Efter en trist inledning på resan p g a ett inställt flyg på Arlanda och därmed lång väntan, lyckades vi sent omsider komma till Bergen. En vacker stad där jag inte varit förut. Och det regnade inte, trots en årsnederbörd på ca 3 m. Det var snarast lite solsken. Över nätet hade jag i mycket god tid efter stor möda lyckats boka ett hotell i centrala Bergen. Centrala Bergen visade sig vara mäkta populärt så här i slutet av juni, trots att man i Norge inte firar midsommar. Enligt kvinnan i hotellreceptionen försiggick inget ovanligt utan det handlade om det sedvanliga trycket från kryssningsturismen. Hotellet som jag till slut hade lyckats hitta – Comfort Hotel Holberg – var utmärkt men lite dyrt med svenska mått mätt, dock snarast billigt jämfört med andra hotell i centrala Bergen. En fördel var dess närhet dels till populära Bryggen, dels till Strandkaiterminalen där vi tidigt nästa morgon tog båten norrut till Nordeide i Sognefjord.
Bryggen i Bergen
Båtfärden gick genom ganska smala passager, förbi sommarstugor nära vattnet och under många broar. Båten, en katamaran, gick snabbt och mjukt. Öppet hav skymtade bara i en glipa, annars gick färden inomskärs. Vid Ryssjedalsvika tog vi av österut in i Sognefjord med höga berg på sidorna. Topparna såg vi inte p g a moln. Sognefjord är som djupast hela 1300 m djup. Efter knappa 3 timmar var vi vid kaj i den lilla byn Nordeide där vi blev mötta av min syster. Vi övernattade hos henne och hennes man i Kjyrkjebö ca 3 km bort, en liten by mellan fjorden och berget. Skola, kyrka, ett litet sjukhus för psykiskt sjuka och en livsmedelsaffär finns i byn förutom en lång rad bostadshus. Sissel Kjyrkjebös morföräldrar lär komma från byn, därav hennes efternamn.
Utsikt över Kjyrkjebö vid Sognefjord
På eftermiddagen gjorde vi en timmes vandring upp efter bergsluttningen norr om byn. Det var avsevärt fuktigare i markerna där än vad jag är van vid. Tall dominerade i skogen och på marken fanns mycket vitmossa. Vi såg flera exempel där i sluttningen på en mycket tveksam form av skogsbruk. P g a den starka lutningen är det inte möjligt att avverka på vanligt sätt med skördare och skotare. Enligt en ögonvittnesbeskrivning hade ett huggarlag gått uppe i sluttningen och fällt träd. Träden inklusive kronan hade sen vinschats ner till längst ner i sluttningen där de kvistats och kapats upp. Det kvarlämnade resultatet var stora högar av grenar, kvistar, toppar och barr i nedre änden av sluttningen, sannolikt med ett betydande näringsläckage till grundvattnet som följd. På detta sätt utarmas också den högre delen av sluttningen på näring, denna del som normalt redan är naturligt näringsfattig.
Tveksamt skogsbruk i bergssluttning
Dagen därefter tog vi oss per bil norrut till Nordfjord. En mycket vacker sträckning av vägen var där den gick längs sjön mellan Förde och Skei. Öster om sjön finns ett par mäktiga vattenfall. Vid klart väder lär man kunna se någon flik av Jostedalsbreen. Vid Anda tog vi färja över till norra sidan av Nordfjord. När vi väntade i kön till färjan sjöng en gransångare ljudligt sitt ”tjifs-tjofs”. En bit innan den lilla staden Målöy tog vi oss med båt ut till Gangsöy som var målet för färden. Där har min systers man en fritidsfastighet som byggdes på 1950-talet av hans föräldrar. Där skulle vi vara ett gäng några dagar, framförallt för att fira min syster som skulle fylla år.
En del av Gangsöy
Vi fick mycket god mat, bl a nykokta havskräftor som en fiskande granne bjöd på, nyfångad makrill och sej, och en gigantisk födelsedagstårta med smak av arrakspunsch. Vi ägnade flera timmar per dag åt att botanisera på ön och gjorde flera vandringar i den ganska svårframkomliga terrängen. Marken mellan hällarna på ön är oftast blöt och torvartad. Berggrunden på den ca 100 m höga ön tydliggörs av höga branter i sydväst-nordostlig riktning, vilka anses ha bildats då inlandsisen rörde sig framåt, slipade sydostsidan av bergknallarna och bröt loss berg från nordvästsidan. Myggor fanns inte, men knotten var besvärande där vinden inte kom åt.
Gökblomster mm nära stranden
Vi tog oss före att upprätta en lista över de kärlväxter vi fann på ön. Vi noterade ca 140 fröväxter och ca 15 ormbunksväxter. Trots att vi mest gick med blicken neråt såg vi också ett 20-tal olika fågelarter.
En kul sysselsättning var också att ”skåda båtar” från köksbordet. Huset är beläget alldeles intill huvudfarleden syd-norr längs kusten. Fiskebåtar, lastbåtar, ”rutte”-båtar, små och gigantiska turistbåtar passerade revy utanför. Störst var ”Mein Schiff” och ”Azoria”, båda ca 300 m långa och med ett stort antal våningar över vattenytan. De lär ta ca 3000 gäster vardera. Man förvånas över hur dessa gigantiska fartyg kan flyta och hålla sig på rätt köl.
Den gamla båten Stavanger passerade
En dag besökte vi en tysk bastion från andra världskriget – Tangane på Rugsundöy – anlagt 1940-41, stridsklart maj 1941. Den rymde ett kanonbatteri som behärskade farleden syd-norr och Nordfjord och byggdes med hjälp av lokalbefolkning som ville tjäna lite pengar och en del ryska krigsfångar. Ca 160 tyska soldater var stationerade här. De tre huvudkanonerna var av ryskt (tsartiden) ursprung och hade en på kaliber 13 cm, skotten lär ha nått flera km. På ön finns rester av ett 30-tal anläggningar – kanoner, luftvärn, lysraketramper, eldledningsbunkrar, skyddsrum, bostadsbaracker och två dammar för vattenförsörjningen. Förutom flera flygangrepp och därvid försvar av anläggningen verkar den största incidenten ha varit ett allierat angrepp mot staden Målöy 27 dec 1941 – ca 500 brittiska soldater och ett 30-tal norska angrep utgjorde huvudstyrka, vilken tydligen hade stöd av både flyg och sjöstridskrafter. Målet var att erövra Målöy och förstöra en del tyska installationer. Efter en dags strider fick den engelska truppen dra sig tillbaka utan att ha lyckats i sin avsikt. Bastionen på Rugsundöy användes en kort tid efter kriget av det norska luftvärnet, men lades ner kring 1950.
Kanon från kriget på Rugsundöy
Vid Trollviken på södra sidan av Gangsöy hände spännande saker under kriget. Den 7 september 1944 kom fyra norska motståndsmän i en liten båt från yttre delen av fjorden där de lämnats av från en brittisk jagare. De hade med sig vapen, sändningsutrustning och två små enmansubåtar. Syftet var att attackera tyska båtar i hamnen i Målöy. Ledare för gruppen var krigshjälten Fredrik Kayser. De drog vid Trollviken iland och gömde ubåtarna och övrig utrustning. De blev dagen efter upptäckta av en ung flicka från ön som skulle se till kor som betade fritt. Hon hämtade sin far och bror i tron att personerna var tyskar som tjuvjagade deras kor. Länsman, som var motståndsman samtidigt som han spelade dubbelspel med tyskarna, blev ditkallad. Han lät dem löpa och dröjde sannolikt avsiktligt med att anmäla det skedda till de tyska myndigheterna. Motståndsmännen lämnade i hast all utrustning i tron att tyskarna redan fått kännedom om deras närvaro och flydde till en laxhytte längre ut i viken där de övernattade. De ämnade sig sen tillbaka till Trollviken för att sänka all utrustning i havet innan de flydde vidare. Dock kom tyska vaktbåtar i deras väg och de gick istället iland, klättrade i mörkret uppför en mycket brant fjällsida och flydde sen landvägen söderut över Bremangerlandet. Efter ett par båtöverfarter hamnade de småningom på ön Hovden där en brittisk jagare hämtade upp dem den 18 september. Personer på Gangsöy hade under tiden sänkt miniubåtarna i havet men tagit med sig viss utrustning. De blev upptäckta av tyskarna med denna i sin båt och blev fasttagna och förhörda. Länsmannen lyckades dock prata omkull tyskarna så att öborna klarade sig.
Klippstup vid Trollviken
Efter ett par dagar som överraskade med solsken så blev den tredje dagen en bekräftelse på att Västlandet har hög nederbörd. Det regnade hela dagen, dock inte mer än att vi gjorde ännu en blomstervandring. När vi återkom till stugan var vi dock rejält blöta och det var skönt att kura inomhus i värmen från braskaminen. Under den sista natten vräkte regnet ner och väckte oss flera gånger genom smattret på taket. Regnmätaren hade på morgonen svämmat över, vilket torde ha inneburit minst 50 mm under natten.
Tidigt på morgonen tog vi den öppna lilla båten över sundet till bilen. Regnet upphörde glädjande nog under merparten av den korta färden. Men sen tog det i igen och höll på intensivt nästan hela vägen under vår fyra timmars rutte-båtfärd från Målöy till Bergen. Vi hade hoppats på en vacker färd över kusthavet, men vår utsikt bestod mest av regn som strilade nerför vindrutorna. Först på Gardermoen mötte vi bättre väder. I Uppsala var det strålande solsken och nära 30 grader varmt vid hemkomsten.
Norska Västlandet var en spännande och annorlunda upplevelse med ett fantastiskt landskap, en delvis ny flora, sea-food direkt ur havet och intressant krigshistorik. Lufttemperaturen tilltalade också en född norrlänning, den varierade mellan 10 och 15 grader men kändes kallare. Badvattnet var riktigt uppfriskande, nog inte mer än 10 grader. Uppfattningarna var dock delade om vilket som var att föredra, svalkan i norska Västlandet eller tropikhettan i Uppsala.
Gedigen, intresseväckande och intresant reseskildring.
SvaraRadera