Nedanstående text laddades upp på webbversionen av SvD Brännpunkt igår kväll 3 september. Av en händelse blev det på samma dag som jag hade möjlighet att för första gången se brandfältet med egna ögon. Det var förskräckligt - mycket stort och mycket hårt brunnet. Jag ville med nedanstående inlägg bidra lite till att diskussionen breddas och tar upp mer om vad skogsbruket kan göra för att genom sitt eget handlande förebygga att en skogsbrand blir så hemskt stor. Hittills har diskussionen mest handlat om hur bra eller dålig brandbekämpningen var, hur MSB skötte sig och hur ansvaret för den tändande gnistan faller på Stora Enso Skog respektive den stackars entreprenör som var där ute i skogen och markberedde. Inlägg på Brännpunkt är begränsat till 4500 tecken inklusive mellanslag. Jag tyckte jag kunde skriva det mesta viktiga, förutom en enda sak: det var tur i oturen att branden var just där den var. Där fanns naturliga begränsningslinjer som sjöarna Åmänningen, Snyten och Hörendesjön, samt jordbrukslandskapet i öster. En enkel titt på kartan visar att det hade kunnat gå ännu mycket värre om branden startat på andra platser i Mellansverige. T ex nordväst om Norberg. Där hade branden eventuellt haft fritt spelrum ända upp till flera städer.
Skogsbruk kan utlösa bränder, nu senast branden i Västmanland som är den största på minst 100 år. Skogsbruk påverkar också brandrisken i positiv och i negativ riktning och mer kan göras för att minska den. Det måste beaktas av den utredning som regeringen tillsatt för att se över beredskapen.
Det är en månad sen branden. Den fick svåra konsekvenser. En
människa omkom och en blev illa skadad. Fastighetsägare förlorade sina hem.
Virke värt minst 500 mkr brann upp. Brandbekämpningen kostade något liknande.
I ett historiskt perspektiv har skogsbruk inneburit en kraftig minskning av
bränder. I
naturskogen brann 1 % (ca 200 tusen hektar) av skogsmarken årligen. Det var
blixten eller människan som antände. Brändernas stora omfattning berodde på att
de fick brinna tills de självslocknade och att det då fanns mer bränsle i form
av död ved.
När skogen sen blev ekonomiskt
intressant under 1800-talet uppstod behovet att släcka bränder. Brandbevakning
och –bekämpning infördes. Därför minskade de årligen brunna arealerna mycket. Under
de senaste 100 åren har det årligen varit 1400 bränder som berört 2100 hektar. Medelbranden
har varit 1,5 ha. Endast ett år (1933) sedan statistikens början 1915 har en
större sammanlagd yta brunnit än som nu brann i Västmanland.
Skogsbruket spelar roll för bränder
på flera sätt: ibland som tändande gnista, genom att indirekt påverka
brandkänsligheten, och genom att skogsbilvägar underlättar att bekämpa elden. Blixtnedslag
är en orsak till bränder, men numer är det oftast människor som antänder genom
slarv eller olyckor. Skogsbrukets andel 1992-2013 för bränder större än 100
hektar är 20 % enligt MSB. För den nu aktuella branden verkar det klart att markberedning
var orsaken. Sådan sker på 150-200 tusen hektar årligen.
Skogsbruket eldar aktivt i skogen,
detta främst som hyggesbränning. En stor del av landets skogsmark har
miljöcertifiering. Den föreskriver att 5 % av hyggesarealen på torr och frisk
mark på större fastigheter ska brännas av naturvårdsskäl. Det innebär att ett
till tre tusen hektar hyggen bränns årligen. Det har hänt att elden spridit sig
från hyggesbränningar och orsakat skogsbrand. En större restriktivitet och
försiktighet vid markberedning och naturvårdsbränning i kritiska väderlägen
skulle minska risken.
Skogsbränsle tas idag från vartannat
hygge. Det minskar mängden bränsle i det uppväxande beståndet och möjligen därmed
brandrisken. I naturskogen var 15-20 % av trädvolymen död ved. Skogsbruket har långt
tidigare successivt minskat denna andel och nivån är nu bara 6 %. Ur
naturvårdssynpunkt lämnar dock skogsbruket numer sen 20 år mer död ved. Volymen
ökar snabbt. Det innebär sannolikt en ökad risk både för antändning och för
spridning av brand.
Skogsbruket styr trädslagsfördelningen. Olika trädslag är olika
brandbenägna och –känsliga. Gran är mest kritisk ur brandsynpunkt. Tall är
anpassad till brand och kan överleva. Lövträd reducerar sannolikt brandrisken i
marken och markvegetationen.
Enligt IPCC:s scenarier kommer Sverige att bli varmare, vilket
skulle kunna innebära en ökad brandrisk. Dock blir det också fuktigare vilket
verkar i motsatt riktning. För landet som helhet förutses därför ingen ökad
brandrisk. Södra och östra Götaland är dock avvikande. Där blir det torrare och
blixtfrekvensen är samtidigt hög. Där krävs särskilda överväganden.
I Götaland leder nu ändrad trädslagsfördelning till att
brandrisken ökar och att konsekvenserna kan bli svårare. Enligt Skogsstyrelsen
planteras där gran på 2/3 av den mark som lämpar sig bäst för tall. Dessutom planterades främst gran och inte
tall eller lövträd efter stormen Gudrun.
Brandrisken påverkas av flera skogliga åtgärder. Hur de kan anpassas
för att minska risken måste analyseras i den utredning om branden i Västmanland
som regeringen nu tillsatt. Utredaren ska bl a belysa förebyggande åtgärder mot
skogsbrand. Såväl olika möjligheter som konsekvenser måste då behandlas. En
svår balansgång mellan brandrisk, ekonomi och naturvård kan förutses, liksom
behov av mer forskning.
Det är inte givet att skattebetalarna ska täcka bränders kostnader
om inte skogsbruket gör mer för att förebygga dem. Den aktuella branden kommer
att kosta samhället en miljard. Regeringen har lovat berörda kommuner 300 mkr.
Det är sannolikt i underkant. Därutöver har skog för 500 mkr brunnit upp,
vilken till stor del varit oförsäkrad. Krav på kompensation är troliga.
Hans-Örjan Nohrstedt, docent SLU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar