Att kraftigt minska den av
människan orsakade övergödningen av miljön är en av de stora utmaningarna för
samhället, såväl globalt, som nationellt och regionalt. Enligt den omfattande analysen
av det globala miljötillståndet vid millenieskiftet ("Millenium
ecosysystem assessment") är övergödningen ett av de områden där globens
kapacitet överskridits.
Regionalt är Östersjöns
tillstånd i fokus inom ämnet. Dess problem med algblomning och bottendöd är
välkända. Jordbrukets läckage av växtnäring, främst kväve och fosfor, anses
vara den mest betydande faktorn. Ländersamarbetet inom Helsingsforskonventionen
(HELCOM) syftar till att reducera problemen.
Hur står det då till
lokalt här i Uppsala? Sen ett par år har jag intresserat mig för djurhållning
och gödselhantering inom det ca 1700 hektar stora naturreservatet
Hågadalen-Nåsten i Uppsalas västra utkanter. Enligt Jordbruksverket ligger
reservatet i ett område som är särskilt känsligt för övergödning av
vattenmiljön.
För nästan precis två år
sen problematiserade jag den mycket höga koncentrationen av hästar i reservatet
och dess miljökonsekvenser, detta i dels en insändare i UNT, dels ett längre
inlägg på min privata blogg. Ett av flera budskap var att hästhållningen ökar
kvävebelastningen i reservatet med ca 20 %.
Jordbrukets läckage av
växtnäring sker dels diffust från åkrarna, dels från punktkällor, framförallt
då anläggningar för hantering av stallgödsel. De rader som följer nedan ska ta
upp de senare. ”Lagringsutrymmet ska vara utformat så
att det inte
sker något läckage eller någon avrinning
till omgivningen.” Så står det om lagring
av gödsel i Jordbruksverkets rapport "Gödsel och miljö". Det är en
bestämmelse som syftar till växtnäringen ska hållas kvar i odlingen i st f att
rinna ut i sjöar och vattendrag eller avdunsta till atmosfären som ammoniak.
Hur står det då till med
gödselhanteringen vid det dryga dussinet djurgårdar som ligger i eller på
gränsen till reservatet? Det rör sig i huvudsak om hästgårdar, men också en
mjölkgård. Vid återkommande promenader i reservatet har jag spontant noterat
exempel på i mitt tycke tveksam hantering. För att få en mer heltäckande bild
cyklade jag en novemberdag runt till nästan samtliga stall.
Resultatet var nedslående.
I stort sett alla uppvisade i mitt tycke tydliga brister. Den vanligaste
bristen var att gödselplattan saknade avrinningsskydd i fronten. Därför rann
gödselvatten synbarligen rakt ut över marken intill plattan. Därtill kom andra fall
där gödsel lagts utanför plattan. I ett fall fann jag också en stor hög med
gödsel dumpad eller bortglömd alldeles intill en åker, bara någon meter från
ett dike. På en gård hade en stor
gödselhög lagts upp direkt på ladugårdsbacken.
Ett mycket vanligt
relaterat problem som ger dåligt utnyttjande av och miljöproblem med växtnäring
är att hästarna per ytenhet är alldeles för många i rasthagarna och att marken därför
är helt söndertrampad. Detta med följd att näringsämnen i den urin och fastgödsel
som hästarna släpper ifrån sig i hagen inte tas hand om av någon vegetation.
Istället kommer den att lakas ut till yt- och grundvatten.
Det är anmärkningsvärt att
den aktuella gödselhanteringen uppvisar så stora brister. Särskilt provocerande
är det när det sker i ett naturreservat, som dessutom ligger i ett av Jordbruksverket
utpekade känsliga områden. Det finns således stor förbättringspotential
avseende gödselhanteringen i naturreservatet. Skärpning behövs av stall- och
markägare. Kommunens miljötjänstemän borde lägga lite mer tid på fältarbete. Nu
verkar man bara vänta in anmälningar från allmänheten. Kommunen är ju också
förvaltare av naturreservatet och borde därför vara mer på tå vad gäller
miljöbelastningen där.
Det offentliga
planeringsunderlaget och regelverket inom hästhållningen är också undermåligt. När
jag för två år sedan frågade kommunen hur många hästar det fanns i reservatet
hade man ingen aning. Jag fick själv cykla runt och ta reda på det. Saken är
den att hästetableringen har kunnat ske i stort sett ohämmat utan reglering,
vem som helst som har ett stall på sin fastighet har utan etableringskontroll kunnat
vara hyresvärd för några hästar. Statistiken borde också ha högre upplösning,
nu är den redovisad endast per län. Ett förslag är att ge hästarnas placering
GPS-koordinater som uppdateras. Då kan lokala analyser, likt den jag gjort
själv, enkelt utföras.
Den bild jag gett för
Hågadalen-Nåsten väcker också frågan om hur det ser ut på andra håll, i Uppsala
kommun, och också i andra tätorter eller tätortsnära områden i Sverige.
Tydligen finns ¾ av landets alla hästar i sådana.
Litteratur/länkar:
Hästar och anläggningar
med häst 2010 – SOU Statistiska meddelanden JO 24 SM 1101, Jordbruksverket, 17
s.
Insändare i UNT 2011: http://www.unt.se/inc/print/mycket-ridning-forstor-naturreservat-1610491-default.aspx
Inlägg på min blogg 2011: http://hans-orjan.blogspot.se/2011/12/hasthallning-hotar-hagadalen-nastens.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar