Regeringen likriktar miljöforskningen

                                   UNT Debatt 23/12 2013 

Regeringen begränsar miljöforskarnas frihet genom att via utredningar, propositioner, regleringsbrev och utnämningar av ledande personer se till att pengar fördelas till områden som bestäms ovanifrån. Regeringen utser frekvent kolleger som chefer för myndigheter (SvD 21 nov). Detta har konsekvenser för miljöforskningen.

Forskningen vid universiteten ska vara fri enligt lagen. Oberoende forskning är en garant för en positiv samhällsutveckling. Forskarnas frihet är nu beskuren inom miljöforskningen och det har med finansieringen att göra. Universitetens forskning är idag starkt beroende av andra finansiärer än fakultetsanslaget, vilket är de pengar som utan förbehåll avseende användning kommer från staten. Med tanke på de externa bidragens relativa storlek är det väsentligt hur fritt de kan användas.

Inom forskningen skiljer man på om området som ska beforskas bestäms av finansiären (”top-down”) eller forskaren (”bottom-up”). Det förra fallet innebär en begränsning av forskningens frihet och det sättet har tagit över miljöområdet. Den forskare som vill få pengar måste anpassa sig. För hela miljöforskningen utgör andelen ”top-down” finansiering idag ca 2/3. Denna förändring har skett på regeringens initiativ.

Ytterligare en begränsning ligger i att samhällsrelevansens betydelse kraftigt ökat när projektansökningar bedöms, även detta på regeringens initiativ. Forskningsidéer som är gångbara måste tydligt anknyta till en aktuell samhällsaktivitet där det finns intresserade aktörer. Detta gäller oavsett om det handlar om ”top down” eller ”bottom up” finansierad forskning. 

Givetvis skall skattefinansierad forskning göra nytta. Men om praktikerna alltid ska bestämma forskningsagendan finns en risk att verksamheten blir alltför kortsiktig. Eftersom miljöforskning tar tid måste framförhållningen vara god. Forskarna kan ibland vara bättre än praktikerna på att ana de framtida problem som kräver forskning. Därför är det viktigt att det finns en bra balans mellan ”top down” och ”bottom up”. Idag har pendeln slagit över alltför mycket mot det förra. Medel till helt forskaridentifierad miljöforskning måste återerövras. 

Genom sina utnämningar av ledande personer inom miljöforskningens organisationer har regeringen säkrat sitt inflytande. Regeringen har flyttat runt ett antal ämbetsmän till olika positioner med makt inom departement, finansiärer och universitet. Ett exempel är Rolf Annerberg, nu ordförande i Miljömålsberedningen. Han har tidigare t ex varit GD på Forskningsrådet Formas, GD på Naturvårdsverket, styrelseordförande i Stiftelsen för miljöstrategisk forskning Mistra och statssekreterare på två olika departement. Ett annat exempel är Lars-Erik Liljelund. Han sitter nu samtidigt på två stolar, dels som styrelseordförande på Formas, dels som VD på Mistra. Inte helt överraskande gjorde Formas och Mistra tillsammans nyligen en stor (ca 70 miljoner kr) gemensam riktad utlysning. 

Att samma personer återkommande utses till ledande positioner riskerar likriktning och stagnation snarare än mångfald och utveckling. Att en ökande andel av forskningsmedlen är inhägnade ovanifrån och ska anpassas till sektorsbehov tvingar forskarna att ”tänka rätt” snarare än att ”tänka fritt”, detta apropå diskussionen om devisen på Uppsala universitets aula. 

När forskarnas möjlighet att formulera frågeställningar beskärs, då minskar chanserna att möta framtidens miljöproblem. Regeringens utnämningspraxis bör bli mer öppen för fritänkare. Som Sverker Sörlin i frågan om stiftelseuniversitet påpekade på DN Debatt 30 oktober: det är de fria universiteten som är de mest framgångsrika. 

Hans-Örjan Nohrstedt, docent SLU 

Eva Sundberg, professor SLU 

Stig-Arne Nohrstedt, professor emeritus Örebro universitet

Lars Tranvik, professor Uppsala universitet

Anders Lindroth, professor Lunds universitet 

Bengt-Gunnar Jonsson, professor Mittuniversitetet

Katarina Abrahamsson, professor Göteborgs universitet


Ovanstående inlägg baserar sig, vad gäller regeringens utnämningspolitik, på en genomgång av tidigare anställningar för ett antal personer på viktigare poster inom miljöforskningen, detta på departement, hos finansiärer och vid universiteten. Underlaget finns på Wikipedia. Listan finns i annat inlägg på min bligg, länk:

http://hans-orjan.blogspot.se/2013/11/regeringen-likriktar-miljoforskningen_29.html