Vattenskotrar - staten talar med kluven tunga

Isen hann knappt lämna fjärden vid Skatön innan de dök upp – med ett dån brakade vattenskotrarna in bland de andra som också nyss anlänt. De andra var nykomna och trötta skrakar och knipor som i god tro vilade ut inom Skatöns naturreservat. De fick nu igen med möda ta till vingarna och fly. Så här har det gått till i flera år nu.

Skoterförarna känner uppenbarligen inte till att det i guiden för reservatet står "Djurlivet inte får störas på något sätt". Och enligt föreskrifterna för reservatet är det förbjudet att "medvetet störa djurlivet". Naturreservatet sträcker sig en bra bit utanför stranden på ön. Förarna brydde sig inte heller om att Länsstyrelsen i Gävle skriver på sin hemsida: ”…har Länsstyrelsen beslutat om var det är tillåtet att färdas med vattenskoter. Dessa områden är utan undantag belägna i havet i anslutning till allmänna farleder” (så har det stått i flera år nu, senast kontrollerat 25 maj i år), se karta för Söderhamn: 

http://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/friluftsliv/bilaga4Söderhamn.pdf

Hur kan dessa överträdelser fortgå år efter år, kan man undra. Redan förra året var jag i kontakt med Göran Grudén, chef på Kustbevakningen i Hudiksvall. Han meddelade att Kustbevakningen i ett internt PM (19/2 2010) konstaterade: ”…rättsläget beträffande vattenskoterförordningen för närvarande återigen måste anses så oklart att förseelser mot förordningen, i vart fall tillsvidare, inte ska rapporteras”.  Detta efter utslag i europeisk och svensk domstol. Vid en förnyad kontakt med Göran 2 maj i år skriver han per e-post: ”Vi har inte hört något om någon förändring angående rättsläget beträffande vattenskotrar.”

Göran tipsade också om att Riksåklagarens kansli vid Åklagarmyndigheten vänt sig till Miljödepartementet med följande formulering: ”…finns det idag enligt Åklagarmyndighetens uppfattning ingen möjlighet att lagföra någon för förseelse mot vattenskoterförordningen. Denna uppfattning delas av de företrädare för Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen som frågan diskuterats med.” (PM 21/4 2011).

En kontakt med Länsstyrelsen 29 april i år ger vid handen att man tänker fortsätta med sitt förbud, trots att ingen tänker rapportera dem som överträder: ”Länsstyrelsen har ännu inte fått några andra direktiv än att vattenskoterförordningen gäller och att de områden som är utpekade av Länsstyrelsen gäller, även om det finns rättspraxis som visar annorlunda.” (Sofia Engberg, e-post)

Tills vidare råder således djungelns lag. Länsstyrelsen säger att man bara får köra skoter i farlederna, Kustbevakning och Åklagarmyndighet tänker inte rapportera dem som kör skoter på annan plats. Ingen myndighet verkar heller ha kraft att övervaka att reservatsbestämmelserna för Skatön efterlevs. Sannolikt är situationen liknande på andra håll längs kusten.

Ska man våga tro på att Miljödepartementet kommer att bringa klarhet? Det lär i alla fall inte gå särskilt fort, för så här svarade Johan Fallenius, Miljödepartementet,  per e-post 9 juni: ”Vilka åtgärder som kan bli aktuella har vi inte tagit ställning till än och det finns därför heller ingen fastställd tidplan för arbetet.” Skärgårdens sjöfågel får därför fortsätta att leva i skräck.

En knäckfråga i sammanhanget verkar vara om det egentligen är någon skillnad mellan båtar och skotrar ur störningssynvinkel. Personligen tycker jag nog det, skotrar körs generell på ett mycket mer störande sätt än båtar, det är en utpräglad leksak. Men djurlivet bryr sig inte om namnet på de störande farkosterna. En enkel åtgärd vore att snarast införa en generell hastighetsbegränsning i detta och andra naturreservat, som då gäller både skotrar och båtar.