Vandring tre dagar runt Bjärehalvön ("Bästerlen")

Utsikt väster om Vejbystrand med Kullen i horisonten

Det här var 2024 års upplaga av min och kärestans årliga hemliga vandring, vilken vi turas om att planera. Denna gång var det min tur. Trots att vi bor rätt nära, har vi inte varit mycket på Bjärehalvön. Det har varit korta dagsbesök, inga långa turer. Vi har förstås vetat om möjligheten att gå på Skåneledens etapper där. Jag fick också idén av vänner som var där för några år sen. 

Bjärehalvön är Hallandsåsens förlängda arm ut i Västerhavet. Åsen är ingen ås utan en horst, resultatet av omfattande parallella sprickor i berggrunden för 80 miljoner år sedan. Som mest är den 226 meter hög med en längd på fyra mil och en bredd på knappt en. På åsen finns många naturreservat, flertalet i bokskog.

Skåneleden har väldigt bra information på nätet, med informativ text, bilder och kartor. I mina förberedelser ingick det även nåt unikt: jag åkte dit i smyg och provgick en av etapperna som jag kände mig osäker på. Det var etappen Båstad - Torekov. Det var bra att jag gjorde det, skulle det visa sig.

Vandringen gjorde vi under perioden 22 - 25 maj, med uppdelning på tre dagsetapper, ungefär lika långa (ca 20 km). Till saken hör att vi är rätt erfarna vandrare, med vana att planera, leda och genomföra vandringar. Vi har nått den ålder då man inte vill bära tungt och då man behöver bo bekvämt. 

Vi började med att bo på Vejbystrands vandrarhem. Resan dit gjorde vi med vår elbil från bostaden i Glommen strax norr om Falkenberg. Det går utmärkt med tåg och buss, men för oss denna gång behövde vi de timmar som elbilen frigjorde i jämförelse. Bilen fick stå där under vår vandring. Andra natten bodde vi på Pensionat Enehall i Båstad och den tredje Hotell Torekov. Samtliga boenden var utmärkta och möjliggjorde för oss att få göra i ordning matsäck att bära med. 

Etapperna var:

1. Vejbystrand - Ängelbäcksstrand - Grevie - Båstad pensionatet (21 km)

2. Båstad vid Norrviken - Hovs hallar - Torekov hotellet (19 km)

3. Torekov hotellet - Rammsjöstrand - Vejbystrand (17 km)

Etapp 1 Vejbystrand - Båstad

De första cirka 7 km går man på strandängar längs havet i riktning nordväst. Ängarna betas, mest av kvigor. Man går i två naturreservat: Stora Hult och Södra Bjärekusten. Sistnämnda går hela vägen ut till Torekov. Reservaten är rätt smala och på landsidan finns många hus.

Vid Ängelbäcksstrand vinklar man 90 grader höger mot Båstad 14 km. Då följer asfaltväg i flera km i ett öppet jordbrukslandskap upp mot Grevie. En bit före Grevie tar leden av in i ett fantastiskt vackert kuperat landskap av betade åsar och åshögar. Backsipporna var tyvärr överblommade sen nån vecka. De hade ersatts av tjärblomster. Man följer leden tills den kommer fram nästan mitt i byn. Där finns lägligt ett stora ICA Nära med café. Det var ungefär mitt på dagens etapp. Varmt var det också, så det fick bli extra dricka och glass. 

Strax efter Grevie följer leden "Bjäre Banvall", en asfalterad rest av den gamla järnvägen. Så är det i flera kilometer. På väster hand skymtar genom träden av och till den vackra Sinarpsdalen. Det är en sprickdal tvärsöver Bjärehalvön, längs vilken järnvägen gick. Jag ska erkänna att jag började bli less på banvallen. Men precis då tog leden av som en befrielse in i ett skogsområde, Axeltorps Skogar, med bok och ek. Där är djupa raviner med bäckar längst ner. 

Vi kom snart därefter ut på en mindre asfalterad väg. Vi följde den och var snart nere i Båstad. Pensionatet ligger nära där leden kommer ner. 

Etappens 21 km tog oss 9,5 timme, det gör 2,2 km/tim. Detta inklusive tre raster och mycket tittande på allt möjligt.

Blommor för dagen: backsippa, tjärblomster

Fågel för dagen: grönsångare 

Etapp 2 Norrvikens trädgårdar vid Båstad - Torekov hotell

Med erfarenhet av min rek-tur i hemlighet började vi med att ta bussen från pensionatets närhet till Norrvikens trädgårdar. Längden på turen till Torekov blir därmed rimlig.

Från entrén till trädgårdarna går man leden den asfalterade vägen uppför backen, sen tar den strax in till höger in i skogen. Det är kraftigt kuperat till att börja med i den sagolika grönskan. 

Leden går genom Englandsdals naturreservat. Vi passerade strax en höjd med vacker utsikt. En dansk löpare dök upp och frågade om vägen. Han hade sprungit rätt långt utan vare sig vatten eller relevant karta. 

Några kilometer av sträckningen i riktningen mot Hovs hallar går genom ett jordbrukslandskap. Bland annat passerar man en större hästgård. 

När man närmar sig Hovs hallar sluttar det alltmer ner mot havet och stundtals är det ett rejält stup en liten bit på sidan om skogen. Tack och lov är där en bård av grova enar emellan. Vatten sipprar neråt längs sluttningen och floran blir yppig, med inslag av ormbunkar, lundarv och buskstjärnblomma. 

Lundarv

Strax innan Hovs hallar tar skogen slut och ett vackert öppet landskap breder ut sig. Här och var är partier med en respektive vresros. Utsikten över bukten vid Laholm och Halmstad är magnifik. Hovs hallar gick vi inte ner till, vi har varit där förut. Vi nöjde oss med att beskåda området från ovan. Hotellet där ligger halvvägs på vår dagstur till Torekov så det passade bra att köpa lite dricka där. 

Efter Hovs hallar ändrar landskapet återigen karaktär. Nu vidtar de nästan ändlösa betade strandängarna. Man ser Hallands Väderö och längre fram återigen mot Kullen. Härifrån är det egentligen strandängar ända tills vi återvänder igen till Vejbystrand. 

Det som också är speciellt här mellan Hovs hallar och Torekov är mycket frekventa och stora klapperstensfält. De sägs vara uppkomna i strandzonen av Littorinahavet. Det havet var en tidigare version av Östersjön med högre vattennivå och saltare vatten. I den strandzonen vaskades all finjord bort av vågorna så att endast sten och block blev kvar. Därmed blev de dåliga som växtplats och obeväxta för mycket lång tid. Korta sträckor passerar leden direkt över sådana klapperstensfält. På en del ställen finns gravhögar upplagda på klapperstensfälten. De högarna anses vara skapade under långa tid. 

Det första man ser av Torekov när man närmar sig är masterna på hamnens segelbåtar. Ungefär då har man en golfbana och en stor camping till vänster. Det blev glass och dricka i hamnen. Detta för att orka de sista två kilometerna fram till vår övernattning på hotell Torekov som ligger i samhällets södra utkant med utsikt mot havet.

Etappens 19 km tog oss 7,5 tim. 

Fåglar för dagen: trädgårdssångare, gransångare, taltrast, koltrast

Blommor för dagen: lundarv, buskstjärnblomma, trift, vresros

Etapp 3  Torekov hotell - Vejbystrand

Från hotellet sneddade vi ner från havet för att komma på leden igen. Vackra betesmarker sluttade mot havet. Hästar eller nötkreatur var de vanliga betesdjuren på hela Bjäre, vad vi såg. 

Det var ett landskap dominerat av betade strandängar ända till Vejbystrand. Lättgånget och vackert som vanligt. Avbrott var mer av kulturell karaktär. Det första som snart mötte var Dags hög, som sägs vara Skånes största gravhög. Om jag minns rätt är dess diameter drygt 40 meter. Den är från bronsåldern, men påbyggd i omgångar fram till vikingatiden. 

Strax därefter passerade vi en ruin som snarast förde tankarna till en kombo av Stonehenge och ett utbombat Ukraina. Det är rester efter stenbrytning som pågick länge längs hela Bjäres kuster. Sten som användes till stadsbyggnad, bland annat gatubeläggning. Jag vill minnas att den byggnaden som syns i bild var en stenkross. Bakom och nedom byggnaden finns vid stranden fundament kvar av en brygga som måste ha varit enorm.

En typ av byggnad som finns rikligt företrädd längs Bjäres hela kust är bunkern från andra världskriget. Inga vackra saker, men de finns där. Vi uppskattade ungefär en varje kilometer. Vi diskuterade om de inte kunde användas till nåt vettigt i fredstid, till exempel att de piffades upp inuti så att vandrare kunde övernatta. 

Fyra kilometer efter vårt hotell dök Rammsjöstrand upp. Där finns både restaurang och café. Lite för tidigt för vårt behov tyvärr. Dessutom öppnade caféet inte förrän kl 12 vilket inte passade våra dygnsvanor.

 

Många långa bryggor har etablerats av husföreningar för att underlätta badande. Det är mycket långgrunt i området. På ett ställe var ett fyrtiotal människor engagerade i att renovera en sådan brygga. 

De sista kilometerna in mot Vejbystrand får man sällskap av en stor mängd hus/stugor på vänster hand. Reservatet är relativ smalt. Merparten av stranden vi under dagen gått längs är stenig. Men nu på slutet förstår man bakgrunden till att orten är så populär, sandstranden är mäktig och inbjudande. 

Så var vi vid slutet av vår tredagarstur. Sextio kilometer gångna. För min del blev det mer dricka och glass för att fira.

Dagens etapp var 17 kilometer och tog oss åtta timmar. 

Fåglar för dagen: hämpling och törnsångare. Mer överraskande ett par gluttsnäppor och en ljungpipare. 

Blommor för dagen: gråfibbla och vresros.

---

Exakta längden på vandringen var 57 kilometer. Vi gick i 25 timmar vilket innebär en hastighet på 2,3 kilometer per timme. Detta är avsevärt långsammare än de 3,5-4  jag brukar räkna med för de vandringar jag leder på hemmaplan. Förklaringen är att vi ofta stannar och tittar på olika företeelser. Rasterna är också många och långa. 

Jag och kärestan har gjort femtontalet såna här hemliga vandringar. Det har blivit så många nu att vi börjat rangordna dem. Årets hamnar i topp tillsammans med fjolårets som var på Kalmarsundsleden. Vi förmår inte skilja dem åt. Ett avgörande intryck ges av det aktuella vädret. I båda fallen var det fantastiskt fint sommarväder. Men sånt väder har vi haft nästan jämt på de hemliga vandringarna. Nej, sånt som skiljer ut de bästa har varit faktorer som: 1/ lätthet att ta sig till start och mål, gärna med tåg och/eller buss, 2/ inte alltför kuperat, 3/ bra underlag, helst mjuka stigar, 4/ bra märkning på leden, 5/ bra boende vid etappstart/mål, 6/ variation längs leden med naturtyper och kulturinslag, 7/ vattenkontakt, 8/ utsikter. 

En ytterligare aspekt är förekomst av skräp. Men där är nästan samtliga leder vi gått föredömen. Vi går inte och letar efter skräp, utan det handlar om sånt vi "snubblar" över. Även i detta avseende ligger Skåneleden på Bjärehalvön i topp. På hela sex mil snubblande vi över endast ett enda skräp. Det var en drickaburk gjord i Göteborg, men som av burkens text gjort en internationell rundresa innan den lade sig tillrätta intill Skåneleden. 

Fågelobservationer (jag passivskådade då vi gick). Den jag var mest överraskad över var nog ljungpiparen sista dagen.

Gröngöling
Törnskata
Svarthätta
Gök
Sädesärla
Stenskvätta
Tofsvipa
Strandskata
Tärna, troligen fisk
Fiskmås
Gråtrut
Törnsångare
Trädgårdssångare
Koltrast
Taltrast
Björktrast
Tornfalk
Röd glada
Ormvråk
Gravand
Storskarv
Kråka
Råka
Grågås
Kanadagås
Vitkindad gås
Ejder
Gräsand
Hämpling
Häger
Trana
Gluttsnäppa
Ljungpipare
Gluttsnäppa
Ljungpipare