En fin höstdag var jag ute för test av en ny runda jag sett ut från kartan, detta som en del i mitt letande efter lämpliga skogsvandringar så nära Glommen som möjligt. Med start vid OK Nackhes klubbstuga i Dagsås gick jag i vänstervarv en runda på en dryg mil och först passerande mellan den lilla Stegsjön och Skärsjöns västra strand.
Mot slutet av rundan hamnade jag plötsligt vid Bockatorpet. Solen sken och jag blev direkt bergtagen av torpmiljön och de öppna markerna och skogsbrynen intill. Av nån anledning går jag igång på gamla övergivna torp eller lämningar efter såna i skogslandet. De sätter igång fantasin och funderingar hur livet kan ha tett sig där förr. Och de slår an en sträng som anknyter till min uppväxt med otaliga sommarlov och vistelser hos släktingar med små jord- och skogsfastigheter. Flera gånger efter detta första besök har jag återvänt.
Bocktorpet är beskrivet dels kort på metallskylten på plats, dels fylligare på sidorna 270-271 i en fin bok om Spannarps socken utgiven av hembygdsföreningen 1993 (bibliografiska uppgifter på slutet av detta inlägg). Torpet, tillhörigt gården Ekeberg ett par kilometer västerut, "levde" som en aktiv torpmiljö under knappt hundra år, från 1860 till 1944. Den sista brukaren var en snickare som drev ett hönseri. Sedan dess har torpet varit fritidshus med olika hyresgäster. Idag ser det ut som ett sådant, nu ganska extensivt skött. Mangårdsbyggnaderna är till del stadda i olika grader av förfall.
En av byggnaderna, den mot nordost, verkar dock hållas i hyfsat skick. Det är den gamla egentliga torpstugan som numer har en helt annan skepnad. Det nuvarande bostadshuset kom till då snickaren med hönseriet arrenderade under 1930- och 1940-talet.
Trädgården och den närmaste betesmarken håller på att växa igen. Sly av framförallt asp börjar dyka upp, liksom tistlar. De omgivande stängslen verkar ha varit i bättre skick.
En bit nere mot sydost rinner i ett låglänt parti en liten bäck omgiven av en trädridå med bland annat al. Där finns också en källa. På andra sidan därom öppnar sig landskapet igen med marker som fortfarande betas aktivt. Under sommarhalvåret är där rent pastoralt med hassel, lite hällmark, några gamla ekar och granar, samt ett anlagt viltvatten, vilket dock inte ser ut att skötas numer.
Bakom torpet i riktning mot väster finns ett relativt högt berg som heter Bistocksbjär. På sluttningen närmast torpet växer en äldre, fantastiskt vacker bokskog, som är en fröjd för ögat. Bortom den i sluttningen finns ett några år gammalt hygge som inte är fullt lika intagande. Där växer högt gräs, taggiga björnbärsbuskar och drygt manshöga Sitka-granar med extremt stickiga barr. De sistnämnda antas i denna kustnära miljö ge bättre tillväxt än den vanliga granen.
Uppför detta hygge går i alla fall en antydan till stig, via vilken man kan ta sig upp mot toppen på berget. Där har man tack vare hygget en hänförande utsikt över slätten, Tvååker och havet. En ännu häftigare utsikt, där i alla väderstreck, har man från Grönbjär på andra sidan dalen sydostvart. Där har ett hygge tagits upp ända till toppen av berget. Det finns där till och med ett par grova bänkar att sitta på, idealiskt för en fikapaus.
Jag har knallat runt en del även i skogen bakom torpet i riktning förbi Kvinnemosse och upp mot det höga berget där, vars topp kröns av ett par-tre radiomaster. Den skogen utgörs i huvudsak av lite trist granskog i olika åldrar.
I vanlig ordning snubblade jag på ett par ställen över, eller snarast i, djupa vattenfyllda körspår efter skogsmaskiner som körts fram på fuktiga partier utan bärighet.
En vision jag fick nån gång när jag strosade omkring i området runt torpet var att det har potential att förvandla till ett reservat för natur-kultur-friluftsliv. En överenskommelse med och ersättning till markägaren är givetvis en förutsättning. Bevarandevärde för biologisk mångfald har bokskogen och partierna i betesmarken österut med ek och hassel. Ett kulturell bevarandevärde har hela torpmiljön. Ytterligare värde för rörligt friluftsliv skulle enkelt kunna skapas med stigar upp på Bistocksbjär och Grönbjär i närheten med fin utsikt, samt några slingor för vandring av olika längd i området. Vid torpet skulle en grillplats kunna ordnas. Nån av de gamla byggnaderna skulle efter viss ombyggnad kunna hysa en raststuga. Platsen ligger nära till för besök från Tvååker, Varberg och Falkenberg. En idé för kommuner och länsstyrelse att kanske fundera över.
Slutligen ett fikatips: Gööks bageri och konditori i Tvååker. Det är väl värt ett besök och en lämplig avslutning på en tur till Bockatorpet om man inte har eget fika med.
Litteratur:
Spannarp - en halländsk hembygd. Utgiven av Spannarps hembygdsförening 1993. ISBN 91-630-2228-1. Tryckt i Varberg på Bröderna Carlssons Boktryckeri AB. 338 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar