Dålig gödselhantering i naturreservatet Hågadalen-Nåsten

 

Att kraftigt minska den av människan orsakade övergödningen av miljön är en av de stora utmaningarna för samhället, såväl globalt, som nationellt och regionalt. Enligt den omfattande analysen av det globala miljötillståndet vid millenieskiftet ("Millenium ecosysystem assessment") är övergödningen ett av de områden där globens kapacitet överskridits.

Regionalt är Östersjöns tillstånd i fokus inom ämnet. Dess problem med algblomning och bottendöd är välkända. Jordbrukets läckage av växtnäring, främst kväve och fosfor, anses vara den mest betydande faktorn. Ländersamarbetet inom Helsingsforskonventionen (HELCOM) syftar till att reducera problemen.

Hur står det då till lokalt här i Uppsala? Sen ett par år har jag intresserat mig för djurhållning och gödselhantering inom det ca 1700 hektar stora naturreservatet Hågadalen-Nåsten i Uppsalas västra utkanter. Enligt Jordbruksverket ligger reservatet i ett område som är särskilt känsligt för övergödning av vattenmiljön.

För nästan precis två år sen problematiserade jag den mycket höga koncentrationen av hästar i reservatet och dess miljökonsekvenser, detta i dels en insändare i UNT, dels ett längre inlägg på min privata blogg. Ett av flera budskap var att hästhållningen ökar kvävebelastningen i reservatet med ca 20 %. 

Jordbrukets läckage av växtnäring sker dels diffust från åkrarna, dels från punktkällor, framförallt då anläggningar för hantering av stallgödsel. De rader som följer nedan ska ta upp de senare. ”Lagringsutrymmet ska vara utformat så att det inte sker något läckage eller någon avrinning till omgivningen.” Så står det om lagring av gödsel i Jordbruksverkets rapport "Gödsel och miljö". Det är en bestämmelse som syftar till växtnäringen ska hållas kvar i odlingen i st f att rinna ut i sjöar och vattendrag eller avdunsta till atmosfären som ammoniak.

Hur står det då till med gödselhanteringen vid det dryga dussinet djurgårdar som ligger i eller på gränsen till reservatet? Det rör sig i huvudsak om hästgårdar, men också en mjölkgård. Vid återkommande promenader i reservatet har jag spontant noterat exempel på i mitt tycke tveksam hantering. För att få en mer heltäckande bild cyklade jag en novemberdag runt till nästan samtliga stall.

Resultatet var nedslående. I stort sett alla uppvisade i mitt tycke tydliga brister. Den vanligaste bristen var att gödselplattan saknade avrinningsskydd i fronten. Därför rann gödselvatten synbarligen rakt ut över marken intill plattan. Därtill kom andra fall där gödsel lagts utanför plattan. I ett fall fann jag också en stor hög med gödsel dumpad eller bortglömd alldeles intill en åker, bara någon meter från ett dike.  På en gård hade en stor gödselhög lagts upp direkt på ladugårdsbacken.

Ett mycket vanligt relaterat problem som ger dåligt utnyttjande av och miljöproblem med växtnäring är att hästarna per ytenhet är alldeles för många i rasthagarna och att marken därför är helt söndertrampad. Detta med följd att näringsämnen i den urin och fastgödsel som hästarna släpper ifrån sig i hagen inte tas hand om av någon vegetation. Istället kommer den att lakas ut till yt- och grundvatten.

Det är anmärkningsvärt att den aktuella gödselhanteringen uppvisar så stora brister. Särskilt provocerande är det när det sker i ett naturreservat, som dessutom ligger i ett av Jordbruksverket utpekade känsliga områden. Det finns således stor förbättringspotential avseende gödselhanteringen i naturreservatet. Skärpning behövs av stall- och markägare. Kommunens miljötjänstemän borde lägga lite mer tid på fältarbete. Nu verkar man bara vänta in anmälningar från allmänheten. Kommunen är ju också förvaltare av naturreservatet och borde därför vara mer på tå vad gäller miljöbelastningen där.

Det offentliga planeringsunderlaget och regelverket inom hästhållningen är också undermåligt. När jag för två år sedan frågade kommunen hur många hästar det fanns i reservatet hade man ingen aning. Jag fick själv cykla runt och ta reda på det. Saken är den att hästetableringen har kunnat ske i stort sett ohämmat utan reglering, vem som helst som har ett stall på sin fastighet har utan etableringskontroll kunnat vara hyresvärd för några hästar. Statistiken borde också ha högre upplösning, nu är den redovisad endast per län. Ett förslag är att ge hästarnas placering GPS-koordinater som uppdateras. Då kan lokala analyser, likt den jag gjort själv, enkelt utföras.

Den bild jag gett för Hågadalen-Nåsten väcker också frågan om hur det ser ut på andra håll, i Uppsala kommun, och också i andra tätorter eller tätortsnära områden i Sverige. Tydligen finns ¾ av landets alla hästar i sådana.  

Litteratur/länkar:

 

Gödsel och miljö 2011 – rapport från Jordbruksverket, 127 s.

Hästar och anläggningar med häst 2010 – SOU Statistiska meddelanden JO 24 SM 1101, Jordbruksverket, 17 s.

Insändare i UNT 2011: http://www.unt.se/inc/print/mycket-ridning-forstor-naturreservat-1610491-default.aspx

Inlägg på min blogg 2011: http://hans-orjan.blogspot.se/2011/12/hasthallning-hotar-hagadalen-nastens.html