Slutreplik i Skogsaktuellt till Ambjörn Johansson om människan och biologisk mångfald

På tidningen Skogsaktuellts hemsida (avdelning "Åsikter") pågår sen en kort tid en diskussion mellan mig och biolog Ambjörn Johansson och mig om människans påverkan på den biologiska mångfalden. Jag skrev först en insändare http://www.skogsaktuellt.se/?p=46555&pt=108&m=3650 som var en kritik mot en tidigare krönika av honom där han i mitt tycke uttryckte sig mycket ovederhäftigt. Han replikerade sedan i sin tur på min insändare: http://www.skogsaktuellt.se/?p=46577&pt=108&m=3650 Nedan har jag nu klippt in texten i min slutreplik http://www.skogsaktuellt.se/?p=46594&pt=108&m=3650  

Min slutreplik: 

Förutom en övermaga etikettering av mig, som Ambjörn aldrig pratat med, innehåller hans replik i sak inget nytt.

Han är blind för att människan utarmar världen på arter och biotoper. Internationella naturvårdsunionens (IUCN) analys lämnar han helt därhän. Han låtsas inte veta att det pågår utfiskning av världens hav, att försurning dödar korallrev, att stora delar av Östersjöns botten är död p g a eutrofiering, att jordbruket med få arter sker på marker som innan härbärgerade artrika ekosystem som savanner, löv- och blandskogar, samt myrar av olika slag, att det moderna skogsbrukets monokulturer ersatt artrika gammel-, löv- och blandskogar, och att regnskogar försvinner i en rasande takt till förmån för betesmarker, oljepalmer och sojabönor.

De "nischer" Ambjörn pratar om är små ynka gupp uppåt i denna stora utförsbacke. Dessa små gupp uppåt är t ex Ambjörns hyggen. Hans grundidé är som att tycka att människan haft en avgörande positiv insats på den biologiska mångfalden i ett landskap därför att en sentida individ gjort en liten kolonilott i hörnet på en fotbollsplan, vilken tidigare anlades genom att ett mycket artrikt gotländskt kalkkärr blev föremål för utdikning, fräsning och sådd med tre gräsarter.

Riokonventionen för bevarande av biologisk mångfald, som 168 länder anslutit sig till, och nationella implementeringar, fokuserar främst på arter. Varje land ska bevara sina naturligt förekommande arter. Därför hade det varit intressant att höra vilka nya arter som utvecklats i Ambjörns "nischer".

Det enda han hade att komma med var stadsduva, som inte är en art utan en form av flera inom arten klippduva. Och dessutom nämner han kackerlacka, på nytt en häpnadsväckande insats av Ambjörn. Kackerlacka är inte en art utan en ordning innehållande ca 4000 arter spridda i skiftande miljöer över globen. De anses ha funnits ca 300 miljoner, således långt före alla mänskliga "nischer".

Att fyra framstående professorer inom evolutionsbiologi dementerar Ambjörns hemsnickrade teori om artbildning, det går han nogsamt förbi.

Ja, det må vara sant att vi vet relativt lite om biologisk mångfald under Kritaperioden (jämfört med den idag). Men det saknar poäng. Riokonventionen är inte byggd så att det spelar roll. Det är pågående förluster i biologisk mångfald som ska hindras.

Saknar poäng gör också Ambjörns konstaterande att vi inte kan göra experiment med hela globen på en gång, detta för att studera den med respektive utan människor. På globen finns nämligen rikligt med av människan i stort sett opåverkade refugier som kan jämföras med de miljöer som människan brukar. Jämför t ex Fiby urskog utanför Uppsala med stiftets brukade skogar intill, eller skogen i Muddus med Sveaskogs produktionsskogar utanför. Var mångfalden är störst och vilken orsaken till skillnaden är, det torde vara kristallklart.

Tyvärr Ambjörn, det är uppenbart att globens biologiska mångfald skulle vara rikare om människan inte fanns. Men ingen miljövän har någonsin vad jag hört på allvar hävdat att människan därför borde utrotas. Miljörörelsen och andra naturvänner är inte "människofientliga". Men att som Ambjörn inte se människans dramatiska negativa effekt på globens tillstånd är ett avancerat självbedrägeri som leder till brist på verksamma åtgärder. Därutöver är det att slå in öppna dörrar att fastslå att mänskligheten måste lösa problemet. Vem skulle annars göra det? Riokonventionen är en mänsklig produkt, inget annat.

Ambjörn skriver om naturen och människan i termer av god eller ond. Detta saknar mening. Ond eller god uttrycker människans värdering. Naturen eller människan är aldrig ond eller god i någon absolut, utifrån given mening. Den samhälleliga kontexten är avgörande. För mig är det aldrig för allom givet vad som är gott eller ont (trots att Ambjörn placerade mig i ett sådant fack). Lyssna förresten gärna till senaste Filosofiska Rummet på P1 som handlade om olika kulturers syn på terrorhandlingar, det var illustrativt i diskussionen om gott och ont.

Ambjörns konstiga idéer passar på komposten. Om det är så att den nybildade föreningen Naturbrukarna sympatiserar med hans idéer, då ser jag föreningens snara borttynande framför mig. Idéerna saknar helt vetenskaplig grund.