onsdag 31 oktober 2018

Oliver, oliver, oliver på Kreta



I det svenska köket, bl a hemma hos mig, använder vi olivolja regelbundet, att steka i, till sallad, på bröd m m. Men varifrån kommer den? Hur odlas olivträden? Och hur får man fram olivoljan? 


Trots att jag för längesen gick på Lantbruksuniversitet kan jag inte minnas att vi nånsin pratade om olivodling. Många vet, liksom jag själv, sannolikt inte så mycket alls i det ämnet. 



Jag är nu på Kreta för säkert sjunde eller åttonde gången. Vi är här för en dryg månad och omges av olivlundar mest hela tiden. I några dagar hyr vi ett hus på sydvästra Kreta, detta av en familj som har en massa olivträd på sina ägor. Skörden är i full gång. Det är nästan omöjligt att inte bli intresserad av olivodlandets sköna konst. 

Grekland landyta är uppodlad till cirka 30 procent. Jordbruket sysselsätter sju procent av arbetskraften och står för fyra procent av BNP. Den inre marknaden för jordbruksprodukter är förhållandevis liten och en stor del av produktionen går på export. Olivolja är tillsammans med citrusfrukter, vin och tobak de viktigaste exportprodukterna inom jordbruksområdet. Grekland är jämte Portugal EU:s mest jordbruksberoende land. De viktigaste handelsländerna är Italien, Frankrike, Tyskland och Storbritannien.




Olivolja är således en betydande exportvara för landet och för ön. Jag har inte lyckats hitta nån arealuppgift avseende olivodling på Kreta. Hela Grekland har iallafall åttahundratusen hektar olivodlingar, vilket utgör ungefär fyrtio procent av hela åkermarksarealen. Våra kretensiska vänner bedömer att motsvarande siffra för Kreta är åttio procent. Greklands olivodlingar är Europas största efter Spanien och Italien. Citrusodlingar, som verkar omfattande i Grekland, sker dock bara på cirka femtiotusen hektar. 




Olivträdet (Olea europaea) kan bli mycket gammalt, uppemot ett par tusen år. Trädet trivs där det är torrt och tål inte temperaturer under fem minusgrader under lång tid. Vi har dock sett olivodlingar högt uppe i Lefka Ori (Vita bergen). Även om olivträdet trivs där det torrt, så blir det ofta alltför torrt. Därför sker bevattning i olivlundarna, i stor utsträckning som jag uppfattat det.



Olivträdet är samkönat, saknar nektar och är vindpollinerat. Det sätter frukt först efter fem år. Högst olivproduktion uppnås efter cirka tjugo år och kan då vara hundra kilo per träd. Mest och godast olja får man från träd av åldern femtio till etthundrafemtio år. 



Skörden sker i november och december. Det lär finnas särskilda skördemaskiner, men vi har bara sett manuella metoder användas. 



Man breder ut nät under träden och slår sen på grenarna. Det finns en särskilt utvecklad roterande ”slaga”, med vars hjälp oliverna slås ner. Med följer även en del mindre kvistar. Skörden måste därför rensas. 



Extra jungfruolja, Jungfruolja och vanlig Olivolja (olio di olivia) uttrycker vid vilken pressning oljan utvunnits (första, andra eller tredje). 



Färgen på oliverna styrs av skördetiden, först lite senare blir de mörka. De oliver som används för inläggning är särskilda sorter som är lite större än de som blir till olja. 



Lite kuriosa: Man skulle kunna tro att grekerna själva har ledsnat på att konsumera oliver  och olivolja. Men icke så, den genomsnittlige greken är själv en storkonsument av olivolja och ligger i världstoppen med 25 kilo per år. 












måndag 29 oktober 2018

Hallands vackraste väg?



Det finns nog många vägar som kan kandidera till titeln Hallands vackraste väg. Oftast nämns vägen mellan Askome och Gällared i det sammanhanget. Den följer Ätraforsdammen på sydsidan och Boaforsdammen på sidan mot sydost. 




Jag har två andra kandidater, dels en bit av vägen vid Bockstensmosse mellan Åkulla och Svartrå, dels vägen från Svartrå till Bråtadals där den passerar Björkekullens naturreservat (de två sista bilderna nedan). De är båda mycket korta, från några hundra meter i sistnämnda fallet till nån enstaka kilometer i det förstnämnda. Detta är korta snuttar jämfört med vägen mellan Askome och Gällared, som är bortemot 15 km. Men skönheten avgörs inte av den fysiska storleken. 




Bilderna i det här inlägget togs i mitten av oktober när bokens blad föll som mest. 













Ta dig ut och titta själv, gärna på cykel eller med hjälp av den nya busslinjen Åkturen från Varberg. De två vägarna är vackra året om, men kanske allra mest i maj och som nu i september-oktober.  





  

torsdag 18 oktober 2018

Allt förändras - stillbilder från Glommen med omnejd




Från Glommens hamn

Det låter först som en omöjlighet att fånga förändring i en stillbild. Jag blev dock lite inspirerad att försöka av sommarens konstprojekt längs Västkusten, X-sites. En av installationerna var den inglasade sjöboden i Glommens hamn. Som jag förstod det, syftade hela projektet till att illustrera tillvarons föränderlighet. Inspiration fick jag också av att delta i den s k Fotomaraton, som nyligen arrangerades av Varbergs fotoklubb.

Men hur svårt kan det egentligen vara? Tänk t ex på alla sportbilder som fångar rörelse. Flera filosofer och författare har dessutom uttryckt att det inte finns nåt bestående, utan att allt är förändring. 

"Det enda beständiga är förändring", påstås t ex den grekiske filosofen Herakleitos ha sagt nån gång 500 f Kr 

Så det borde finnas såna fotoobjekt jag vill ha lite varstans.


En jättegryta i vardande, nu hobbitstorlek - femte vik Getterön




Inte från månens yta, men väl ett sönderrostande trålbord 





Stenblock i hamnpiren



Bryggan i sönderfall




Det levande tar över det människan övergivit




Även det som ännu inte övergivits



Tiden har gjort sitt




"The times they are a-changing", album av Bob Dylan, 1964 



Biljettkiosk, tivolit på kräftfestivalen




Häggmispeln förbereder sig för det kommande året






”Are we so helpless against the tide”, U2 i låten Every breaking wave 2009




Vågor väller in




Böljeslag som stannat upp för en stund



Sandmaskens tillfälliga spår på grunt vatten



"Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr." Karin Boye, ur dikten ”I rörelse” i samlingen ”Härdarna”, 1927



Snart bryter de upp




Den nya dagen gryr




Med nya ögon - speglingar i värmebuktande plexiglas




Utsnitt ur en möjlig framtid




Och plötsligt en morgon var daggen där