Vi flydde det osedvanligt
grå decembervädret i Uppsala. Min sambo verkligen hatar mörkret och kylan under
den årstiden, så det är en överlevnadsstrategi att ibland styra kosan söderut
till värmen. Vi har med stor behållning varit flera gånger på Kanarieöarna, framförallt
för vandring. Vi har besökt Teneriffa, La Gomera, El Hierro och Gran Canaria. Favoriten
är nog La Gomera om man vill vandra, naturen är speciell där och vandringslederna
bra. Själv har jag också besökt La Palma, det var faktiskt i jobbet. Jag var en
tid ledamot i Vetenskapsrådets kommitté för forskningens infrastruktur och den
gjorde ett studiebesök vid några av alla de rymdobservatorier som ligger där på
hög höjd (2400 m) ovan molnen. Det är också relativt dammfri luft där i och med
att ön ligger långt från den afrikanska kontinenten.
Denna gång reste vi dock med
barn och barnbarn i åldrarna 1,5-8 år. Vi fokuserade deras behov och ägnade oss
åt bad och barnaktiviteter. Vi valde denna gång att besöka Lanzarote, en av de
två öar vi ännu inte hade besökt. Hotellet låg i Puerto del Carmen på
sydkusten, hette Lanzarote Village och var bra. Det hade pool, barnpool och en
liten varm bubbelpool. Det låg endast ca 200 m från stranden, så det var enkelt
att gå dit och bada också. Dock omöjliggjordes detta under ett par dagar av
hård vind och höga vågor.
Lanzarote är den fjärde
största ön (850 kvadratkilometer) efter Teneriffa, Fuerteventura och Gran
Canaria. Ön har Ca 140 tusen invånare. Närmast afrikanska kontinenten, ca 10
mil, ligger grannen Fuerteventura. Mellan Lanzarote och Fuerteventura är det
bara ett smalt sund. Öarna är alla av vulkaniskt ursprung. De olika
Kanarieöarna har varierande åldrar, äldst är Lanzarote och Fuerteventura
närmast Afrika, ca 16-20 miljoner år, yngst är El Hierro och La Palma längt ut
i Atlanten, ca 2-3 miljoner år.
Att Lanzarote och
Fuerteventura är äldst innebär också att de eroderande krafterna har haft
längst tid på sig att verka där och nöta ner bergen. De öarna är därför lägst
med de högsta topparna på 700-800 meter, detta att jämföra med Teneriffa 3700 m
(vulkanen Teide) och La Palma 2400 m. Den relativt låga höjden på Lanzarote och
Fuerteventura har stora konsekvenser på klimatet och därmed vegetationen.
Vindmässigt dominerar kraftigt i denna del av Atlanten Nordostpassaden, d v s
stadig och frekvent vind från just nordost.
De relativt varma
luftmassorna som rör sig fram över havet har mycket fukt bunden i sig som
vattenånga. När denna luftmassa stöter på hinder i form av berg tvingas den
uppåt. Då kyls luften av och den kan då binda mindre vattenånga. Överskottet
faller då ut som dimma eller regn. Denna typ av nederbörd benämns orografisk.
Den gör att de flesta öarnas nordsidor är fuktiga och svala, medan sydsidorna
är torra och varma. Den omfattande turismen med dess hotell och strandliv finns
därför på öarnas sydsidor.
Fukten i luften som från
norr kommer in över de kanariska öarna faller ut på en höjd av 1000-1500 meter.
På de öar som har höjder av den storleken eller mer, finns det på deras norra
eller nordostliga sida en fuktig zon som möjliggör en riklig vegetation.
Naturligt utgörs denna zon av lövskogar med många trädarter, bl a lager. De har
ofta avverkats för virkets skull och idag återstår endast rester, som t ex på
La Gomera. Annars dominerar idag skogar med den kanariska tallen. På Lanzarote
och Fuerteventura saknas tillräcklig höjd på bergen för att öarna ska ha fukt
och vegetation på nordsidan. De är därför mycket torra och vegetationslösa. Den
mörka vulkaniska sanden dominerar landskapet.
En relaterad kulturhistoriskt
intressant utvikning är här Madeira, grannö 50 ca mil norrut från Kanarieöarna.
Madeira koloniserades av portugiser, till skillnad från Kanarieöarna som befolkades först av berber från Afrika och sen intogs
av spanjorer. Portugiserna började bygga ett system av vattenkanaler på 1500-talet,
de kallas levador. Kanalerna har underhållits
och används än idag. De är byggda i sten och löper längs höjdkurvorna, börjar
på öns nordsida och samlar där upp det regnvatten som silar fram över den
kraftigt sluttande marken. Kanalerna har ett svagt fall och leder så vattnet
runt hela ön till dess sydsida, där vattnet används i jordbruket. Kanalerna är
också idag populära vandringsleder. Vid sidan av kanalerna finns breda stigar
som man kan gå på. Det faktum att kanalerna i stort sett följer höjdkurvorna
gör dem mycket lättgångna. Det finns drygt 200 mil sådana kanaler på Madeira.
Lanzarotes uppenbara
torrhet gör att man undrar varifrån allt vatten kommer som konsumeras av främst
turismen på ön för dusch, toa, disk, tvätt och bevattning av trädgårdar. Enligt
uppgift produceras det genom avsaltning av havsvatten. Sådan produktion kräver
elektrisk energi, den energin torde företrädesvis genereras av olja, men jag
vet inte säkert. Det är mycket blåsigt på Lanzarote, så vindenergi vore en
möjlighet. I Puerto del Carmen där vi bodde såg vi varken det ena eller andra.
Tack vare att vi var på Lanzarote med våra små barnbarn höll vi oss i staden
och reste inte runt. Kranvatten skulle inte drickas, utan då gällde buteljerat
vatten. De märken jag såg kom från Gran Canaria.
Vi bodde som sagt i Puerto
del Carmen, en liten stad på öns sydsida och ca en knapp mil väster om
flygplatsen. Man såg ofta flygplan på håll starta eller gå in för landning.
Dock hörde man dem knappast alls. Eftersom vi reste med små barn var det skönt
slippa lång transfer till hotellet, det tog inte mer än 10-15 minuter. Staden
är utsträckt öster-väster och det är lite oklart var den börjar och slutar. Den
följer den fantastiska sandstranden, som i vissa partier ersätts av klippor.
Mellan stranden och bebyggelsen löper en mycket fin stenlagd strandpromenad.
Längs dess sträckning finns små murar, vindskydd för bänkar och ett och annat
konstverk, allt byggt i sten av vulkanaska. Hela tiden var det folk i rörelse,
gående, joggande eller cyklande. En asfalterad cykelbana ingår också i
strandpromenaden. Jag vet inte riktigt hur långt den sträcker sig, men
åtminstone ca 45 min promenad österut till flygplatsen. Och minst lika långt
västerut. Så vill man motionera finns goda möjligheter.
Staden är uppbyggd kring
turism. Någonstans läste jag att 70 % av Lanzarotes inkomster kommer från
turismen. På ovansidan strandpromenaden ligger dels många små restauranger och
affärer, dels rader av hotell. Men intrycket blir aldrig att "detta är
bara alldeles för mycket". Alla byggnader är målade i vitt och är inte höga,
som mest ca tre våningar. Systemet med inkastare utanför restauranger och
affärer verkar inte ha slagit igenom här, i alla fall inte under den tid på
året då vi var där. Man kan därför i lugn och ro vandra vägen fram.
För de små barnen fanns en
hel del att göra förutom det obligatoriska badandet. På hotellet ordnades en
Mini club en gång per dag. Det var oftast teckning/målning. Det pedagogiska
upplägget lämnade dock en hel del övrigt att önska. Vid strandpromenaden finns
en bra lekplats för barn i tre-sex års ålder. I västra delen av staden finns
ett köpcentrum ”Biosfere” med en stor lekanläggning där man fick betala
inträde. Ett bollhav att tumla runt i var mycket populärt för de yngsta. I
stadens norra utkant finns "Racho Texas", som är en djurpark med
inslag av uppvisningar av allsköns konster utförda av djur; en med papegojor,
en med rovfåglar och en med sjölejon. Spännande att titta på var det, helt
otroligt vad det tydligen går att lära djur. Dock är man ju som alltid kluven
till att hålla djur i fångenskap, särskilt ovant och konstigt kändes det med
kondor, gam och vithövdad havsörn. Det var i alla fall en fint iordninggjord
park med växter och lä för vinden. Där finns också ett relativt stort, och vad
det verkar, väl hållet Vattenland för bad och lek. Inträdet i djurparken var ca
20 euro för vuxna och ca 10 för barn.
Vädret så här i december
var väl hyfsat, men inte mer. Drygt 20 grader på dagen, nedåt 15 på natten. Ett
par -tre dagar hade vi det riktigt soligt, ett par dagar var det lätta skyar
och resten mulet. En kväll regnade det kraftigt. Två dagar blåste det rejält
hårt med stora spännande vågor och röd flagg vid stranden. Någon sa oss att vädret under vår vecka inte
var representativt, att det normalt brukar vara konstant solsken och uppemot 30
grader. Om detta var för att trösta oss eller för att förvissa sig om att vi
skulle överväga att komma tillbaka är jag osäker på. Vi hade nog tur ändå på
Lanzarote, under samma vecka var det nästintill katastrof på Teneriffa och La
Gomera på grund av skyfall.
Trots det karga, torra och
lite enahanda landskapet noterade vi att det förekommer en del vandring och
cykling på ön. Bl a ordnar Temaresor cykelresor på ön i februari. Hyra cykel
går bra och det verkar överlag mycket populärt att cykla, både för transport
och motion. Vi bodde granne med en stor uthyrare. Där fanns mycket att välja
på, från enkla standardcyklar till avancerade racercyklar. Priset var 12-38
euro per dag beroende på typ. För den som vill vandra finns det en utgiven guide
”Vandra på Lanzarote och Fuerteventura”.
En gång per år, i maj,
arrangeras på Lanzarote en ”Iron man”: 3-4 km simning i havet, 18 mil cykel och
4 mil löpning, allt i en följd. Denna tävling anses vara en av de jobbigaste ”Iron
man” i världen, beroende på att det är varmt, kuperat och ofta blåsigt. Vi såg
många som var ute och tränade och som verkade vara rätt mycket elit. Kanske
förlägger många sin vinterträning till ön.
Bussförbindelserna verkar
vara bra på ön, med många linjer, frekventa turer och bra bussar. Vi åkte dock bara
buss inne i staden, det kostade några få euro. Man betalar kontant, gärna med
mynt. Vi hade problem att växla större sedlar. Att notera är också att
barnvagnar inte får tas ombord trots plats, de får fällas ihop och läggas i
bagageutrymmet.
Mygg fanns det konstigt
nog med tanke på öns torra karaktär, mest märkte vi av dem inomhus på nätterna.
Vi förstod aldrig hur de kom in, men gissade på ventilationssystemet. Enligt en
i personalen är det besvärande mycket mygg på sommaren.
Det var imponerande rent
överallt i staden. De nattligarenhållningspatrullerna var mycket effektiva. Man
hade t o m en specialmaskin som körde längs sandstranden och sållade bort skräp
från ytlagret.
Fåglar hade vi inte tid
att leta aktivt efter denna gång, resans syfte var ett annat. Dock ”snubblade”
vi över en del arter oftast utan att ens ha kikaren med: silkeshäger, gransångare,
halsbandsparakit, turkduva, gråsparv, svartkronad busktörnskata, tornseglare
(vanlig eller blek), tornfalk, strandpipare (tre arter att välja på), storspov,
småsnäppa och kärrsnäppa. De två sistnämnda snäpporna var vi lite osäkra på, vi
är inte så vana att se dem i vinterskrud och som var fallet utan kikare. En
helt ny art för mig var den svartkronade busktörnskatan. Karaktärsfågeln i Puerto del Carmen var definitivt
turkduvan.
Vi hade en bra vecka som
definitivt gav mersmak. Vi tyckte mycket om Puerto del Carmen. Men vi skulle gärna
återvända för att se mer av hela ön, helst per cykel och till fots.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar