Skogsbruket bör göra mer för att stävja bränder

Nedanstående text laddades upp på webbversionen av SvD Brännpunkt igår kväll 3 september. Av en händelse blev det på samma dag som jag hade möjlighet att för första gången se brandfältet med egna ögon. Det var förskräckligt - mycket stort och mycket hårt brunnet. Jag ville med nedanstående inlägg bidra lite till att diskussionen breddas och tar upp mer om vad skogsbruket kan göra för att genom sitt eget handlande förebygga att en skogsbrand blir så hemskt stor. Hittills har diskussionen mest handlat om hur bra eller dålig brandbekämpningen var, hur MSB skötte sig och hur ansvaret för den tändande gnistan faller på Stora Enso Skog respektive den stackars entreprenör som var där ute i skogen och markberedde. Inlägg på Brännpunkt är begränsat till 4500 tecken inklusive mellanslag. Jag tyckte jag kunde skriva det mesta viktiga, förutom en enda sak: det var tur i oturen att branden var just där den var. Där fanns naturliga begränsningslinjer som sjöarna Åmänningen, Snyten och Hörendesjön, samt jordbrukslandskapet i öster. En enkel titt på kartan visar att det hade kunnat gå ännu mycket värre om branden startat på andra platser i Mellansverige. T ex nordväst om Norberg. Där hade branden eventuellt haft fritt spelrum ända upp till flera städer.

Skogsbruk kan utlösa bränder, nu senast branden i Västmanland som är den största på minst 100 år. Skogsbruk påverkar också brandrisken i positiv och i negativ riktning och mer kan göras för att minska den. Det måste beaktas av den utredning som regeringen tillsatt för att se över beredskapen.

Det är en månad sen branden. Den fick svåra konsekvenser. En människa omkom och en blev illa skadad. Fastighetsägare förlorade sina hem. Virke värt minst 500 mkr brann upp. Brandbekämpningen kostade något liknande.

I ett historiskt perspektiv har skogsbruk inneburit en kraftig minskning av bränder. I naturskogen brann 1 % (ca 200 tusen hektar) av skogsmarken årligen. Det var blixten eller människan som antände. Brändernas stora omfattning berodde på att de fick brinna tills de självslocknade och att det då fanns mer bränsle i form av död ved.

När skogen sen blev ekonomiskt intressant under 1800-talet uppstod behovet att släcka bränder. Brandbevakning och –bekämpning infördes. Därför minskade de årligen brunna arealerna mycket. Under de senaste 100 åren har det årligen varit 1400 bränder som berört 2100 hektar. Medelbranden har varit 1,5 ha. Endast ett år (1933) sedan statistikens början 1915 har en större sammanlagd yta brunnit än som nu brann i Västmanland.

Skogsbruket spelar roll för bränder på flera sätt: ibland som tändande gnista, genom att indirekt påverka brandkänsligheten, och genom att skogsbilvägar underlättar att bekämpa elden. Blixtnedslag är en orsak till bränder, men numer är det oftast människor som antänder genom slarv eller olyckor. Skogsbrukets andel 1992-2013 för bränder större än 100 hektar är 20 % enligt MSB. För den nu aktuella branden verkar det klart att markberedning var orsaken. Sådan sker på 150-200 tusen hektar årligen.

Skogsbruket eldar aktivt i skogen, detta främst som hyggesbränning. En stor del av landets skogsmark har miljöcertifiering. Den föreskriver att 5 % av hyggesarealen på torr och frisk mark på större fastigheter ska brännas av naturvårdsskäl. Det innebär att ett till tre tusen hektar hyggen bränns årligen. Det har hänt att elden spridit sig från hyggesbränningar och orsakat skogsbrand. En större restriktivitet och försiktighet vid markberedning och naturvårdsbränning i kritiska väderlägen skulle minska risken.

Skogsbränsle tas idag från vartannat hygge. Det minskar mängden bränsle i det uppväxande beståndet och möjligen därmed brandrisken. I naturskogen var 15-20 % av trädvolymen död ved. Skogsbruket har långt tidigare successivt minskat denna andel och nivån är nu bara 6 %. Ur naturvårdssynpunkt lämnar dock skogsbruket numer sen 20 år mer död ved. Volymen ökar snabbt. Det innebär sannolikt en ökad risk både för antändning och för spridning av brand.

Skogsbruket styr trädslagsfördelningen. Olika trädslag är olika brandbenägna och –känsliga. Gran är mest kritisk ur brandsynpunkt. Tall är anpassad till brand och kan överleva. Lövträd reducerar sannolikt brandrisken i marken och markvegetationen.

Enligt IPCC:s scenarier kommer Sverige att bli varmare, vilket skulle kunna innebära en ökad brandrisk. Dock blir det också fuktigare vilket verkar i motsatt riktning. För landet som helhet förutses därför ingen ökad brandrisk. Södra och östra Götaland är dock avvikande. Där blir det torrare och blixtfrekvensen är samtidigt hög. Där krävs särskilda överväganden.

I Götaland leder nu ändrad trädslagsfördelning till att brandrisken ökar och att konsekvenserna kan bli svårare. Enligt Skogsstyrelsen planteras där gran på 2/3 av den mark som lämpar sig bäst för tall.  Dessutom planterades främst gran och inte tall eller lövträd efter stormen Gudrun.

Brandrisken påverkas av flera skogliga åtgärder. Hur de kan anpassas för att minska risken måste analyseras i den utredning om branden i Västmanland som regeringen nu tillsatt. Utredaren ska bl a belysa förebyggande åtgärder mot skogsbrand. Såväl olika möjligheter som konsekvenser måste då behandlas. En svår balansgång mellan brandrisk, ekonomi och naturvård kan förutses, liksom behov av mer forskning.

Det är inte givet att skattebetalarna ska täcka bränders kostnader om inte skogsbruket gör mer för att förebygga dem. Den aktuella branden kommer att kosta samhället en miljard. Regeringen har lovat berörda kommuner 300 mkr. Det är sannolikt i underkant. Därutöver har skog för 500 mkr brunnit upp, vilken till stor del varit oförsäkrad. Krav på kompensation är troliga.

 

Hans-Örjan Nohrstedt, docent SLU