) > M (0/3) > L (0) = SD (0) = KD (0). Moderaternas 0/3 säger att nätversionen inte innehöll nåt, men att lite fanns i broschyren.


 Därefter kom en mer kvalitativ analys. Uttryckte texten verkligen en positiv inställning till miljön? Så var generellt fallet. Men två partier, C och M, föreslog minskat strandskydd. En del områden togs oftast upp av alla fem partierna, till exempel förbättrad kollektivtrafik och bättre cykelmöjligheter, mer förnybar energi, samt mer närproducerat i kommunal upphandling. Områden som togs upp av endast två partier var biologisk mångfald (S och MP), minskad plastanvändning (C och MP), reducerad exponering för miljögifter (V och MP), mer biobaserade material i byggande eller upphandling (C och MP), och miljökonsekvensbeskrivning inför kommunala beslut (V och MP). Bland dessa förslag fanns MP med fem gånger, C och V två gånger, S en gång. Platsordningen blir MP > C = V > S. Till sist fanns därutöver ett antal områden som var helt unika för ett enskilt parti: rent vatten (S), restriktivt strandskydd (V), gynna ekosystemtjänster (MP), ingen slamspridning på åkermark (MP), fria vattenvägar i Ätran och förhindrad exploatering av åkermark (C x 2). Platsordningen blir C = MP > S = V.


 Genomgången ovan uttrycker hur mycket partierna lyft fram miljöfrågan och om man tänkt lite extra med unika idéer. Rangordningen mellan partierna blir sammantaget som jag bedömer det MP > C > V > S. Bland de områden som respektive parti föreslagit är karaktären verkligen varierande, en del är riktigt diffust. Vad sägs om ”Rent vatten” som S föreslår? Vad är det mer konkret S vill göra? En helt dominerande andel av punkterna uttrycks som ”öka”, ”utveckla”, ”förbättra” och ”stärka”. För sådana mål blir det svårt att mäta måluppfyllelse i den stund väljarna inför nästa val ska bedöma om det parti man röstade på har lyckats.


 Det är svårt att väga unika förslag mot varandra, till exempel reducerad plastanvändning (C och MP) mot restriktivt strandskydd (V). Sådana bedömningar måste varje väljare göra. C och V är lika mycket engagerade i miljöfrågor av mängden text att döma. Men de två partierna har helt olika inställning till strandskyddet; släppa på eller bevara. Om denna fråga är viktig för en enskild väljare kan den bli avgörande i valet av parti vad gäller miljöaspekterna.

Jag är på en punkt djupt besviken på samtliga partiers program. De verkar vara standardiserade skrivbordsprodukter utan aktualitet. Inget parti har fångat upp att det under nästan ett år varit extremväder. De tre sista månaderna i fjol regnade det nästan två gånger det normala med omfattande översvämningar och svårigheter att skörda sent mogna grödor som följd. 



Maj till augusti i år regnade det nästan inte en droppe. Det fick också stora konsekvenser med skördebortfall, uttorkade vattendrag, bevattningsförbud och restriktiv vattenkonsumtion. Halland klarade sig turligt undan omfattande skogsbränder. 


Dessa extrema händelser torde också ha haft stora effekter på miljön. Extremvädret och dess konsekvenser borde ha föranlett allvarliga funderingar hos partierna vad gäller konsekvensanalys och tentativa handlingsprogram. Därutöver pågår i skogsbruket nationellt en intensiv diskussion om nyckelbiotoper och valet av trädslag. Denna borde vara högst relevant även för Halland.



Sammanfattningsvis: Vad gäller miljöfrågan är min slutsats att MP synes vara det bästa alternativet, följt av C och V. S är inte alls framåt. M, L, SD och KD är inget att rösta på. Inget av partierna har tyvärr förmått att fånga upp det senaste årets extremväder och inte heller de två idag viktigaste diskussionerna i skogsbruket.