På tidningen Skogsaktuellts hemsida (avdelning "Åsikter") pågår sen en kort tid en diskussion mellan mig och biolog Ambjörn Johansson och mig om människans påverkan på den biologiska mångfalden. Jag skrev först en insändare http://www.skogsaktuellt.se/?p=46555&pt=108&m=3650 som var en kritik mot en tidigare krönika av honom där han i mitt tycke uttryckte sig mycket ovederhäftigt. Han replikerade sedan i sin tur på min insändare: http://www.skogsaktuellt.se/?p=46577&pt=108&m=3650 Nedan har jag nu klippt in texten i min slutreplik http://www.skogsaktuellt.se/?p=46594&pt=108&m=3650
Min slutreplik:
Förutom en övermaga
etikettering av mig, som Ambjörn aldrig pratat med, innehåller hans replik i
sak inget nytt.
Han är blind för att
människan utarmar världen på arter och biotoper. Internationella
naturvårdsunionens (IUCN) analys lämnar han helt därhän. Han låtsas inte veta
att det pågår utfiskning av världens hav, att försurning dödar korallrev, att
stora delar av Östersjöns botten är död p g a eutrofiering, att jordbruket med
få arter sker på marker som innan härbärgerade artrika ekosystem som savanner,
löv- och blandskogar, samt myrar av olika slag, att det moderna skogsbrukets
monokulturer ersatt artrika gammel-, löv- och blandskogar, och att regnskogar
försvinner i en rasande takt till förmån för betesmarker, oljepalmer och
sojabönor.
De "nischer"
Ambjörn pratar om är små ynka gupp uppåt i denna stora utförsbacke. Dessa små
gupp uppåt är t ex Ambjörns hyggen. Hans grundidé är som att tycka att
människan haft en avgörande positiv insats på den biologiska mångfalden i ett
landskap därför att en sentida individ gjort en liten kolonilott i hörnet på en
fotbollsplan, vilken tidigare anlades genom att ett mycket artrikt gotländskt
kalkkärr blev föremål för utdikning, fräsning och sådd med tre gräsarter.
Riokonventionen för
bevarande av biologisk mångfald, som 168 länder anslutit sig till, och
nationella implementeringar, fokuserar främst på arter. Varje land ska bevara
sina naturligt förekommande arter. Därför hade det varit intressant att höra
vilka nya arter som utvecklats i Ambjörns "nischer".
Det enda han hade att
komma med var stadsduva, som inte är en art utan en form av flera inom arten
klippduva. Och dessutom nämner han kackerlacka, på nytt en häpnadsväckande
insats av Ambjörn. Kackerlacka är inte en art utan en ordning innehållande ca
4000 arter spridda i skiftande miljöer över globen. De anses ha funnits ca 300
miljoner, således långt före alla mänskliga "nischer".
Att fyra framstående
professorer inom evolutionsbiologi dementerar Ambjörns hemsnickrade teori om
artbildning, det går han nogsamt förbi.
Ja, det må vara sant att
vi vet relativt lite om biologisk mångfald under Kritaperioden (jämfört med den
idag). Men det saknar poäng. Riokonventionen är inte byggd så att det spelar
roll. Det är pågående förluster i biologisk mångfald som ska hindras.
Saknar poäng gör också
Ambjörns konstaterande att vi inte kan göra experiment med hela globen på en
gång, detta för att studera den med respektive utan människor. På globen finns
nämligen rikligt med av människan i stort sett opåverkade refugier som kan
jämföras med de miljöer som människan brukar. Jämför t ex Fiby urskog utanför
Uppsala med stiftets brukade skogar intill, eller skogen i Muddus med Sveaskogs
produktionsskogar utanför. Var mångfalden är störst och vilken orsaken till
skillnaden är, det torde vara kristallklart.
Tyvärr Ambjörn, det är
uppenbart att globens biologiska mångfald skulle vara rikare om människan inte
fanns. Men ingen miljövän har någonsin vad jag hört på allvar hävdat att
människan därför borde utrotas. Miljörörelsen och andra naturvänner är inte
"människofientliga". Men att som Ambjörn inte se människans
dramatiska negativa effekt på globens tillstånd är ett avancerat självbedrägeri
som leder till brist på verksamma åtgärder. Därutöver är det att slå in öppna
dörrar att fastslå att mänskligheten måste lösa problemet. Vem skulle annars
göra det? Riokonventionen är en mänsklig produkt, inget annat.
Ambjörn skriver om naturen
och människan i termer av god eller ond. Detta saknar mening. Ond eller god
uttrycker människans värdering. Naturen eller människan är aldrig ond eller god
i någon absolut, utifrån given mening. Den samhälleliga kontexten är avgörande.
För mig är det aldrig för allom givet vad som är gott eller ont (trots att
Ambjörn placerade mig i ett sådant fack). Lyssna förresten gärna till senaste
Filosofiska Rummet på P1 som handlade om olika kulturers syn på
terrorhandlingar, det var illustrativt i diskussionen om gott och ont.
Ambjörns konstiga idéer passar
på komposten. Om det är så att den nybildade föreningen Naturbrukarna sympatiserar
med hans idéer, då ser jag föreningens snara borttynande framför mig. Idéerna
saknar helt vetenskaplig grund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar