Det var dags för årets upplaga av kärestans och mina årliga hemliga vandringar. Vi turas om att planera dem och den andra får inget veta. Den här gången var det kärestan som planerat. Vi åkte tåg hemifrån och hamnade i Sölvesborg (1). En numrerad karta finns i slutet av inlägget. Kul att få besöka Sölvesborg, där hade jag aldrig varit.
Den eftermiddag vi hade att tillgå där ägnade vi åt några sevärdheter. Den första var Lister Härads Tingshus, byggt 1920. Det ritades av den internationellt kände arkitekten Gunnar Asplund. Speciellt i arkitekturen är att gavlarna framhävts genom sin storlek. Det var flera år sedan det användes som tingshus. Idag ägs det av kommunen och nyttjas för kulturevenemang.
Över fjärden intill stan finns sen 2012 den iögonfallande åttahundra meter långa gång- och cykelbron till Listerlandet. Den sägs vara en av de längsta i Europa av dylik art och är byggd i stål och har en speciell form. Den har blivit ett populärt ställe att flanera på. Vi gick hela fram och tillbaka. Vid brofästet på Listerlandet har en ny stadsdel växt fram. Framemot kvällen tog vi bussen till Bromölla (2) där vi skulle börja vår vandring nästa dag. Vi övernattade på Ifö hotell, rätt ok. Bromölla byggdes upp kring Ifö-verkens produktion av tegel och sanitetsporslin.
Nästa dag gick vi 22 km från hotellet i Bromölla till vandrarhemmet Humletorkan i Klagstorp (3). Vi följde först Gustavsbergsleden mot NO och Ryssbergets nordliga sluttningar med bok- och blandskog.
Där mötte vi Skåneleden som ledde oss västerut mot Näsum. Strax innan fanns ett fint reservat ”Näsums bokskogar”. Efter lite glass- och drickapaus på ”Matöppet” i Näsum bar det av genom jordbrukslandskapet till Humletorkan i Klagstorp. Där finns ett vandrarhem inrett i Sveriges enda kvarvarande byggnad som använts till att torka humle. Humle odlades på trakten och användes till att krydda öl.
Efter en god middag och frukost gick vi sen en 17 km slinga i skogarna norrut för att sen landa på nästa boende, i Vånga (4) på boendet "Vånga 77.1". Turen dit gick genom skogar av olika karaktär. Bäst minns jag dock de öppna hagmarkerna längs vägen mot Blistorp.
I Vånga finns ett bra bad som jag nyttjade. Där intill sex stenblock med tydliga slipspår av oklart ursprung. Även i Vånga fick vi bra middag och frukost. Stället är under försäljning så jag vet inte vad som kommer att hända med mat och logi framöver.
Vår sista dag skulle vi vandra på Ivön (5). Det visade sig krångligt att ta sig dit, vi ville helst inte gå sex km på den asfalterade och trafikerade vägen. En taxi vi beställt kom inte. Räddningen blev ”Lill-Bossen” Ellen på vårt boende. Hon erbjöd sig direkt att skjutsa oss till färjeläget i Barnum. Färjan tar 6-7 minuter och går var 20e minut.
Vid färjan kom vi att prata med en kvinna som bor på norra Ivön, intill Klacken. Vi fick åka med henne dit och på vägen dit visade hon oss dessutom var vi kunde gå tillbaka. Vid bergets norra del finns ett dagbrott, en rest av brytning av kalk i form av skalgrus och kaolin. I brottet finns rikligt med urgamla fossil. Där kan man också hitta orkidén kärrknipprot.
Flera väl märkta stigar leder runt berget i den vackra bokskogen. I söder på berget finns även vacker tallskog.
På öns östra sida finns ett fint badställe som jag förstås nyttjade. Vi gick tillbaka till färjestället och passerade på vägen reservatet Ugnsmunnarna känt för sina små grottor. Tyvärr hann vi inte med att leta upp dem.
Hemåt från färjeläget bar det med anrops-taxi till Fjälkinge. Därifrån tåg.
