Heder till registratorerna vid kommunerna i Uppsala och Knivsta

 

I folkmunnens skrönor är den kommunala verksamheten och tjänstemannen hopplöst långsam och ineffektiv. Att det i verkligheten kan vara tvärtom visar nedanstående glädjande exempel:

På Annandagen vandrade min sambo och jag en runda i naturreservatet Kungshamn-Morga söder om Uppsala vid Ekoln, en nordlig vik av Mälaren. Vi gick i denna julhelgs småregn och kortvariga dagsljus söderut uppe på åsen, ner till Ekhagen där tyvärr de gamla stora ekarna är döda eller döende. Därifrån följde vi sen stigen längs stranden tillbaka väster- och norrut. Längs denna stig stöter man på tre fina sandstränder Oxtorget, Rörviken och Sandviken, mycket lämpliga för bad, dock inte en dag och årstid som denna.

Skogen i delar av reservatet får utvecklas fritt. Det innebär att träd som går av och faller får ligga som de fallit. Detta gäller bl a längs stigen vid vattnet där vi vandrade fram. Denna fria utveckling hamnar ibland i konflikt med det rörliga friluftslivet, vad gäller framkomlighet och även säkerhet. Fallande träd kan vara helt livsfarliga. Oftast behagar träden turligt falla på tider när folk inte är ute i rörelse. Sällan hör man tack och lov att någon vandrare skadats av fallande träd.  

I höst har det varit flera svåra stormar i södra och mellersta Norrland. De har inte drabbat Uppland så mycket, men det har dock varit en hel del skador på skogen i form av fallna eller avbrutna träd även här. Ett och annat sådant passerade vi längs stigen vid Ekoln. Strax norr om stranden Rörviken dök källan till denna lilla kommunala historia upp.

Det var en hög tall precis invid stigen som gått av på mitten. Dock hade den inte gått helt av utan den avbrutna delen hängde fortfarande ihop med trädets rakt upp stående nedre del. De båda delarna såg ut att hänga endast löst ihop. Trädets övre halva hade vikt sig 90 grader över stigen och vilade nu mot ett annat träd. Skulle man fortsätta stigen fram fick man således gå som igenom en port. Det verkade synnerligen farligt, trädet såg ut att kunna lossa när som helst. Vi tog dock mod till oss och rusade snabbt igenom.

Efteråt gick jag och tänkte på hur riskabelt det där avbrutna trädet kunde vara. Jag bedömde risken rätt stor att den avbrutna delen kunde ramla ner och det var ju inte säkert att alla vandrare var lika observanta som vi varit. Tanken fanns kvar även morgonen efter, vilket var en vanlig fredag och formellt en arbetsdag, även om nog många tagit ledigt. Jag kunde inte släppa den och insåg att trädet borde avlägsnas snarast möjligt.

Jag trodde då att reservatet låg i och förvaltades av Uppsala kommun. Kl 09.26 skickade jag ett mail till kommunens kontaktmailadress. Redan 10.44 fick jag svar från Kommunledningskontoret att mailet skickats vidare till ”Kontoret för samhällsutveckling”. En knapp halvtimme senare, kl 11.11, svarade Agneta Klippberg, registrator på ”Gatu-och samhällsmiljönämnden”, att reservatet tillhör Knivsta kommun och att ärendet därför skickats dit. Kl 11.23 svarar så Knivsta kommuns registrator att man mottagit ärendet och att det gått vidare till den parkansvariga som heter Josefin Edling.

Det tog alltså något mindre än två timmar innan mitt mail hamnat hos rätt person och att jag dessutom fått bekräftelse på att så skett. Och detta trots att jag först skickat det till fel kommun! Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men jag var i alla fall mycket imponerad av den snabbhet varmed registratorerna på både Uppsala och Knivsta kommun agerade. De senaste åren har jag arbetat i forskningsvärlden. Åtminstone mellan kolleger inom och utom universitetet är man vad vid andra responstider. Där är man glad om man möjligen får svar i samma vecka.

Ett Stort Tack till Uppsala och Knivsta kommuns registratorer!

Det ska bli spännande att se om Knivsta kommuns vidare handläggning av ärendet gått lika snabbt. Ett nytt besök vid Rörviken får utvisa om det farliga trädet har avlägsnats.