Jägmästare Axdorff skönmålar skogsbruket i angrepp på friluftslivet

 .

Det började som en krusning på övre däck. Ordföranden Susanne Maarup och generalsekreteraren Josefine Åhrman i Svenskt Friluftsliv hade nyligen en debattartikel i Expressen där de lade fram en rätt rimlig begäran om att den nya skogsutredningen måste beakta skogens sociala värden inklusive betydelsen för fysisk och psykisk hälsa. Där kommer friluftslivet in. De föreslog mer forskning om alternativa skötselmetoder och att skogsägarna måste ges incitament för att premiera bland annat friluftslivet.

Detta fick jägmästare Rickard Axdorff att gå igång på X (Twitter). Han gillade uppenbarligen inte budskapet. För flera år sen (2016) skrev han replik på en debattartikel av dåvarande ordföranden Per Klingbjer i Svenskt Friluftsliv. Den artikeln handlade främst om problemen med hyggen, men Axdorff tyckte nu ändå att repliken kunde passa även denna gång. Men han högg sig in på svenskt friluftsliv med en mycket trubbig yxa. Och en sån yxa studsar lätt tillbaka. Jag återkommer strax till innehållet i Axdorffs replik. 

Vem är han då denne Axdorff? Han är lantbrukare och politisk sekreterare för moderaterna i Örebro. Också känd tidigare för tidningen Skogsaktuellt. På senare tid aktiv twittrare och också poddare. "Bondepraktikan" gör han ihop med i jordbrukskretsar inte helt okände Per-Ola Olsson, mest känd på X som @snyggbonde. Axdorff är även ordförande i föreningen Naturbrukarna. 

Nedan kursiverat - citat från Axdorffs replik, med mina kommentarer därefter.

”Men hela vårt landskap, detta sköna vackra land, är inte ”naturligt” i den meningen utan skapat av mänsklig hand under årtusenden.”

Axdorff menar att all svensk skog är så människopåverkad att man inte behöver bry sig om lite hyggen. Nej Axdorff, all svensk skog är inte "man-made". I vårt avlånga land skiljer sig skogshistorien markant mellan landsändar. Intensiteten och arten av markanvändning är väsensskild. Människans omstöpning av det skogliga ekosystemet avtar mot norr. Endast en liten del naturskog finns kvar och minskningen fortsätter tyvärr i snabb takt, Det moderna skogsbruket med sina kalhyggen har rullat fram och mest skapat monokulturer av gran eller tall. Efter kalhuggning av naturskog reproduceras inte naturskog, utan en monokultur skapas. 

”Nej, kalhyggen förstör inte naturen.” ”Vi har istället motsatta förhållanden med en ökande artrikedom där kalhyggena är en barnkammare som föder mängder av arter och djur.” ”Där det en gång avverkats finns snart gammal skog igen.”

Axdorff presenterar hygget som en livgivande ”barnkammare”. Men ett hygge innebär primärt slakt. Träden kapas vid fotknölarna och lemlästas, huvuddelen förs bort. Många växtarter minskar kraftigt för lång tid, framförallt trädbundna eller skuggfördragande arter som ved- och mykorrhizasvampar, mossor och blåbär. Många i skogen vanliga fåglar försvinner, särskilt de som är beroende av träd, till exempel kungsfågel, trädkrypare och tofsmes. Kvarlämnade att dö blir ungar och ägg när huggningen sker på sommaren. Förr begränsade sig skogsarbetet till vintern, men numer tvingar virkeshungern fram körning året runt. Hygget blir dock framgent inte alls livlöst, snarast tvärtom. Axdorffs "barnkammare" blir som ett gökbo med allsköns intränglingar. Det blir under flera år en helt ny hyggesflora med björksly, björnbär, hallon, kruståtel, piprör, korsört, lingon med mera. I särskilt sydvästra Sverige blir hyggena ofta helt oframkomliga, främst beroende på hallon och björnbär. Fåglar som ökar på hygget är till exempel trädlärka, trädpiplärka och nattskärra. En helt avgörande aspekt ur naturvårdssynpunkt är om den ursprungliga floran och faunan så småningom återställs. Det verkar dock inte finnas så långa studier som krävs för att svara entydigt, men skogsekologer jag pratat med bedömer att det tar en stor del av en omloppstid. Detta ifall det var en produktionsskog som avverkades. Var det en naturskog som fälldes återskapas den inte alls under överskådlig tid.

Axdorff drar en lans för hyggen. Men han glömmer att diskutera en hel del andra viktiga miljöaspekter på kalhyggesbruket än arter och biologisk mångfald. Kalhyggesbruket påverkar till exempel växthusgasflöden, hydrologin med avrinning och grundvattennivå, körskador på mark och vatten, och vindfällen i beståndskanter som öppnats upp. Det hade varit intressant att få höra hur han värderar dessa.

”De som de facto till största delen vistas i skog och mark är jägare och skogsbrukare.”

Axdorff tror att det främst är skogsägare som hålls i skogen och underförstått att Svenskt Friluftsliv inte ska bry sig. Nej, Axdorff, det är inte främst skogsägarna som hålls i skogen. En stor del av de privata skogsägarna bor dessutom inte på sin fastighet utan i nån tätort. Många privata skogsägare sköter inte heller den egna skogen, utan de köper tjänsten av entreprenörer, oftast sin egen skogsägarförening. Friluftsfolket är många fler. Nittio procent av landets invånare är i skogen minst en gång per år. En stor del av dessa givetvis många gånger. Intresset att vara i skogen tog stor fart under pandemin. 

Exempelvis i Halland är idag tjugotusen människor med i friluftsorganisationer inriktade på vandring och då oftast i skog. Detta är mer än dubbelt så många som antalet skogsägare. Jag är i skogen och rekar vandringar, gör cirka 150 mil per år. Vardag som helg och oftast inte på färdiga vandringsleder. I stort sett aldrig stöter jag på nån markägare. Däremot möter jag av och till vandrare. 

Jägare syns ju ibland till under jaktsäsongen oktober - januari, Men de är bara ute en del av den tiden. Dessutom är de ofta samma personer som markägarna. Vi vandrare är till skillnad ute året om, särskilt i södra Sverige där det är mycket barmark.

”Vi har en vacker natur som är välbesökt av många på grund av att den brukas.”

Det är en myt Axdorff sprider att friluftsfolk och annan naturturism föredrar den brukade skogen. En myt som åtminstone två tidigare landsbygdsministrar (Bucht och Erlandsson) bidragit till att sprida. 

https://hans-orjan.blogspot.com/2016/08/landsbygdsminister-sven-erik-bucht.html?m=1 

De i särklass populäraste skogslokalerna är skyddade skogar i form av reservat eller nationalparker. Besöksantalet är en kombo av attraktionskraft och läge i förhållande till stora tätorter. Tyresta nationalpark strax söder om Stockholm verkar vara den mest besökta skogslokalen med en halv till en miljon besökare per år. Landets nationalparker har tillsammans drygt tre miljoner besökare per år. I mellersta Halland där jag bor är de allra mest populära skogslokalerna de reservat som ingår i Åkulla bokskogsområde. Där var det så många besökare under pandemin att polisen fick rycka ut och styra upp parkeringsröran. Många bokskogsreservat ligger på tekniska impediment, det vill säga där skogsbruket inte kom åt att förvandla dom till granskog.

”Sverige är i dessa sammanhang närmast ett paradis på jorden. De problemen med utdöende på grund av skogsbruk som man hittar på andra håll i världen har vi inte här.”

Inom svenskt skogsbruk vill man gärna intala sig att man är i internationell framkant vad gäller miljö- och naturvård. Det är ont om jämförande internationella studier. Om man begränsar sig till Europa och den boreala och tempererade zonen så är bilden definitivt den att det finns länder som ligger före Sverige. Två exempel är Schweiz och Slovenien.  

Avslutningsvis

Det är sorgligt att Axdorff och flera av hans meningsfränder driver en så antagonistisk linje i förhållande till friluftslivet. Många samhällsaktörer har intresse av skogen och bör givetvis lyssna till varandra för att finna samförståndslösningar. I Naturbrukarnas kölvatten hörs i alla fall på X (Twitter) ofta röster som kräver att allemansrätten ska avskaffas. Dessa röster vaknar till så fort kritik framkommer mot skogsbrukets praktik. I rättvisans namn ska sägas att de rösterna ofta är från anonyma trollkonton. Men å andra sidan har jag aldrig sett någon företrädare för Naturbrukarna gå i polemik. En folk- eller en riksdagsomröstning om allemansrätten är inget som friluftslivet behöver oroa sig för. Men andra bör.  

När vi nu ändå pratar om organisationen Naturbrukarna: Axdorff själv driver linjen att skogen i Sverige inte är "naturlig". Varför heter organisationen då just "Naturbrukarna"? Det är ju generellt ingen natur som brukas, förutom då att de sista resterna av naturskog i Norrland mejas ner. Därför borde väl föreningens huvuddel heta "Onaturbrukarna". Och om det sen finns en avdelning i nordvästra Norrland, då är väl "Naturförbrukarna" ett passande namn.

Sammantaget ger Axdorffs text en mycket förskönande bild av svenskt skogsbruk. Artikeln var inte bra för åtta år sen och har inte blivit bättre sen dess. Det hade varit respektfullt att svara Svenskt Friluftsliv på ett mer ämnesfokuserat sätt, än att slänga in nåt som för länge sen passerat bäst-före-datum.