Hans-Örjan: Inte årets vackraste hygge

Jag läste i ATL-Lantbrukets affärstidning att man i Norrbottens län utsett ”Årets vackraste hygge”. Bakom ligger tydligen en intresseorganisation kallad ”Skoglig samverkan”. En bra idé detta att lyfta fram positiva exempel på lyckat skogsbruk. Sådana kan mana till efterföljd och förbättra praxis. Ja, ni förstår väl alla att detta inte handlar om hygget på bilden ovan.

Att lyfta fram avskräckande exempel kan också fungera för att förbättra skogsbruket, dock är det väl inte en lika kul metod sett från skogsbrukets perspektiv. Symtomatiskt har inte heller skogsbrukets företrädare introducerat tävlingen ”Årets värsta hygge”, i alla fall inte ännu. Troligare är väl att det blir miljörörelsen som hittar på den tävlingen.

Tyvärr finns det rikligt med dåliga hyggen som skulle kunna nomineras till en sådan tävling. Jag har haft lätt att finna sådana exempel vid sentida resor i det svenska skogslandet. Några av dem har föranlett inlägg på min blogg, se hänvisningar i sista stycket nedan. Det har handlat om hyggen i Dalsland, Dalarna, Hälsingland och Lappland.

Exempel på skäl att nominera ett hygge till den hypotetiska tävlingen ”Årets värsta hygge” skulle kunna vara:

· Upptaget på fel ställe – t ex i gammal skog som borde ha sparats eller på en särskilt svårföryngrad plats

· Alldeles för stort så att hela landskap ändrar karaktär

· För lite lämnad naturvårdshänsyn

· Upptaget i område särskilt värdefullt för rekreation

· Uttag av skogsbränsle på näringsfattiga ståndorter

· Överdriven markberedning

· Körskador på mark och i surdrog

Bland de hyggen jag tidigare visat upp på min blogg finns exempel på det mesta i listan ovan.

Ett hygge jag förut inte visat i bild på min blogg ligger på Sveaskogs marker ett par mil NV om Storuman. Där har man kört sönder marken i ett utströmningsområde, ägnat sig åt överdriven markberedning (kontinuerlig, stor andel av markytan) och tagit ut skogsbränsle trots den relativt svaga boniteten. Det kan vara en möjlig kandidat att nominera till den tänkta tävlingen ”Årets värsta hygge”. Bilden ovan och den strax nedan är från detta hygge och tagna hösten 2014.

Jag har svårt att förstå varför Sveaskog där jag rest i södra Lappland verkar ha sådan förkärlek för den kontinuerliga markberedningen. Den stör en mycket stor andel av markytan och markvegetationen, jag antar till skada för renbetet vintertid. Den sker, där marken lutar, regelmässigt tvärs höjdkurvorna och leder ibland till erosion. Det kontinuerligt markberedda hygget är iögonenfallande och ser i mitt tycke himla trist ut, som en ytterligare förödelse som dragit fram ovanpå det faktum att merparten träd försvunnit. Markberedningen är så iögonenfallande att den t o m syns från rymden, se t ex satellitbilder på Google maps.

För att visa att det fungerar med fläckmarkberedning som stör mycket mindre än kontinuerlig markberedning visas nedan en bild från ett av Holmen Skogs hyggen ett par mil söder om Lycksele. Även denna typ av mindre störande markberedning syns från rymden. På det här aktuella hygget önskar man sig att det hade funnits mer lämnad hänsyn, det ser alltför kalt ut.