Skog och landskap längs vackra Örån

På jakt efter fotograferingsvänlig naturhänsyn på hyggen passerade vi en vacker septemberdag längs vackra Örån. Vi hade övernattat i Lycksele och åkte en bit på väg 345 mot sydväst innan vi i närheten av Storbränna svängde av ner mot Örån.

Öre älv inkl Örån är ca 20 mil lång och rinner från Lappland ner genom Ångermanland och ut i Bottenhavet. Den rinner upp vid Stöttingfjället i skogslandet mellan Lycksele och Vilhelmina, på vattendelaren mellan Umeälven och Ångermanälven. Vid Örträsksjön och byn Örträsk byter den namn från Örån till Öre älv. Den är Norrlands tionde största kustmynnande skogsälv.

Vägen går ganska nära älven som i början på båda sidor omges av bergsluttningar med skog eller hyggen. Från sidorna finns raviner med bäckar som söker sig ned mot älven.

Älven rinner längre neråt genom mäktiga sandavlagringar avsatta under och efter istiden. Det finns åsryggar och också s k kamelandskap som är mjukt småkuperat och bildat genom att många isblock blev liggande och bildade dödisgropar i sedimentet.

 

 

Älven meandrar längs vissa sträckor, framförallt mellan Örträsk och Bjurholm, och har där snörpt av många s k korvsjöar. Bl a en fin badsjö där jag givetvis tog mitt ett dopp.

 

 

Ute på den tjocka platta sandpacken hittade vi på ett ställe ett stort hygge där man faktiskt fläckmarkberett. Detta till skillnad från den kontinuerliga harvning som vi oftast sett. Fläckmarkberedningen stör en mycket mindre del av marken än den kontinuerliga harvningen som i mitt tycke rumsterar om alldeles för mycket. Jag förstår inte varför man ska behöva störa 50-70 % av marken bara för att hitta bra planteringspunkter. 
 

 

På ett hygge i slutet av turen stötte vi på ett hygge där man runt en gammal källa sparat ett antal högstubbar. Men det var inte vilka högstubbar som helst. På toppen av dem tronade flera fina fågelskulpturer i trä. Någon hade här skapat en konsthall i det fria. 

Vår sista kontakt med älven var vid Hembygdsgården i Bjurholm, den ligger högt över älven.